Hedemann-Gade, Wilhelm, (1855-1934), Lunds förste cyklist och tillskyndare av centrala idrottsplatsen
Wilhelm Hedemann-Gade flyttade till Lund från Malmö 1881. I sin nya stad skulle han få stort inflytande över idrotten främst cykling och skridskoåkning. Han kallade sig grosshandlare, hade agentur för försäkringsbolagen Skandia och Fylgia samt importerade engelska cyklar och luftringar. Under tio år från 1895 satt han i Lunds stadsfullmäktige och ledde under 12 år gatuförvaltningen.Något inflytande över cykelvägar lär han inte ha haft eftersom det inte fanns några cyklar i staden förrän han själv skaffade en. Källorna är eniga om att Hedemann-Gade var den förste i Lund som hade en cykel. Det var en så kallad velociped med stort framhjul och minimalt bakhjul. Färden på en sådan var vinglig och vurporna många.
1887 bildade Wilhelm Hedemann-Gade Lunds bicycleklubb. Han startade också Lunds skridskoklubb. Det var på vad som ännu är Lunds centrala idrottsplats vid Trollebergsvägen dessa idrotter utövades.
Hedemann-Gade var drivande kraft för tillkomsten av idrottsplatsen som dateras till 1891. Det fanns äldre idrottsplatser bland annat i Malmö men Lunds lär vara Sveriges äldsta idrottsplats som ännu är i bruk. Numera varken cyklar man eller åker skridskor där, men man både springer och hoppar på vad som åtminstone äldre Lundabor kallar ”Centrala”.
Hedemann-Gade kämpade för att öka intresset för cykling. Han bildade Svenskt Hjulförbund och blev dess ordförande och därmed förste Lundabo som ledde en riksorganisation inom idrotten.
Lundaborna var inte helt lättlockade till cykelsadeln. En av de dåtida celebriteterna i Lund var apotekaren Fredrik Montelin. När han visats på bild på cykel tog cyklandet fart. Detta att fint folk cyklade skulle visa sig främjande även längre fram i Lundahistorien.
Så var det kvinnorna. De cyklade inte men det tyckte Hedemann-Gade att de borde. Debatten handlade om att det inte var passande för kvinnor att cykla. Men Lunds cykelpåskyndare hävdade med emfas att det inte alls var opassande. Med tiden erövrade också kvinnorna cykeln och utgör i dag en majoritet i det cyklande Lund.
Livet ville inte väl med Wilhelm Hedemann-Gade. 1904 togs han in på Lunds hospital (Sankt Lars). Han led av manodepressivitet. 1906 omyndigförklarades han. Fram till sin död vistades han i många omgångar på sjukhuset.
Men cykeln och cyklandet överlevde. Lund har utsetts till Sveriges cykelkommun och har åtminstone haft svenskt rekord i cykling, mätt i antalet cyklister i förhållande till invånarantalet. Andra kommuner bland annat Malmö har fått fart på cyklandet ofta med Lund som förebild.
Sydsvenskans tidigare Lundachef Jan Mårtensson, som tecknat Wilhelm Hedemann-Gades porträtt, myntade uttrycket: Lundaborna cyklar när som helst, var som helst och hur som helst.
Hedemann-Gade utnyttjade den kände Fredrik Montelin för att få Lundaborna att cykla. Lunds universitets rektor 1957-1968 var Philip Sandblom. Vid den tiden var Rector magnificus troligen en större celebritet än i våra dagar. Rektorn hade fått en cykel när han fyllde 50 år och utnyttjade den. När en så fin man kunde cykla, ja då kunde alla cykla. Sanning eller inte men att Sandblom cyklade lär ha påverkat Lundaborna att allt mer utnyttja cykeln som transportmedel.
Text: Ingrid Nathell
Läs mer:
Mårtensson, Jan & Ploski, Andrzej, Lundaprofiler under tusen år. 1999.
Blom, K. Arne, Erlandsson, Carl-Eric & Mårtensson, Jan, När idrotten kom till Lund. 1991. (Gamla Lunds årskrift)