logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Håkansson, Arne (1919 – 1998), redaktör

   Profiler

Arne Håkansson och Kurt Hagblom visar sin bok Lundabor. 1986. Foto: Firma Hagblom-foto.

Han hette Arne Håkansson men var mer känd som ”Håkan på Arbetet”. Alla kände Håkan och Håkan kände alla. Hans yrkesliv började på Grand där han som pojke fick jobb som piccolo och senare smörgåsnisse. Han växte upp under små omständigheter – hans mor var ensamstående och de bodde på S:t Månsgatan. Den var tättbefolkad och en ”utpräglad småfolksmiljö” enligt Lunds bevaringsprogram.

Arne Håkansson fick arbete inom postverket men ägnade sin lediga tid åt sport. Han var lidelsefullt intresserad av all idrott. Som åskådare och senare som referent – inte som utövare.

Hans karriär som tidningsman började alltså med sportreferat i tidningen Arbetet. Då byggde han också upp sitt kontaktnät inom ”idrottslund” – något som han skulle få stor glädje av senare. ”Håkan” var en gladlynt och vänlig man och han hade lätt att bli bekant med människor – och att komma ihåg dem. Sådana egenskaper kom väl till pass i skrivandet. I slutet på 50-talet knöts han fast till Arbetet och lundaredaktionen där han senare också fick ansvar som chef.
Han tyckte om att skriva och han skrev snabbt – ibland blev det si och så med svenskan. Det skulle helst vara positiva nyheter – grävande arbete och kommunala skandaler fick medarbetarna ta hand om.  Han tycktes känna alla i Lund och tog emot tips från de mest skiftande håll. Vissa områden, personer och företeelser fick mer uppmärksamhet än andra. Han skrev gärna om studentsångarna, om Tetrapak, och han stod på god fot med  kommunalpolitiker i alla partier. Professorer och andra höjdare som hade ett förflutet inom idrotten hörde också till favoriterna.  Han kände många gamla lundabor som kunde berätta minnen om Lund förr i tiden och han kunde nosa upp nyheter överallt. Ett ämne som han verkligen brann för var ”Lunds undre värld”. Han följde utgrävningarna i centrum med största intresse, blev god vän med arkeologerna som gärna berättade om om de senaste fynden. Minsta krukskärva var värd att uppmärksamma. Tidningens läsare uppskattade  rapporteringen och de kunskaper han förmedlade.

När han utlyste en fototävling och bad läsarna komma med bilder från förr blev gensvaret överväldigande. Det strömmade in fotografier från fotoalbum och gömmor. Ett urval presenterades i Arbetets lundabilaga Lundabladet men också i en bok 1976 – Mitt gamla Lund – med texter av Arne Håkansson. Lundaborna uppskattade den och det blev fler böcker.  Han och Kurt Hagblom, Lunds meste pressfotograf, gjorde Lundabor 1986 och när Kurt gått bort fortsatte samarbetet med Staffan Hagblom i ytterligare en bok som kom ut 1994.  Böckerna var en kulturgärning och Håkan tilldelades kommunens kulturpris 1996.

 Han fortsatte att skriva som pensionär och levererade den sista artikeln bara dagar före sin bortgång.

Håkan var också estradör. Som piccolo på Grand hade han träffat Karl Gerhard och de blev goda vänner. Håkan var en hängiven supporter och han sjöng gärna Karl Gerhards sånger, ibland med egna texter. Under en tid underhöll han i Folkparken eller Stadsparken. Han tyckte om att sprida glädje och fann mycket ”förtjuuusande”, ett av hans favorituttryck.

Text: Solveig Ståhl,

  Senast uppdaterad 7 juni, 2020 av Ingrid André
  Publicerad 7 juni, 2020 av Ingrid André