logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Återbrukat på domkyrkan

   Domkyrkan | Märkvärdigheter

De flesta lundabor har förmodligen sett Jätten Finn och uret i domkyrkan, men för den som har ögonen, och ibland en kikare, med sig, finns det mycket mer att upptäcka. Högst upp på tvärskeppsgaveln mot Lundagård finns det ett antal dekorelement som känns tämligen främmande för en romansk kyrka. Den som ligger bakom denna egendomliga komposition är Adam van Düren som under åren 1506-1527 genomförde ett antal reparationer på den då svårt förfallna domkyrkan.

De runda blinderingarna och den horisontella frisen är tydligt inspirerade av sengotisk tegelarkitektur, men här valde Adam van Düren att utföra dem av äldre sten som blivit över vid reparationer på domkyrkan. De runda blinderingarna består vardera av två parställda stenar som har ingått i en romansk rundbågefris under någon takfot. Den horisontella frisen mitt i bilden består av ett antal valvribbor som har lagts bredvid varandra.

Högst upp i gavelspetsen anas ramverket kring den försvunna helgonstatyn.

Ramverket centralt på gavelfältet består av en blandning av gammal och nyhuggen sten. Säkerligen har det ramat in en sedan länge försvunnen helgonbild som stått på den utskjutande konsolen nederst. Sidorna utgörs av äldre pelarskaft. Voluterna på mitten utgörs av två återanvända pelarbaser. Överstycket bör dock vara Adam van Dürens eget verk. Det föreställer två parställda drakar som sträcker sina långa halsar och huvuden bakåt ut över den egna kroppen.

Det kanske allra mest märkvärdiga är att Helgo Zettervall vid sin ombyggnad av norra tvärskeppet valde att återställa Adam van Dürens utformning i endast lätt förändrat skick. I övriga delar gick Zettervall mycket hårdhänt fram med Adam van Dürens tillägg vid sin ombyggnad av domkyrkan 1868-80.

Text och foto: Otto Ryding


Läs mer
Manhag, Andreas, Kraftstorg. 2017

  Senast uppdaterad 2 september, 2020 av Ingrid André
  Publicerad 2 september, 2020 av Ingrid André