Härbärget & Härbärgisterna
Härbärget, ett i Lund under de första årtiondena af 19 :e årh. existerande sällskap, hvars blomstringstid infaller på 1810-20-talen.
Medlemmarna, ”härbärgisterna”, utgjordes hufvudsakligen af akademiska lärare, men äfven af skollärare och präster.
Tegnér, hvilken var medelpunkten och själen i sällskapet, säger, ”att det var själssympati, lefnadslust, ungdomlig världsåsikt och litterära intressen, icke reglementariska föreskrifter och statuter, som förenade dess ledamöter”.
Sällskapet hade sina sammankomster hos adjunkten, sedermera professorn B. M. Bolméer (d. 1849), en älskvärd och urban personlighet, som var Härbärgets ”värd”; i det hus vid Lilla torget nära det nuvarande universitetshuset, där han hade sin lilla enkla ungkarlslägenhet och där han äfven sedan bodde som gift (med den af Tegnér besjungna Laura Lundblad), synas resande stundom tagit in – däraf möjligen namnet ”Härbärget”.
Diskussionerna och samtalen vände sig kring litterära, sociala, kyrkliga samt politiska ämnen, och dagens ”on dits” kommenterades kvickt och gladt. Åtskilliga små satiriska versifikationer utgingo från Härbärget (bl. a. såg Tegnérs ”Hammarspik” där dagen, 1815), och roliga infall i mängd spridde sig därifrån bland allmänheten. Man skrädde icke orden, och humorn var ofta nog burlesk, men de mustiga historierna och infallen adlades af kvickheten. Diskussionerna antogo emellertid ofta en allvarlig prägel, och där grundlades åskådningssätt och framlades åsikter, som sedermera blefvo af stor betydelse för stat, kyrka, kommun och universitet.
Härbärget torde icke utgjort något slutet sällskap med sträng begränsning; det var närmast en vänskapskrets, där man alltjämt äfven som äldre kunde föra ”ett gladt kamratlif”, såsom Tegnér yttrar.
Text från: Nordisk familjebok, Uggleupplagan 1912.