Brandklipparen – ett ovanligt hästöde
Hästskelettet påträffades 1979 vid Stora Tvärgatan i kvarteret Gärdet. Det slående är med vilken omsorg den döde gravlagts. Hästen måste ha varit ett respekterat, för att inte säga vördat husdjur.
Stratigrafin visade att graven grävts långt efter medeltiden. Associationerna går oundvikligen till en historisk berömdhet – Brandklipparen. Han dog bevisligen i Lund 1716, då hans herre och kung inkvarterat sig i den byggnad som långt senare gavs namnet Karl XII-huset. Detta reser sig 150 m väster om fyndplatsen. Att Brandklipparen skulle ha vilat under den numera fällda boken på Kattes skolgård tillhör skrönornas värld. Vårdträdet hade dessutom inte planterats förrän 1857.
Brandklipparen var en import från andra sidan Östersjön och hette sannolikt Falck eller Equus Oeselinsis (Öselhästen). Klippare var en beteckning för de småvuxna men starka och uthålliga hästar som producerades i Norden. På 1690-talet reds han av Karl XI till eldsvådor i Stockholm. Karl XII förvandlade honom till kunglig lyckomascot som togs med överallt. Under det ryska fälttåget blev hästen t o m krigsfånge i Bender där han dock fritogs för att så småningom återvända hem och enligt uppgift dö vid 42 års ålder.
Till slut ett citat ur den kunglige taffeltäckaren Hultmans minnen: ”att då H. M. geck uth och spasserade och Kong Carl XI:s Brandklippare slapp lös, trängde han sig igenom hela Suiten, och lämnade ej förrän han kom därest H: M. var och följde honom sedan tätt efter, till dess H. M. uti dess logement ingick, …”. När detta begav sig 1713 fanns det svenska högkvarteret i Demotika – nuv. Didymoteicho i nordöstra Grekland.
Text och foto: Claes Wahlöö
2017-12