logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Christina Pipers växtdonation till Botan

   Park och natur

Sommaren 1751 anlöpte flera fartyg hamnen i Ystad med en märklig last. De hade seglat från Norrköping och var fyllda med växter adresserade till Lunds universitet. Christina Piper, den driftiga slottsfrun och en av dåtidens stora näringslivsprofiler, hade låtit tömma orangeriet på sitt slott Sturefors i Östergötland, och donerat växtsamlingen till Lunds universitet. Där byggdes den botaniska trädgården om och ett orangeri uppfördes.

Greve Carl Piper hade år 1705 förärat sin hustru Christina Piper Sturefors som en försenad morgongåva. Det byggdes om och till efter ritningar av arkitekten på modet Nicodemus Tessin. Christina testamenterade det till sin dotterson Adam Bielke och det är fortfarande ätten Bielke som äger den vackra egendomen.

Christina Piper. Porträtt av David Klöcker Ehrenstral.

Christina var intresserad av trädgårdsodling och på Sturefors anlade hon ett stort orangeri.

När Linné besökte slottet Krageholm i Skåne, där hon mestadels bodde, beskrev han trädgården där ,med dess spaljeer och fontäner som en av de allra vackraste i Skåne. På Toppeladugård drev hon en plantskola där hon lät driva upp och sälja fruktträd av olika slag.

Men orangeriet på Sturefors var kostsamt att underhålla och sista gången Christina besökte slottet planerade hon för att skänka den stora växtsamlingen till Lunds universitet. Hon hade kontakt med universitetet genom att några av hennes barnbarn studerade här. Och hon konsulterade gärna professor Kilian Stobeus vars råd och läkemedel hon efterfrågade när någon i familjen var sjuk.

Orangeriet
Gamla botaniska trädgården på 1870-talet. I fonden gamla orangeriet. Foto: Bernt August Lindgren/Stadsarkivet.

Botaniska trädgården i Lund låg på den nuvarande universitetsplatsen men var ganska vanskött eftersom konsistoriet hela tiden varit njugga med anslag. Men nu skulle det bli ändring. Kungen hade tillstyrkt pengar, Carl Hårleman hade ritat hela trädgården, inklusive en ridanläggning i närliggande Paradislyckan och 1750 började byggnadsarbetet. Något orangeri hade inte funnits tidigare och när den nye föreståndaren Eric Gustaf Lidbeck kom till Lund blev han inte helt belåten med orangeriets konstruktion. Han bedömde att husen inte skulle bli tillräckligt varma för att klara ”finare och rarare växter”. Och det var många rara växter i den stora samling som lastades av i Ystad. Christina Piper hade själv ombesörjt och finansierat transporten som fortsatte med häst och vagn från Ystad. Hon hade kallat in bönder från sina slott och gårdar i Skåne. Det behövdes 60 vagnar för att ta alla växter till Lund.

På den tiden måste man betala tull för att ta in varor i staden. Och det här var stora varor! Tullmännen kunde inte bestämma hur mycket tull som skulle betalas för detta. Det blev diskussion med universitetets rektor som hävdade att det var allmän egendom som skulle finnas tillgänglig för allmänheten. Tullinspektor Croell beslöt då att man skulle betala 97 daler 21 öre silvermynt i tull för växterna som han värderade till 2 000 daler silvermynt.

I samlingen fanns både inhemska och mer exotiska växter. Den rymde bland annat flera lagerträd, apelsinträd, fikon, mullbärsträd och cederträd, olivträd, gullregn, tamarisk och agave.

Men byggnaden i Lund var inte klar och det fanns inte kompetens att ta hand om växterna, av vilka flera var ömtåliga och krävde extra omsorg. Orangeriet förföll, i källaren stod vatten över de rökkanaler som skulle värma huset och röken skadade växterna. När övervåningen i mittpartiet skulle inredas till anatomisal sprack taket och rasade ner över växterna. De for illa och dog bort efterhand. Trädgårdsmästaren hade fått stränga förhållningsorder att ta hand om växterna men inga medel följde med.

Pipers urna. Foto: Carlotta/Kulturen

En del växter var planterade i praktfulla urnor av gjutjärn, förmodligen tillverkade på Nävekvarns gjuteri omkring år 1700. Några finns kvar. De donerades till Kulturen på 1950-talet och förvaras idag i museets magasin.

Dessbättre slapp Christina Piper uppleva att universitetet inte kunde ta hand om donationen på ett bättre sätt. Hon avled 1752 på Krageholms slott där hon bodde de sista åren av sitt liv.

Text: Solveig Ståhl

Läs mer
Norrhem, Svante, Christina och Carl Piper: en biografi. 2010.
Engstrand, Lennart & Widén, Marie, Botans första 322 år: Lunds universitets botaniska trädgård. 2012.

  Senast uppdaterad 5 juni, 2022 av Ingrid André
  Publicerad 5 juni, 2022 av Ingrid André