Slaget vid Lund – bakgrund
Alltsedan freden i Roskilde år 1658 då Danmark tvingades att till Sverige avträda sina landsdelar öster om Öresund; Skåne, Halland, Blekinge och för en tid även Bornholm var den danska politiken inriktad på att återta det som förlorats.
Ett tillfälle yppade sig år 1675 då Sverige genom sin allians med Frankrike drogs in i krig mot Österrike, Brandenburg: och Nederländerna. Danmark förklarade krig på hösten 1675 och i juni 1676 landsteg en dansk armé om 15.000 man vid Råa fiskeläge. Hela Skåne och Blekinge utom Malmö fästning — som förblev under svensk kontroll kriget igenom — besattes snabbt av danska trupper. De danska truppernas ankomst välkomnades av stora delar av befolkningen och dansk förvaltning återinfördes. De svenska styrkorna fick utrymma landskapen och dra sig tillbaka till Småland.
Den 17 augusti 1676 möttes danska och svenska trupper utanför Halmstad vilket slutade i ett danskt nederlag. Danskarna beslöt sig därefter för att gå i vinterkvarter i Skåne och undvika vidare strider under året. Den svenska armén följde efter och i november befann sig båda arméerna norr om Lund. Den danska i ett läger vid Skälshög söder om Kävlingeån och den svenska kring Lilla Harrie norr om ån. Den svenska armén led brist på förnödenheter och sjukdomar härjade bland soldaterna. Svenskarna var tvungna att nå ett avgörande eller utrymma Skåne. Efter rekognoseringar av terrängen söder om ån beslöt sig den svenska ledningen för att försöka göra ett överraskande anfall mot det danska lägret. Planen sattes i verket den 4 december 1676 sedan Kävlingeån frusit till.
Den danska armén bestod av närmare 13 000 man och den svenska av omkring 8 000 man. Till detta kom att danskarna hade betydligt mera artilleri.
I spetsen för arméerna stod de bägge kungarna — den trettioårige Christian V och den tjugoettårige Carl XI (bilden ovan).
Källa:Turistföreningen, Lunds kommun
Läs mer om Slaget vid Lund timme för timme här.
Se filmen om slaget här.
Läs om monumentet , monumentparken och gravarna här.