logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Conditori Lundagård

   Näringsställen

lundag01

Redan 1875 öppnade J M Bohman ett konditori vid Lundagård – kallat just ”Konditoriet vid Lundagård” – som 1896 fick namnet ”Kafé Lundagård”. Det låg i ett tvåvåningshus på adressen Kyrkogatan 11-13 (norr om stadshuset) och överläts samma år till konditorn J P Lundh, som snart därefter flyttade till Tegnérplatsen 2 där han öppnade konditori under eget namn.

Det nuvarande välkända konditoriet ligger i det s k Lundagårdshuset som byggdes i två etapper. De nuvarande lokalerna byggdes 1911 i jugendstil, men stod därefter outhyrda i två år eftersom de inte ansågs ligga centralt nog… Den förste som tog chansen var Malmökonditorn Frans Clarberg, som 1913 startade Conditori Lundagård. I annonsen kunde man läsa:

”Elegant, förstklassigt Herr- & Damkafé. Servering av varmrätter, frukostbrickor, delikata smörgåsar, kaffe, thé, choklad, tempererade maltdrycker, wienerbröd, bakelser, småbröd, konfekt, praliner m. m.”. Efter Clarberg, dvs 1923, kom systrarna Elsa och Margret Åkesson. Från den här första tiden berättar Paul Rosenius i ’Mitt gamla Lund’ om professor Lysander som gärna kom in på Café Lundagård, åt bakelser och läste Fäderneslandet. En dag fann han att en av de andra stamkunderna hade hans älsklingsläsning under sig på stolen, varpå han gick fram till denne och frågade med utsökt artighet ”om inte herrn skulle skulle vilja sitta på denna tidning istället?”.

Systrarna Åkesson höll sedan igång ruljansen till 1946, då Thure Collbring tog över efter att ha slutat på Håkanssons. En större ombyggnad påbörjades och i och med att bageriet i källaren flyttades upp, minskade serveringsutrymmena. I samband med detta försvann tyvärr också mycket av den ursprungliga inredningen. Thure berättar: ”De gamla möblerna från 1913 såldes på auktionskammaren förr några kronor styck, liksom marmorbordens tunga gjutna stativ, vilket vi ångrar idag. Det var fortfarande vedransonering, så många bord och stolar eldades säkert upp”. Det var en svår tid att ta över i; det var året efter andra världskriget då matbröd, vete- och wienerbröd bara fick säljas mot kuponger, medan finare bakverk som bakelser och tårtor fick säljas fritt. Värst var ransoneringen av mjöl, smör och andra ”nödvändigheter” – tilldelningen höll inte alls jämna steg med den allt högre omsättningen.

När halva månaden gått var råvarorna oftast slut och man fick sätta lapp på dörren eller köpa på svarta marknaden. Det var däremot ingen ransonering på kända kunder; här satt Tage Erlander med sin Aina, här samlades prominenta akademiker och här slank Nils Poppe in under inspelningen av ”Sten Stensson Steen”. Lundagård var och är särskilt populärt vid disputationerna i Lund och efter renoveringen 1982 kan gästen avnjuta Jensen-Carléns underbara karikatyrer av kända Lundabor och Vagn Jakobsens tuschteckningar av De Lärde i Lund. Det var också ett andra hem – i ordets rätta bemärkelse – för överliggare. Thure berättar om en äldre student som kunde sitta i dagar och kvällar över en [T) kopp, läsandes alla dagstidningar som fanns utlagda. När han sedan gick hem vid stängningsdags framåt tio på kvällen tog han tidningarna med sig ”eftersom ingen annan behöver dem.

Lundagård, och många andra konditorier, var länge ”kunglig hovleverantör”. För att få den glamorösa titeln skulle man skicka in en speciell ansökan som var underskriven av borgmästaren och andra ärofulla medborgare som intygade att just Lundagård var ett förstklassigt konditori. Det var förstås bara en titel, men när kungen var på besök i stan så var det vilt slagsmål mellan Lundagård och Håkanssons om vem som skulle få leverera frukostbullarna.

lundag02

Lundagård har även tjänat som politisk arena. På 1890-talet var det här som radikala kvinnliga studentskor träffades, på tjugotalet fick Erlander där ett erbjudande om att ingå i den radikala studentföreningen D.Y.G. [Den Yngre Gubben) och på 60-talet satt Clartéanhängare och diskuterade socialismens införande i världen över en kopp svart och ett wienerbröd. Man kunde ända från starten även få ett glas vin, men detta upprörande alkoholmissbruk förbjöds äntligen 1981. Fem år tidigare, 1976, hade Thure överlåtit driften av Lundagård till sin son Boris. Till slut bara några ord om det ”studentfoder” som Thure, efter tysk modell, introducerade i Lund i början av 70-talet. Studentfodret (en del gillade inte namnet…) består av en chokladplatta med mandel, nötter och russin och har blivit en klassiker och populär långkörare på Lundagård, liksom ”kanonkulan” av choklad.

Anm: Den 19 januari 2009 försattes Conditori Lundagård i konkurs

Källa: Kaféer, Kondis & Krogar, av Bengt Karlsson. Gamla Lunds årsskrift 1993

  Senast uppdaterad 26 december, 2022 av Ingrid André
  Publicerad 23 september, 2009 av Rune Källén