Lieffertzska tegelbruket och Norra Promenaden
En grund svacka i hörnet av Kung Oskars väg och Getingevägen är det som idag återstår av det som har kallats Lunds första industriella anläggning.
Tegel har bränts i Lund sedan medeltiden, men det Lieffertzska tegelbruket är det första där det finns skriftliga uppgifter. Det var 1741 som köpmannen och rådmannen Holger Lieffertz fick tillstånd att anlägga ett tegelbruk på stadens gemensamma fäladsmark. I ett besiktningsprotokoll den 29 maj 1741 rapporterades det att tegelbruket hade en ugn för ca 20 000 stenar, tre tegellador där teglet torkades innan bränning och en inhägnad tegelgård på vilken fanns tre trampor. Tramporna användes till att bearbeta leran innan den slogs i formar. Arbetsstyrkan bestod av en tegelmästare och sex tegelslagare och drängar. Till sitt förfogande hade de tre par hästar.
Tio år senare rapporterades det att bruket utöver mur- tak- och golvsten även tillverkade röda och vita tobakspipor. Torv och ved till tegelugnen fick köpas men lera och sand hade man tillgång till.
Redan från starten hade borgmästare Gustav Sommelius funnits med bland intressenterna i tegelbruket, men 1748 övertog han hela tegelbruket. Efter hans död 1758 drevs det vidare hans änka Anna Petronella Ring, och genom ett kungligt brev 13 november 1761 fick hon ett förlängt privilegium på att driva brukets vidare. Förmodligen lades det ned strax därefter. På en karta 1763 ses fortfarande tegelbruksbyggnaderna som tre längor i U-form och strax söder därom en liten byggnad, gissningsvis tegelugnen.
I sin Lundaskildring 1859 skriver C W Berling om den då nyanlagda Norra Promenaden:
”Söder om denna kyrkogård, strax till höger wid infarten till staden låg en samling wattenfyllda lergrafwar, hwilka företedde en ful anblick särdeles som stället äfwen flitigt nyttjades till upplagsort för smutshögar. Allt detta har nu förswunnit, platsen blifwit planerad, trädplanterad, smyckad med gräsmattor och blomsterrabatter och bildar nu en ganska täck förgård till den nästgränsande kyrkogården.” Det året beviljade också kyrkostämman ett bidrag ur kyrkogårdsfonden till Norra Promenaden plantering.
Det var efter det att staden 1845 hade beviljats statliga medel till en ”chausséanläggning från Norre tull till Stockholmsledet” – det vill säga Getingevägen – som handlanden J Lundbom och stadskassör J Tullberg 1852 föreslog att de så kallade lergravarna skulle planeras och planteras på det att infarten till staden skulle bliva prydligare och vackrare. Planeras betyder då; göras plan.
När Kung Oskars väg i början av 1930 förlängdes från Kävlingevägen upp till Getingevägen klövs Norra Promenaden i två delar. Den norra delen kan idag uppfattas som en del av kyrkogården, men utgör faktiskt fortfarande parkmark.
Text och foto 2023: Otto Ryding
