Dagcentraler – en lundainnovation
På 1950-talet diskuterades intensivt hur samhället skulle hantera de växande skarorna av äldre, en diskussion som också nådde riksdagsnivå. I ett interpellationssvar i en riksdagsdebatt 1952 fastslog finansminister Gunnar Sträng principen att äldre skulle kunna bo hemma så länge som möjligt. Men samhället behövde också, menade Sträng, nya metoder för omplacering och omskolning för att ta vara på de äldres arbetsförmåga och arbetskraft.
I Lund fångade socialdemokraterna Torsten Andrée och Gullan Hjelm-Elovson upp de nya idéerna i en motion 1954 om kommunala insatser för att ge pensionärer arbetsmöjligheter. Motionen bifölls 1956, och lokaler som ställdes till förfogande i Lilla Tvärgatan. Där inrättades Sveriges första dagcentral för äldre.
Dock – ganska snart utvecklades verksamheten i en annan riktning än den motionärerna tänkte sig. Arbetsförmedlingen kunde nämligen inte erbjuda lämpliga arbetsuppgifter för en äldre arbetskraft.
Med början 1960 hade Carl Gustaf Stenkula tillträtt som socialdirektör. Han hade redan 1950 skrivit en entusiastisk artikel om klubbar för gamla i det engelska socialvårdssystemet. Och med inspiration enligt det konceptet utvecklades verksamheten i Lund och i Sverige.
Lunds första dagcentral kom med tiden att fungera som ett ställe för pensionärer med möjlighet till samvaro, fikamöjligheter, terapi och andra gemensamma aktiviteter.
Idag finns det ingen dagcentral på Lilla Tvärgatan. Men däremot pensionärscaféet Lilla caféet.
Dagcentral har blivit Träffpunkt och i skrivande stund finns det tio stycken, utspridda i kommunen.
Text och foto: Ingrid André
Läs mer
Lund under expansion. 1990.