Råbygatan 9A:s tid som katolskt kapell
I de flesta Lundabors ögon är Råbygatan 9A ett alldeles vanligt hus. Två våningar, grågult tegel, byggt 1878 enligt årtal på grinden till gården. Ser mysigt ut, fin boendemiljö, tänker man. Varför får då en del av oss än idag en irrationell impuls att göra korstecknet framför huset – som om det vore en kyrka?
Jo, för att i fyra decennier på 1900-talet representerade detta hus Kyrkan med stort K för Lunds katoliker. Eller åtminstone Kapellet med stort K. År 1947 hade hela fastigheten köpts av dominikanerorden i Stockholm och här huserade stadens katoliker (i egen församling sedan 1970) ända till flytten till nybyggda Sankt Thomas kyrka 1986. Innanför gatuhuset vid Råbygatan fanns en stenlagd gård, ett gårdshus med veranda och en trädgård – ett helt universum för barn att utforska.
Den heliga – och för barn lite kusliga – delen av anläggningen var själva kapellet i gatuhuset. Det var inrett med mörka träbänkar i två stora rum i fil på första våningen. Under mässan var luften här dunkel, full av latin och tung av stearinljusrök och rökelse. Desto gladare var man att springa ut på gården eller in i gårdshuset och vidare till verandan och ut bland trädgårdens fruktträd. Gårdshusets bottenvåning rymde bland annat rum för undervisning (det var här man fick lära sig att alltid göra korstecknet när man passerade en kyrka) och ett bibliotek. De yngre barnen undervisades av en nunna i ett litet rum, de äldre av en präst i biblioteket. I ett rum höll den helgonlika kyrkoherden Michel de Paillerets till.
Idag finns inga spår av fastighetens intressanta gästspel som kapell och församlingshem. Kanske vore det på sin plats med en plakett på fasaden? – Råbygatan 9A:s roll som samlingspunkt för stadens katoliker – varav många i början hade stämplar från nazisternas koncentrationsläger på armen – hör rätteligen till Lunds 1900-talshistoria.
Text: Bianca Heymowska