Herulero – Blekingska nationens första studentbostadshus
Efter andra världskriget ökade antalet studenter snabbt och under 1950-talet fördubblades studentantalet i Lund. Bostadsbristen var stor, vilket ledde till att tolv av de tretton studentnationerna kom att uppföra egna studentbostadshus under 1950-talet.
En av de sista var Blekinge nation, men 1956 tillsatte man en byggnadskommitté. Där hade man en önskan om att ”komma ifrån det intryck av kasernbyggnad som följer med de stora slutna huskropparnas långa korridorer och cellika uppbyggnad.” I stället ville man åstadkomma ”en radhusliknande villabebyggelse”. Man stannade för U-formade huskroppar i två plan med luftiga, djupa gårdar mellan flyglarna. Husen byggdes källarlösa och den låga höjden medgav lätta konstruktioner vilket bägge bidrog till att hålla byggkostnaderna nere.
Staden hjälpte till med tomt, men med tanke på den stora yta som en låghusbebyggelse krävde, så var ett centralt läge uteslutet. Staden erbjöd tre alternativ, alla valda utifrån att man inte ville ”sammanföra alla nationshus i en avskild studentstad”. Valet föll på Måsvägen och i minnesskriften beskrivs ”den vackert kuperade marken med den granna utsikten över den böljande slätten och det blå Sundet.”
Under projekteringen drabbades man dock av försämrade bidragsmöjligheter. Det statliga möbleringsbidraget till studentbostäder slopades och produktionsbidraget som tidigare uppgått till 50% av produktionskostnaden ändrades till 5 000 kronor per studentbostadsrum, vilket i praktiken innebar en försämring.
För att möta de ökade kostnaderna igångsattes en insamling i Blekinge och i juni 1958 besöktes bland annat länets samtliga kommuner under en tiggarturné. Idag känns det kanske inte som någon större bedrift när länet har fem kommuner, men före kommunsammanslagningarna var det 25 kommuner. Målet var att få alla kommunerna att bidra med en krona per kommuninvånare. Bara en kommun avböjde då ”de inte hade haft någon student på många år”. Landstinget bidrog med 150 000 kronor och olika företag skänkte material.
En annan idé för att förbilliga bygget var att utvidga projektet genom att inbjuda andra nationer att delta. Genom att upprepa samma hustyp flera gånger kunde kostnaderna hållas nere. Det ledde till att även Wermlands och Kalmars nation anslöt.
Byggnadsarbetena påbörjades den 15 mars 1959, att det då saknades en stadsplan för området såg myndigheterna mellan fingrarna med. Totalt byggdes sex U-formade byggnader, med öppningen mot sydväst, samt ett centralhus. Det tre gårdarna närmast Fjelievägen samt centralhuset tillhörde Blekingska nation. Därefter följde Kalmar nations gård och Wermlands bägge.
Husen i två våningar ritades av arkitekt Birger Larsson vid Lantmännens byggnadsförening (LBF) i Lund. De uppfördes i rött tegel och betong med putsade fasader in mot gårdarna. Husen hade plana, låglutande tak klädda med papp. Det mera påkostade, friliggande centralhuset fick en bottenvåning klädd med stora, mörkgrå granitskivor, skänkta av Fernströms granitindustri i Karlshamn. Den något utkragade övervåningen kläddes med ljusgrå mosaik med ett band av mörkgrå mosaik nederst.
I de U-formade byggnaderna innehöll de bägge flyglarna vardera tio enkelrum på varje våning samt kök med matrum, två toaletter, en dusch samt förvaringsutrymmen för ”reseffekter och liknande”. I den sammanbindande mittbyggnaden fanns på varje våning fyra tvåor och en trea med kokvrå och badrum, samt ett enkelrum med kokskåp och dusch.
På bottenvåningen hade Centralhuset ”klubblokaler med barservering, musikrum samt televisionsrum”. På övervåningen läsrum, gillestuga med kök samt en vaktmästarbostad. I källare bland annat bastu, tvättstuga och mangelrum.
Redan i januari 1960, blott 10 månader efter byggstart, kunde studenterna flytta in i de först färdigställda husen. I en tidningsartikel den 16 januari 1960 skildras byggnaderna.
”Rummen är snygga och inbjudande, och inte minst frapperas man av de angenämt stilfulla färgsättningarna och en del praktiska finesser. Under bäddarna, som nogsamt utformats att vara perfekta också som sittplatser, finns skåputrymmen. De står i alkover som kan avskiljas med draperier om studenterna så vill. Och de har 10 centimeters skumgummimadrasser med avtagbara överdrag som kan tvättas – en bra metod i hus som byter hyresgäster. I köket finns ett köksbord som dras ut som en skiva ur en köksbänk.”
Även korridorrummens gemensamkök skildras i berömmande ordalag.
”Köket är välförsett med köksattiraljer i rostfritt, kylskåp med fryslåda, kylt skafferi och särskilt skåp för torra förnödenheter som hårt bröd. I spisen finns det grill.”
Blekingska nationens hus fick namnet Herulero. Herulerna var en germansk folkstam som under 300-talet ofta verkade som romerska hjälptrupper. Enligt en mindre sannolik teori skulle Herulerna härstamma från Blekinge, vilket lett till att heruler i flottan har använts som en benämning på blekingar. På Blekingska nationen odlas dock herulromantiken.
Bilder ur minnesskriften
I början av 1980-talet fanns det ett stort renoveringsbehov och 1983 inleddes en större renovering. För att finansiera denna såldes byggnaden närmast Fjelievägen. Husens försågs med sadeltak och invändigt skedde en omvandling till färre men större rumsenheter. I samband med det överfördes byggnaderna till en bostadsstiftelse som fick namnet Herulero.
I början av 2000-talet fanns planer på att komplettera byggnaderna på Måsvägen med ytterligare en byggnad, men istället beslutade man sig 2016 för att bygga nytt vid Ole Römers väg. Husen på Måsvägen köptes av Kudo AB men blockhyrdes av nationen fram tills att man 2022 kunde flytta in i de nybyggda husen. Ett detaljplanearbete för att möjliggöra en rivning och betydligt högre exploatering av den tidigare tomten inleddes 2025.
Centralhuset 2025 och 1996
Alla gårdarna utrustades med varsin utegrill. Ett tidstypiskt inslag är gångarna i gult tegel.
Text och foto 2025: Otto Ryding
Foto 1996: Kristoffer Lindblad
Läs mer
Herulero : det hus där era barn en gång ska bo. Red. av Jan-Öjvind Swahn 1960.
Blekingska nationen 1697-1997. Red. Johan Svensson 1997.