Smörlyckans Idrottsplats

I början av 1930-talet hade fotbollen på allvar kommit till Lund. År 1932 köptes mark till i anslutning till idrottsplatsen vid Trollebergsvägen för att skapa utrymme för en fotbollsplan. I den nyanlagda Trolle-Wachtmeisers park anlades en fotbollsplan på den stora gröningen. Samtidigt arbetade studentkåren, understödd av universitet, för att få till stånd en idrottsplas för studenterna. Plats söktes ute på Kungsmarken, men det fanns även planer för området där Lerbäcksskolans fotbollsplan nu ligger. Det argumenterades för att staden behövde anlägga grönytor och lekplatser eftersom den tätare bebyggelsen begränsade möjligheten till lek samtidigt som den ökande bilismen gjorde gatorna olämpliga för lek.
I Lunds dagblad 14 maj 1932 berättar också stadsträdgårdsmästaren Oscar Ahlström bland mycket annat om en ”splitterny lekplats vid Svenshögsvägen”. Den nya ”lekplanen” om gott och väl två tunnland beräknades kunna ta i bruk i augusti. ”Sedan kan Smörlyckans elva med stolthet taga emot konkurrenterna från Spoletorp eller Sliparelyckan till drabbning på egen plan.” ”Ty naturligtvis skall den nya anläggningen omfatta fotbollsplan, och det en som blir fin ändå, 100 x 70 i yta.” När reportaget gjordes pågick arbetet med att göra de bägge straffområdena stabila genom att lägga dit kolstybb och makadam, medan själva gräsplanen redan var gräsbevuxen och även stängsel kring området hade kommit upp. Arbetet med planen genomfördes som ”nödhjälpsarbeten” den tidens beredskapsarbeten.
Efter önskemål från Smörlyckans idrottsförening uppfördes 1935 en liten paviljong ritad av Tor Andersson. Förutom toaletter, dusch, pissoir och två omkläningsrum så innehöll den även ett rum för funktionär och biljettförsäljning.
Smörlyckans idrottsförening bildades i juni 1930. Rimligen kom merparten av medlemmarna från det kvarvarande lilla bostadsområdet på andra sidan av Getingevägen och de nu försvunna Trähusen som låg lite längre ut vid Getingevägen.
Trähusen var benämningen på stadens nödbostäder. Under trycket av den omfattande bostadsbristen uppförde staden 1924-25 nio mycket enkla bostadshus i trä. Där bodde 60 familjer, i bästa fall i 1 r o k, men där fanns även 12 så kallade bostadskök, det vill ett rum utgjorde kök och boningsrum. Familjerna var ofta barnrika och där bodde familjer med upptill nio barn.
Invånarna tillhörde de absolut sämst ställda i samhället. Männen var oftast utan fast arbete och alkoholismen var utbredd. Slagsmål och misshandel tillhörde vardagen. Flera av barnen har senare vittnat om en uppväxt utan moral- och ordningsregler:
”Vi levde ett fritt liv där uppe. Vi fick springa omkring som vi ville. Vi hade inga krav på oss. Ingen brydde sig om vad vi gjorde.”
För dessa barn kom Smörlyckans idrottsförening och idrottsplatsen att betyda mycket. En kvinna född 1919 berättar om sin barndom. ”På somrarna höll jag mest till på Smörlyckans idrottsplats, sparkade boll, sprang ikapp och tittade på matcher. Jag sparkade boll med pojkarna om jag fick, det var roligt. Jag sparkade i klänning och gymnastikskor eller barfota och med sidan av foten.”
Två bröder födda 1920 och 1923 berättar:
”Vi trähusungar drev omkring utan att tänka på annat än det som föll oss in för tillfället. Vad som fick oss på andra tankar var idrotten. Smörlyckans idrottsplats anlades 1931 eller 1932. Där samlades alla, pojkar och flickor, och samlades om en enda boll. Smörlyckans idrottsförening hade bildats i juni 1930. Vi pojkar fick en fotboll av en slaktare år 1932 och av det blev föreningens ynglingalag. Idrotten var grunden till vår framtid, den fick oss att tänka på att bli någonting. Vad skulle ha hänt oss om vi hade gått ut i arbetslivet utan att ha varit engagerade i idrotten? Vi hade ju inget annat att syssla med och vi var för stora för att leka. Såvitt vi vet har alla barnen från trähusen klarat sig bra i livet. Ingen har trillat utanför.”
Sedan ska det också sägas att idrottsplatsen, namnet till trots, inte ligger på Smörlyckan. Gränsen för Smörlyckan gick i Getingevägen och därifrån sträckte den sig söderut till Tunavägen.









Foto maj 2026: Lennart Perlenhem och Kristoffer Lindblad (drönarfoto)
Text 2026: Otto Ryding
Fler berättelser om livet i Trähusen går att läsa i Folket i trähusen,1986. Red. Per Stjernquist.
Läs mer
Växa upp i stadens nödbostäder. (Kulturportal Lund)
