logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Barnrikehus igår – miljonvillor idag

   Lundabor berättar | Torg och platser

Negerbyn1

1937 hade Lund 26 000 invånare. Bostadssituationen för många av de barnrika familjerna var svår. Det året hade Solgårdarna uppförts på Väster som så kallade barnrikehus. I staden diskuterades möjligheten att också bygga ett småhusområde för de mindre bemedlade barnrika familjerna.

Detta blev verklighet 1938 efter ritningar av arkitekten Ingeborg Hammarskjöld-Reiz  för området som låg i en kil mellan Dalbyvägen och dåvarande Sandbyvägen (nu Hjalmar Gullbergs väg).

Inspirerad av funktionalismen ritade Hammarskjöld-Reiz fyrkantiga lådor med platta tak. 29 identiska vitputsade hus byggdes. 12 av husen var så kallade barnrikehus som staden hyrde ut till behövande familjer. De kunde få statliga bostadsbidrag. De som hade 3 barn fick hyresavdrag med 30 procent, 4 barn 40 procent och de som hade 5 eller fler barn betalade bara halva hyran.

Övriga hus blev privatägda. Tomterna såldes till arbetare, hantverkare och inte minst till anställda på närliggande Vipeholms sjukhus. Priset var 3 kronor kvadratmetern och 10 procent skulle betalas kontant. För resten hjälpte staden till med lån.

Fyrkantiga hus med platta tak gav namnet

De fyrkantiga husen och de platta taken gav området namnet ”Negerbyn”. Husen kallades också margarinlådor och kaninahoddor (troligen beroende på de många barnen). Ett finare namn, som verkar helt bortglömt, var söndagsbyn. Det var på söndagarna som de privata husbyggarna arbetade med sina hus.

När husen under 40-talet fick resning och sadeltak borde namnet ”Negerbyn” försvunnit men det gjorde det inte. Det är bara i kommunens handlingar som namnet Östhaga (efter en handelsträdgård) finns. Inte ens på stadsbyggnadskontoret vet man vad Östhaga är.

Det var inte akademikerna som bosatte sig i byn men namnen på gatorna blev litterära. August Strindberg, Selma Lagerlöf och Esaias Tegnér har fått namnen på sina verk i småhusområdet. Vägarna heter t ex Mäster Olofs, Nils Holgerssons och Fritjofs väg.

Lycko Pers resa av Strindberg namngav gatan närmast gamla Sandbyvägen. Där byggdes under 1940-talet fler privata hus. De fick sadeltak. Längs Fritjofs väg var tomterna svårsålda. Där byggdes ytterligare sex barnrikehus. Av ekonomiska skäl blev det trähus.

Negerbyn2
Siporexhusen 1938. Foto: Waldemar Wahlöö

De allra första husen i byn byggdes med siporex. Det var dock ett för dyrt material och sedan blev puts. När staden byggt de första husen blev det visning. Bland annat kom en grupp högerkvinnor på besök. Badrummen fanns i källaren men att det fanns badrum menade dessa kvinnor från mer välsituerade delar av Lund var väl lyxigt. ”Det är väl onödigt för de människor som ska bo här”.

De platta något lutande taken var inte lyckade. Flera av barnrikehusen och en del av de privata fick fuktskador. 1948 fick stadens hus sadeltak och de privata följde efter. Nu blev det möjlighet till rum på en andra våning, rum som ofta hyrdes ut för att ge extrainkomster. Det sista platta taket i byn försvann 1981.

”Vi ungar höll ihop och hade roligt”
Kulturportalen träffade Eva Flink, Anna Nilsson. Elisabeth Alm Björnsson, Conny Mårtensson och Gert Johansson. De var barn och ungdomar i byn under 50- och 60-talen. De tre kvinnorna bodde i barnrikehusen, männen i privatägda.

Var det skillnad mellan de som hyrde och de som ägde?

