Akademiska Föreningen och AF-borgen / Ynglingaborgen
Akademiska Föreningen
Förebilderna hämtades Danmark och i någon mån från de engelska universiteten med sitt collegesystem. I Köpenhamn bildades 1820 Studenterforeningen, en förening med liberala förtecken styr och med en udd mot det dåtida danska kungliga enväldet. Den danska föreningen gästades 1829 av lundaakademiker med Esaias Tegnér och Carl Adolph Agardh i spetsen. Agardh kom sedan att bli en av initiativtagarna till föreningen i Lund.
I de ursprungliga planerna ingick att studenterna skulle bo och äta på Föreningen likt ett engelskt college. Dessa planer fick dock överges och det blev studentnationerna som tillsammans bildade Akademiska Föreningen. Syftet som det formulerades 1830 var att skapa en samlingspunkt för de olika nationernas medlemmar där man genom ett ”öppnadt tillfälle till ädlare tidsfördrif inom konsternas värld väcka håg och bilda smak för desamma, dels förekomma lediga rekreationsstunders bortslösande på ändamålslösa eller rent af skadliga sysselsättningar” samt erbjuda billig mat i en god miljö. Studenterna skulle således förädlas och utvecklas, det var själva grundtanken Från universitetets sida var man till en början misstänksam mot den nya föreningen men motståndet bröts då universitetets kansler, kronprins Oscar inte bara gav Föreningen sitt allmänna stöd utan även donerade 1.000 riksdaler.
Den 1 december (Oscarsdagen) 1830 invigdes Akademiska Föreningen med en stor fest. Under sin nu drygt 170-åriga tillvaro har Akademiska Föreningen fortsatt att erbjuda studenterna såväl sociala aktiviteter med fester, studentaftnar, spex, musik, teater som mera lekamlig spis i form av studentbostäder, restaurang m m. Det högsta beslutande organet inom AF är Överstyrelsen vars ledamöter väljes i årliga val. Verkställande instanser är styrelsen med underliggande utskott. En bland studenterna vald ombudsman samordnar verksamheten 1971 övergick huvudmannaskapet för AF från nationerna till studentkåren men från 2001 har det återgått till nationerna.
AF-borgen
Sylvanska gården där Akademiska Föreningen började sin verksamhet 1830 upplevdes snart som för liten. 1846 beslöts att bygga ett nytt föreningshus. För att finansiera bygget togs ett obligationslån där bland andra den berömda sångerskan Jenny Lind bidrog genom att köpa obligationer för 10.000 riksdaler. Man fick också emottaga direkta gåvor i form av pengar och byggnadsmaterial. Den totala byggnadskostnaden uppgick till 130000 riksdaler. Ritningarna hade gjorts av studenten Hjalmar Strömberg, sedermera stadsarkitekt i Göteborg. Han var tydligt inspirerad av Carl Georg Brunius och dennes medeltidsinspirerade stil. Byggnaden kom tidigt att kallas för Ynglingaborgen – några kvinnliga studenter fanns ännu inte.
Den 14-15 maj 1851 invigdes det nya Föreningshuset under stora högtidligheter. Festen började redan klockan sex på morgonen med kanonsalut och avslutades med en bal för 1300 personer. Byggnaden måste ha gjort ett imponerande intryck i den lilla staden som ännu nästan helt dominerades av låga hus. Det nya föreningshuset rymde samtidigt alla de omkring 400 studenterna. I huset fanns lokaler såväl för fester som för mera vardagligt umgänge. På bottenvåningen kunde man i Ateneum läsa de flesta svenska och nordisk tidningarna, i Convictorium äta sina måltider och i Sociala avdelningen kunde man lyssna på musik, deklamation eller se skådespel.
Genom åren har AF-borgen blivit föremål för många om- och tillbyggnader. 1911 invigdes den stora tillbyggnaden i norr med lokaler för restaurangen samt den Lilla salen. I nybyggnaden fanns också studentrum. Arkitektoniskt avviker 1911 års hus radikalt från 1851 års. Det fanns ett förslag signerat Folke Zettervall, son till Helgo där tillbyggnaden fick samma utseende som det gamla huset och med en ståtlig sammanbindande portal mot Sandgatan.
Istället segrade det mera riddarborgsinspirerade förslaget, av malicen benämnt ”Pekoralet” efter en av tillskyndarna, AF:s kassör P K Svensson. På 1920 och 1930-talet renoverades borgen invändigt, Ateneum snyggades upp och ett Övre Ateneum inreddes i rumssviten mot Tegnérplatsen. Den stora salen fick en ny färgsättning signerad av Olle Hjortsberg.
Efter det Andra världskriget randades slutet för 1851 års hus. Det upplevdes av kritikerna som gammalt och omodernt och resultatet blev en total ombyggnad som utfördes 1951-1953. Endast ytterväggarna blev kvar av det gamla. Invändigt byggde man upp en helt ny stomme i betong. Stora salen fick ett nytt tak med lysrörsarmaturer i det nya spännande materialet ”plastic”. För många gamla AF-vänner var chocken stor över det totala utraderandet av den gamla nationalromantiska borgen. Tillbyggnaden från 1911 fick stå kvar och är än idag relativt oförändrad. Det stora studentantalet sliter hårt på borgen och till AF:s 150-årsjubileum 1980 renoverades bl a Stora salen varvid plasttaket äntligen försvann. En genomgripande invändig renovering genomfördes också 1993 och i samband med denna omvandlades själva huset till ett bolag ekonomiskt skilt från föreningen.
Text: Göran Larsson, foto: AFs arkiv