Kulturen
Kulturhistoriska museet i Lund.
Det började midsommaren 1882. Då bestämde sig några studenter från Lund för att grunda Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige. Centralgestalt i denna grupp av entusiaster, som först intresserat sig för ”landsmålet” d.v.s. dialekterna var Georg J:son Karlin, prästson från Huaröd, mitt i Skåne. Han skulle under det följande halvseklet vara eldsjälen på det största svenska friluftsmuseet efter Skansen. De som bildade föreningen drevs primärt av viljan att rädda det kulturarv som hotades av det snabbt växande urbaniserade industrisamhället. Men Kulturen gjordes inta bara till ett sydsvenskt Nordiska museet (som den gången inkluderade Skansen). I namnet Kulturhistoriskt museum i Lund som var med från början låg vidsträcktare ambitioner än ett samlande av skandinavisk folkkultur.
Redan hösten 1882 ställdes vad som samlats in av allmogeföremål ut i Lund, men det dröjde till 1892 med öppnandet av ett permanent museum på det som idag kallas Norra området och som hade köpts 1890. I planläggningen för museet arbetade den kände arkitekten Henrik Sjöström.
Museiområdet utvidgades 1898, 1907 och 1925. 1927 inköptes tomten söder om Adelgatan och 1929 kunde Kulturen inviga Södra området med Vita Huset och Allmogehallen.
Ett museum för världskulturen
Kulturen kom att gå en annan väg än Nordiska museet; blickarna riktades tidigt utanför Skandinavien och ambitionen blev att fånga in världskulturen för att ge en total överblick, att på det materiella och andliga planet jämföra olika kulturer.
Karlin skrev 1918 ”Den ledande grundsatsen vid det Kulturhistoriska Museet [ …] är strävandet efter universalitet dvs att intet af allt det, med vilket ande och hand i förening uppfört den mänskliga kulturbyggnaden, får principiellt från samlandet vara uteslutet.”
Denna ambition ledde till att Kulturen inom flera viktiga områden skaffade sig specialsamlingar som både i ett nationellt och internationellt perspektiv är mycket betydelsefulla.
”På Kulturen finns nästan allt” heter det i en slogan från 1970-talet. Det ligger en sanning i påståendet och museet hävdar fortfarande principen att inget mänskligt är det främmande. Samlingarna omspänner mycket stora geografiska, tidsmässiga och sociala rum. Det globala perspektivet har i vår tid blivit ännu betydelsefullare än på Karlins.
En handlingskraftig visionär
Karlin var en visionär nydanare, jämlike med Artur Hazelius som invigt sin skapelse Skansen 1891, men också radikalt annorlunda i sitt museikoncept. Kulturen inrättades enligt paviljongsystemet med byggnaderna som tematiska ramar till utställningarna. Som övergripande tema för skildringen av svensk kulturhistoria valdes ståndssamhället, alltså adel, präster, borgare och bönder. Därför fanns Herrehuset, Bosebo kyrka, Borgarhuset och blekingegården med i ursprungskonceptet.
Det hade börjat med ett intresse för den skånska allmogekulturen, men redan när museet öppnades 1892 hade denna begränsande tematiska ram sprängts.
Den stadsträdgård som museet flyttat in i omdanades men kom att bilda stommen i museiparken med miljöerna i anslutning till de olika byggnaderna.
Kulturen stod 1891 med ”flyttningen” av Lembkeska huset (Borgarhuset) från Malmö för en pionjärinsats. Det var första gången ett stadshus togs in på ett museum. Frågan är om inte idén med ett helt stadskvarter för att skildra den borgerliga miljöns utveckling också var banbrytande. ”Stadskvarteret” byggdes upp i omgångar 1907-30. Själva stadsgatan gjordes till en medvetet gestaltad generalisering av begreppet staden. Museiledningen tänkte så stort som överhuvudtaget medgavs.
Lundaarkeologin
När Lunds stad 1890 började anlägga sitt första moderna avloppssystem fick Karlin upp ögonen för den enormt rika kunskapskälla som stadens medeltida kulturlager utgör. Han började samla in fynd från avloppsgrävningarna och startade därmed en arkeologisk verksamhet som i sin oavbrutna kontinuitet både är Kulturens äldsta fortfarande aktiva gren, och Sveriges äldsta inom ett och samma stadsområde. Till allt annat svarade Karlin även på denna punkt för en banbrytande insats. Numera förvaltar museet långt över en miljon objekt från sina utgrävningar.
Kulturens Östarp
Redan från början fanns ambitionen att ta in en skånsk gård på museet. Ekonomin och utrymmet lade dock hinder i vägen. I början av 1920-talet framkom att gården Östarp nr 1 kunde förvärvas och 1924 invigdes Östarpsanläggningen.
Karlin hade fullt klart för sig att byggnader som flyttades, bröts loss ur sitt kulturhistoriska sammanhang och därmed förlorade i värde.
Ambitionen med Östarp var att skapa ett i ordets mening levande museum i ett levande kulturlandskap (detta begrepp hade ännu inte skapats). Kulturen gick än en gång i bräschen för en nyorientering av det kulturhistoriska museet.
Kulturens årsbok
1933 fick den sjuttiofyraårige Karlin lämna över rodret. Till efterträdare utsågas Sven T Kjellberg. Nu gällde det att stabilisera ekonomin. Det främsta vapnet blev årsboken som började ges ut 1935. Den svarade för en dramatisk ökning av medlemstalet och gav därmed nya finansieringsmöjligheter. Hela museet genomgick en välbehövlig modernisering. Kronan på verket sattes med de byggnaderna Medeltidshallen (1957) och Textilhallen (1961). Planeringen för dessa hade börjat redan 1938, men Andra världskriget kom emellan. Under kriget gick Kulturen på sparlåga och stora delar av samlingarna var evakuerade. Först 1945 kunde museet ta nya tag och nyordna utställningarna.
1960-2000
1960-talet kom att starkt präglas av nyorientering när det gällde museets pedagogiska roll. Kulturen ställdes i undervisningens tjänst och 1967 anställdes en museilektor som chef för en ny undervisningsavdelning.
Med ”Hökeriet” skapades 1963 en filial till museet vid Tomegapsgatan.
Flera nya och betydande basutställningar öppnades 1960-70.
När museet 1988 invigde sitt nybyggda huvudmagasin löstes äntligen ett gammalt problem. För första gången i sin historia hade Kulturen en rationell och klimatkontrollerad anläggning för det långsiktiga bevarandet av de kulturhistoriska skatterna.
1987 öppnades ännu en filial vid Kattesund, då utställningen kring grunderna till Drottens medeltidskyrka invigdes.
1988-89 byggdes en helt ny restaurang i anslutning till Vita Huset.
En stor ombyggnad av Vita Huset ägde rum 1994-95 och resulterade förutom i ett modernt auditorium även i en helt ny publikentré.
Efter flera års arbete invigdes 1998 och 1999 två stora och mycket betydelsefulla basutställningar – Modernismen. En ny konst. En ny värld och Metropolis. Lund på medeltiden.
Text och foto: Claes Wahlöö
Oktober 2015.