­- – Inte för oss ungar. Vi höll ihop oavsett var vi bodde. Men för föräldragenerationen var det nog en viss skillnad. Nog såg väl en del i egna hus ner på de som bodde i barnrikehusen, säger Conny Mårtensson.

Samma svar fick Inger Andersson som 1977 skrev en uppsats i etnologi: Negerbyn som försvann. Det fanns en segregation bland de äldre men inte bland barnen.

Vid träffen med ”Negerbyungarna” berättas det minnen, nästan bara goda sådana.

—  Vi höll ihop och hade hur roligt som helst på ”lekan” och på fotbollsplanen, säger Eva Flink, som tagit initiativet till en Facebookgrupp ”Vi som älskar Negerbyn”, där det berättas minnen och visas bilder från förr.

Negerbyn4
Negerbyn5

Lekplatsen, där Elisabeth Alm Björnsson berättar att hon smygrökte i buskarna, finns inte mer eller jo, en gröning finns, men inga gungor. Fotbollsplanen finns men det är sällan någon där numera.

— Annat var det när vi växte upp. Vi var ett sammanhållet gäng som brydde sig om varandra, berättar Gert Johansson.

— Vad roligt vi hade, säger Anna Nilsson och Eva Flink med saknad och försvinner in i minnena med en massa namn på folk som bodde i byn. Alla verkar ha känt varandra väl och man åt inte så sällan frukost i ”fel” hus.

— Vi ses på lekan eller vid vita strecken (gångstigen upp till Sandbyvägen), sa vi och där träffades vi för äventyr när vi blivit tonåringar. Ve de killar som kom från andra delar av Lund och försökte lägga an på flickorna i byn. Då blev det stryk. Lite för våldsamt ibland.

Negerbyn3

Accepterade var bara de som bodde i vad som på ”Negerbyspråk” heter Andra byn, den runt August Strindbergs väg.
Conny Mårtensson måste också berätta om byns eget popband, Undertakers, som tränade i huset på Mäster Olofs väg.

Barnrikehusen blev miljonvillor

På 1970-talet började Lunds kommun erbjuda de som hyrde att köpa husen. En del accepterade då eller senare. I dag är husen sålda ofta till helt nya bybor. Av barnrikehusen har blivit miljonvillor. 3 – 4 miljoner är huspriser i dag i småstugeområdet från 1938.

En del hus är tillbyggda och ombyggda till oigenkännlighet medan andra har bevarats väl. Vid Mäster Olofs väg och Nils Holgerssons väg går det att se att alla hus från början var lika. Mycket lite av fasaderna har ändrats.

Östra småstugeområdet eller ”Negerbyn” eller Östhaga?

Sedan Facebookgruppen bildades har det riktats kritik mot att man säger ”Negerbyn”. På andra håll landet har områden med det namnet döpts om men det tänker inte Eva Flink acceptera i Lund.
— Vi är stolta över vår by och för att vara uppvuxna där. Namnet kommer från hur husen såg ut och är på inget sätt nedvärderande mot någon. Det är vår historia det handlar om. Den ska ingen ta ifrån oss.

— Ändrar man namnet blir vi historielösa, säger Elisabeth Alm Björnsson.

Kulturportalen har valt att skriva ”Negerbyn”, som inte är ett officiellt namn men något annat vedertaget namn finns inte på byn. Namnet tillkom för drygt 75 år sedan och lever kvar. Någon annan innebörd än husens utseende har namnet aldrig haft.

Negerbyn6
Återträffen. Foto Christer Alm

Text: Ingrid Nathell, foto: Privat om inget annat anges.

Så ser det ut på området idag.
Foto: Claes Wahlöö. Klicka på bilderna för att förstora.

Läs mer
Andersson, Inger, Negerbyn som försvann. 1977. (Uppsats i etnologi)

Lund utanför vallarna: Bevaringsprogram. D. 1. 1991.

  Senast uppdaterad 25 augusti, 2019 av Annika Andre
  Publicerad 3 april, 2015 av Ingrid André