logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

¤ Från Öresundsvägens industriområde till Västerbro

   Västerbro

Öresundsvägen från Kung Oscars bro.

Tanken att stadens industrier borde separeras från bostadsbebyggelsen är en 1900-talsföreteelse. Under 1800-talet låg fabriksbyggnader och bostäder blandade i samma kvarter inne i staden. Men när stadsfullmäktige 1913 för första gången principgodkände en sammanhängande plan för stadens obebyggda områden så hade ett större industriområde lagts ut längs Öresundsvägen. Redan dessförinnan hade dock en transformatorstation för el uppförts vid Fjelievägen 1909.


(Se också kartan i slutet av artikeln).

Att ett industriområde lokaliserades till den platsen hänger naturligtvis samman med den möjlighet till en spåranslutning som Bjärredsjärnvägen gav, och planen förutsattes att den skulle byggas ut med en rangerbangård. En fördel kan också ha varit att marken befann si g i stadens ägo. Tidigare hade den ingått i den gemensamma fäladsmarken men lades 1794 ut till Vagnmannajordar, d v s intäkterna av jordarna skulle finansiera den skjutsrörelse staden var skyldig att upprätthålla.

Även i den Generalplan som togs fram 1936-42 finns Öresundsvägens industriområde med. Utifrån erfarenheterna av 2:a världskriget ansågs det olämpligt att koncentrera bombmålen till en plats och därför förlades även ett industriområde till stadens södra del, ned mot Källby. Av samma skäl, men även av hänsyn till olika störningar, lades en bred grönzon ut mellan industriområdet och bostadsbebyggelsen. Därefter kallades Öresundsvägens industriområde för Västra industriområdet.

Efter första världskriget var tillväxten i Lundaindustrin begränsad och mest var det mindre verksamheter som tillkom. Från 1918 finns det dock ritningar till en ny gjuteribyggnad för Rudelius & Boklund vid Öresundsvägen. Konjunkturerna var dock inte de rätta och först 1928 etablerade de sig på området, men bara med en lagerbyggnad – som dock kom att bli fröet till Alfa-Lavals etablering på området. Den första industrin att etablera sig inom området blev istället skofabriken Standard 1922. I hörnet Bryggaregatan/Åldermansgatan anlades i början av 1930-talet en marknadsplats för den kreatursmarknad som tidigare bedrivits på Clemenstorget. 1949 ansågs det dock inte längre finnas något behov av en kreatursmarknad i Lund.


Den första fabriken att etablera sig vid Öresundsvägen var skofabriken Standard från 1922. Till höger anas Kobjersvägen. Foto AB Flygtrafik i Bengtfors/Kulturen.

Utbyggnaden av Öresundsvägens industriområden gick långsamt. När en ny storindustri för första gången på många år etablerade sig i Lund genom Åkerlund & Rausing 1939, så förlades den också till stadens Södra industriområde. Succesivt tillkom det dock nya företag på Öresundsvägens industriområde. Den riktiga exploateringen av området kom igång först i slutet av 1960-talet då det även började uppföras en del renodlade kontorsbyggnader liksom byggnader för bil- och byggvaruhandel och på 1980-talet såldes de sista industritomterna inom området. Jämfört med andra industriområden i Lund hade det dock en osedvanligt hög andel tillverkningsindustri. År 2007 fanns där 112 företag med cirka 2000 anställa, där den helt dominerande arbetsgivaren var Alfa-Laval.


Flygfoto, troligen från 1962, ur broschyren AB Separator. Området domineras fortfarande av odlade åkrar och ett koloniområde. Uppe till vänster syns skofabriken Standard och därbortom Clioverkens byggnad. I förgrunden Bryggaregatan och till höger Öresundsvägen.

Öresundsvägens industriområde präglas av 1900-talet, men där finns en företeelse med historisk betydelse – och det är själva Öresundsvägen. Vägen finns med på 1704 års kart, den äldsta över Lunds stadsjordar, och med sin fortsatta sträckning mot ärkebiskopens borg i Borgeby är det rimligt att tänka sig att den är av tidigmedeltida ursprung. Därmed är vägen med dess koppling till vägen mot Fjelie en av de grundläggande strukturer som är väsentliga att bevara i den framtida omvandlingen av området. 

Tankarna på att utveckla det tidigare industriområdet till något annat dök upp i början av 2000-talet och i översiktsplanen från 2010 angavs det att området skulle omvandlas till en blandstad med bostäder och verksamheter. Tankarna utvecklade i en fördjupad översiktsplan från 2017. Där talas om vikten att bibehålla det industrihistoriska arvet för att ge området en historisk förankring och egen identitet. I en kulturhistorisk byggnadsinventering pekas cirka tio byggnader eller delar av byggnader ut som kulturhistoriskt värdefulla och aningen fler lyfts fram som miljömässigt värdefulla. Även i det senare planeringsarbetet lyfts ambitionen att bevara det industrihistoriska arvet, men i den krassa verkligheten verkar resultatet bli ett annat. I de tre första detaljplaneförslagen förutsätts rivning av samtliga byggnader som angetts som miljömässigt värdefulla och av de två byggnader som pekats ut som kulturhistoriskt värdefulla rivs den ena och på den andra föreslås två fasader bevaras – med förbehållet att de kan komma att rivas på grund av markföroreningar.

På kartan
Hittills publicerade artiklar når du genom att klicka på en plopp på kartan och sedan vidare till artikeln.

Under våren 2022 kommer Kulturportalen att publicera ett antal artiklar om nuvarande och tidigare företag inom Öresundsvägens industriområde.

Många av de äldre företagen på Öresundsvägens industriområde är dåligt dokumenterade. Har ni kompletterande faktaupplysningar, minnen, berättelser eller foton, så får ni gärna mejla Kulturportalens redaktion.

Samtliga artiklar om Västerbro hittar man här.

Text: Otto Ryding

  Senast uppdaterad 6 mars, 2022 av Ingrid André
  Publicerad 23 januari, 2022 av Ingrid André