Parkbolaget
Att det var ett privat aktiebolag som under dryga fyrtio år drev stadsparkens föregångare kan idag kännas udda. Företeelsen var dock inte ovanlig, det kanske mest kända exemplet är De Badande Wännernas botaniska trädgård i Visby. I Lund fanns det även ett Ridhusaktiebolag och ett Badhusaktiebolag.
Det var under det tidiga 1800-talet som vi började få offentligt tillgängliga parker. Först i Lund var en del stadsvallen som 1821 uppläts till universitet för anläggandet av en ”Akademisk promenad”, sedan vallen 1811 hade upphört att fungera som en tullgräns. Vallpromenaden kom att följas av Norra promenaden och Östra promenaden och 1858 invigdes den Gyllenkrokska promenaden, en allé längs vallens insida. Som framgår av namnet bekostades den av friherre Axel Gustaf Gyllenkrok. Namnet på de tidiga parkerna skvallrar om hur de var tänkta att användas. Där skulle man spatsera med sina familjer på söndagarna för att beskåda stadens övriga borgare och själv bli beskådad. Under 1850-talet började Lunds befolkning öka i allt raskare takt och många av de tidigare lummiga trädgårdarna och odlade lyckorna i stadens utkant bebyggdes. Samtidigt uppstod det ett önskemål om andra typer av parker.
Parkbolaget, eller som det officiellt hette, Aktiebolaget för trädgårds- och parkanläggning i Lund, bildades 1860 och dess tillkomst beskrivs E W Berling 1868 i ett tillägg till hans 1859 utgivna beskrivning av Lund.
”I söder har det betydliga jordstycket emellan Gyllenkrookska promenaden, wallen och Swanegatan, förut hufwudsakligen upptaget af ängsmark och potatesland, helt och hållet förwandlats till en lustgård, af hwilken ena delen omgifwer det hit förlagda nya astronomiska observatorium, men den andra och större delen – förut innefattande tomten och lyckan n:r 241 – tillkommit genom omtanke hos ett år 1860 bildadt aktiebolag, som medelst inköp af nämnda tomt förhindrat dess sönderstyckande och wanprydliga byggande och i stället genom åstadkommande derstädes af en trädgårds- och parkanläggning i wäsentlig mån bidragit till denna trakts af staden försköning.”
I en fotnot anges det att: ”Förenämnda bolag bildades af 128 aktier, hwardera å 150 r:dr eller tillsammans 19 200 rdr, hvarjemte frih. Gyllenkrook skänkte 2 000 rdr. Dess medel ha anwändts utom till jordinköp och plantering äfwen till byggnad af trädgårdsmästarbostad (i Schweizer-stil), ekonomihus och drifhus.”
Trädgårdsmästarebostaden som uppfördes 1866-67 ligger ännu kvar vid stadsparkens entré. Drivhusen förnyades ett antal gånger innan de och ekonomibyggnaden revs sedan kommunen 1995 slutat med att driva upp plantor i egen regi.
Att utröna vem som egentligen har ritat trädgårdsmästarebostaden är inte helt enkelt. Ritningar till byggnaden hade upprättas av Helgo Zetterwall. På bolagsstämman 1866 redogjorde man för ett antal anbud på bygget som man fått in från olika entreprenörer. Man beslutade dock anta ett av murarmästare N J Ohlsson uppgjort förslag. Frågan är då vad förslag syftar på; var det ett kostnadsförslag, en bearbetning av Zetterwalls ritningar eller ett helt nytt ritningsförslag? Mycket talar dock för att Zetterwalls ritningar åtminstone har fungerat som utgångspunkt för huset som uppfördes. Med sin intrikata sammanfogning av flera olika volymer påminner huset om andra hus ritade av Zetterwall.
År 1879 flyttades sommarrestaurangen från den blivande Universitetsplatsen till Parkbolagets trädgård där den kunde öppna 1880. För att finansiera flytt och återuppbyggnad bjöds det 1880 in till förnyad aktieteckning i bolaget. Restaurangverksamheten bidrog till att finansiera driften av parken och var kanske skälet till att parkens kritiserade entréavgift kunde tas bort 1890. Framför restaurangbyggnaden anlades en bassäng och 1882 placerades där en i Berlin inköpt fontän i gjutjärn.
För att få tillträdde till universitet krävdes det förr att man avlade ett inträdesprov vid universitet. Hur ett avlagt prov kunde firas i Parkbolagets trädgård finns skildrat av Artur Möller.
”Kvällens tillställning började med en huggsexa och under tiden dukades en bordsräcka på planen framför musikestraden. Och stadens medborgare, framförallt de akademiska, hade också infunnit sig i långt större antal än Parkbolaget ägde stolar och bord för att se den nya årgången studenter och höra de konstlösa men oförglömliga sångerna klinga i den ljumma vårkvällen, där häggen blandade sin kryddade doft med syrenernas ljuva och kastanjerna nyss tänt sina vita och röda kandelabrar.”
Staden fick 1904 köpa parken för ett pris i stort motsvarande bolagets skulder. Ett problem i sammanhanget var att försäljningen krävde en ändring av bolagsordningen. För detta fodrades ett godkännande från en kvalificerad majoritet av aktieägarna, något som inte var möjligt att uppbringa då många aktier hade kommit bort eller deras ägare var okända. Lösning blev att fingera en exekutiv auktion. Sedan måste man ha beredskap om någon skulle bjuda över det pris man kommit överens med staden om.
Parken kom sedan att införlivas med området för 1907 års Konst- Industri- och Slöjdutställning. När utställningsområdet sedan lades ut till stadspark så revs också den gamla restaurangbyggnaden.
Text och foto 2024: Otto Ryding