Loppisen på Esplanaden
Att köpa och sälja på loppmarknad är ett folknöje, inte minst i Lund. Sedan 1980-talet har Södra Esplanaden varit ett mekka för den som älskar loppis.
Efter nedgång 2016, men inte fall har loppisen hämtat sig. Men det är inte som förr.
Det var på Clemenstorget allt började. Loppmarknaden där växte tills kommunen satte stopp. Trafikkaos och oordning var argumenten.
Det blev ramaskri. Lundaborna älskade sin loppis som på lördagar samlat stora skaror och den festen vill man inte förlora.
Var skulle nu säljare och köpare ta vägen? Inga bra alternativ fanns förrän ordföranden i dåvarande fastighetsnämnden Bertil Turesson (m) kläckte idén med Södra Esplanaden. Där under lindarna kunde bli en bra loppisplats.
Loppisälskarna var tveksamma. Man trivdes på Clemenstorget.
Det tog inte många veckor innan Lunds ”unter den linden” skapats. Fler och fler säljare och köpare sökte sig till Esplanaden. Folkfesten var tillbaka.
Snart var hela sträckan från Råbygatan till Mejeriet fylld av loppisstånd. Tidiga lördagsmorgnar köade barnfamiljer för att göra kap. Barnkläder och inte minst barncyklar var eftertraktade.
De som skulle sätta bo hittade husgeråd och andra kom bara för att det var roligt. Man köpte ena lördagen sålde det köpta nästa vecka.
Så kom dråpslaget 2016. Lite ordning tyckte kommunen det skulle vara och införde förhandsbokning av de 150 platserna och avgiften 130 kronor skulle betalas helst via internet.
Ramaskri igen. Köparna ville inte boka, tänk om det regnar på lördag.
Snabbt försvann de flesta från Esplanaden. Det fanns en konkurrent, bakluckeloppisen vid Södra infarten växte rejält.
Kvar i staden fanns de som inte var bilburna och saknade sin loppis.
2020 veknade kommunen och tog bort förhandsbokningen och gratis blev det också. Från april till september upplåts 90 platser mellan Flormansgatan och Kastanjegatan.
Sakta har loppisen under lindarna återhämtat dig. 2024 har det varit rejält fullt varma dagar.
Det går att läsa omdömen på nätet.
”Bra men inte som förr” skriver flertalet.
Text: Ingrid Nathell; foto: Claes Wahlöö
Bilderna till denna text är tagna en regnig lördag i juli 2016.
2016-07