Annelundsmöllan vid Trollebergsvägen


Det var 1861 som arrendatorn på Jutamöllan, möllaren Anders Persson, köpte den då obebyggda lotten nummer 6 i Papegojelyckan. Lotten låg i det östra hörnet av nuvarande Lärkvägen och Trollebergsvägen, och sträckte sig norrut lika långt som Lärkvägen är lång. Lotten döptes till Annelund, oklart varför då mjölnaren inte hade någon Anna i familjen.
På lotten lät han uppföra en högrest kvarn, en holländare på vitmålad stenfot, en bra bit utanför den dåvarande stadsbebyggelsen. Kvarnen finns utsatt på en karta 1864 och i lottens sydöstra hörn ligger mjölnaregården med två längor i vinkel. Enligt en beskrivning 1886 var det en boningslänga med 5 rum och kök och en träveranda. I den andra längan fanns häst- och kostall, foderloge, mjölmagasin och drängkammare. Längorna var uppförda i tegel och korsvirke och hade spåntak.
Särskilt bra gick det inte för möllans första ägare och redan 1866 såldes lotten, med ”derå uppförde åbyggnader och Holländske Wäderqvarn” på exekutiv auktion. Köpare blev husägare Per Ohlsson i Klosterhusen, som redan ägde en annan lott i Papegojelyckan och efter honom kallades kvarnen emellanåt för Per Olsamöllan. Emellanåt kallades den även för Pilahusmöllan efter husen i Pilelyckan på andra sidan av Trollebergsvägen.

Efter Anders Person var det nog ingen av ägarna till kvarnen som drev den själv, antingen hade man någon anställd eller så arrenderades kvarnen ut. När lotten såldes 1879 påpekades det i köpekontraktet att arrendekontraktet på magasinsbyggnaden och vädermjölkvarnen skulle förbli gällande. I en beskrivning 1887 omtalas det att kvarnen har tre par stenar, två siktar, klisorterare samt borst- och rensmaskin och 1889 fanns där fyra möllesvenner. När lotten och kvarnen 1889 köptes av bagare Hans Andersson så fortsatte han föregångarens handel med säd och fodervaror samt kol och ved, men han startade även ett bageri i mjölnaregården.
Kvarnen förlorade sina vingar någon gång i början av 1920-talet. Hans Anderson, den siste mjölnaren på Annelund dog 87 år gammal 1929, och samma år revs kvarnen. I en notis i Arbetet den 9 mars 1929 berättas det om möllan som var på väg att skattas åt förgängelsen och slutorden lyder: ” Mången vuxen man och kvinna skall när möllan gått bort kanske omedvetet känna saknad och tomhet när ögat inte mer får stanna vid det kända ögonmärket, den höga och myndiga möllan på väster.”


Text och foto 2026: Otto Ryding
Läs mer
Ryding Otto Lund utanför vallarna. Bevaringsprogram. Del 2. 1996.
