Lund på Karl XIIs tid
I september 1716 drog krigarkungen Karl XII in i Lund och gjorde den lilla staden till sitt högkvarter i nästan två år. Lundaborna borde kanske känna sig smickrade men för den fattiga och krigshärjade staden blev den kungliga närvaron en uppoffring. Universitetet uppskattade förstås kungens intresse för föreläsningar och disputationer – men studenterna protesterade mot hans avsikt att värva dem till krigstjänst.
På sin väg från nederlagen i Turkiet kom Karl XII 1714 till Stralsund, då svenskt, där han stannade i ett år och stred med danskar, ryssar och andra. Därifrån flydde han över Östersjön och hamnade så småningom i Lund. Dessförinnan hade han besökt sin syster Ulrika Eleonora i Vadstena men ville inte lyssna till hennes böner att återvända till Stockholm.
Kungen kom med ett stort följe till Lund. Höga militärer, civila ämbetsmän, diplomater, kungens svåger arvprinsen Fredrik av Hessen, med sin stab och flera andra dignitärer – naturligtvis tillsammans med sitt tjänstefolk. I följet fanns också flera fordringsägare. Kungen var rejält skuldsatt efter vistelsen i Turkiet.
Lund var en fattig stad
Men Lund var inte i skick att ta emot och hysa ett hov. Flera krig hade utkämpats på kort tid. Danmark anföll Skåne men förlorade mot Magnus Stenbock i februari 1710. Därvid blev Lund fältlasarett för 1400 skadade och sjuka soldater. Året därpå kom nästa dråpslag– den stora branden som förstörde stora delar av bebyggelsen i Lunds norra del. Det nybyggda rådhuset brann ner. Men det slutade inte här. Lund drabbades av pesten mellan 1712 och 1713. Lundaborna var fattiga och det gick långsamt att bygga upp staden efter bränderna. Det var de ekonomiskt svaga som fick betala högst skatt och kostnader för inkvartering.
Det var inte lätt att hitta inkvartering till Karl XIIs stora entourage. Kungen själv flyttade in det präktigaste huset i stan – kapitelhuset på Stora Södergatan (idag en del av Katedralskolan) som uppförts på 1500-talet och ägdes av teologiprofessorn Martin Hegardt. Majestätet tänkte sig en längre vistelse i Lund – han byggde om i huset, lät uppföra två stall och gräva en ny dyrbar brunn. Ägarfamiljen lär ha fått logera i en annan liten gård.
Enbart hovstaten räknade 50-talet personer, bland dem två hovpredikanter, sju lakejer, munskänk och taffeltäckare, en sju man stark kökspersonal. Kungen höll eget skafferi, slakteri och bageri – och hans vinkällare var inhyst hos en av rådmännen. Där fick också hans konterfejare (porträttmålare) David von Krafft bo.
Trångt i stugorna
År 1716 var antalet mantalsskrivna i Lund 737 personer och den totala befolkningen uppskattas till ca 1300. Det blev trångt i stugorna när befolkningen i ett slag ökade med drygt en tredjedel. En inkvarteringslista visar att i Lund fanns 252 gårdar som kunde hysa gäster och här fick ca 550 personer från kungens följe samsas om utrymmet med de bofasta. Det fanns inte uppvärmda rum till alla. Rangen avgjorde om man fick kammare med kakelugn eller utan.
Många lundabor klagade över det påtvingade värdskapet. Professorerna var missnöjda med att de inte hade någonstans där de kunde skriva eller förbereda föreläsningar.
Men alla var inte missnöjda. Handelsmän och hantverkare gynnades förstås av att ett stort antal köpstarka gäster logerade här. Kanske alldeles speciellt stadens de två krögarna.
Katedralskolan i Lund med KarlXII-huset
Kungligt intresse
Och professorerna var smickrade när när kungen besökte akademien för att ta del av disputationer och professorsinstallation. Han var intresserad av vetenskap och lät kalla till sig både Olof Rudbeck, Polhem och Swedenborg och andra av tidens lärda.
Men det mesta av hans tid upptogs av diplomatiska förhandlingar för att få fred. Men det misslyckades och istället satsade han på fortsatt krig. Professorerna i Lund fick hjälpa till – de beordrades var och en att utrusta en dragon plus 140 daler silvermynt i munderingspengar. Studenter som var mer lättjefulla än läsande tvångskommenderades. Kungen tog själv hand om mönstringen som ägde rum på torget.
Den 11 juni 1718 lämnade Karl XII Lund för gott. Så småningom försvann de främmande gästerna också och lundaborna fick tillträde till sina hus och gårdar igen.
Text: Solveig Ståhl
Läs mer
Blomqvist, Ragnar, Lunds historia – Nyare tiden. 1978
Ekholm, Gulli, Lund på Karl XII:s tid. 2005
Liljegren, Bengt, Karl XII i Lund. 1999
2017-09