Slaget vid Lund den 4 december 1676
Anmarschen och förtruppernas strid
01.30 bröt den svenska armén upp från sitt läger vid Lilla Harrie.
04.00 påbörjade den svenska armén övergången av Kävlingeån på isen vid Rinnebäcksmölla.
07.00 nådde täten på de svenska trupperna fram till i höjd med Stångby kyrka. Vid denna tidpunkt upptäckte danska posteringar i trakten av Västra Hoby att svenskarna var på marsch och den danska armén intog full stridberedskap.
Under tiden fortsatte den svenska armén längs landsvägen mot Lund över Vallkärra.
08.30-09.00 mötte den svenska förtruppen danska styrkor vid Väderkvarnshöjden omedelbart norr om Lunds norra utfart. Striden slutade med att svenskarna besatte höjden. Efter denna inledande strid möttes den svenska högerflygeln och den danska vänsterflygeln mellan Väderkvarnshöjden (nuv. kv. Bryggeriet) och Lerbäckshög (vidMonumentet)
Första aktionen
10.00 Efter hårda strider pressades den danska vänsterflygeln bakåt och flydde mot lägret vid Skälshög och vidare mot Kävlingeån förföljda av de svenska trupperna med Carl XI i spetsen. Största delen av de danska trupperna och däribland Christian V räddade sig över ån och fortsatte mot Landskrona, men många danska soldater drunknade. Carl XI och delar av den högsta svenska ledningen befann sig nu långt borta från det egentliga slagfältet vid Lund.
10.00-12.00 gick återstoden av arméerna i strid med varandra i området längs vägen till Kävlinge mellan Vallkärra och Lerbäckshög. Danskarna var här överlägsna i kavalleri och artilleri. I den svenska armén rådde också ovisshet om kungens öde. Efter mycket hårda strider drog sig båda tillbaka för att reorganisera sina styrkor och rörde sig sedan söderut mot Lund.
Andra aktionen
13.15—14.15 ägde hårda strider rum i terrängen omedelbart norr om staden. De slutade med att svenskarna stod grupperade kring Väderkvarnshöjden. De danska styrkorna förberedde ett slutligt anfall och då de nu var klart numerärt överlägsna tycktes en dansk seger vara nära förestående.
Tredje aktionen
Omkring 14.15 återvände Carl XI i spetsen för nio skvadroner till slagfältet. Inför hotet om att bli omringade vände danskarna för att slå de nyanlända ryttarna. Dessa pressades bakåt av de överlägsna danska styrkorna medan Carl XI själv lyckades ta sig genom de danska linjerna till de svenska trupperna vid Lund som under kungens ledning satte sig i rörelse norrut i danskarnas rygg.
Fjärde aktionen
15.15—17.00 stod slutstriden i terrängavsnittet Norra Nöbbelöv/Vallkärra där den danska armén blev kringränd. Striden blev en förbittrad närstrid med fruktansvärda förluster i människoliv. Resterna av den danska armén lyckades dock snart att i skydd av det fallande vintermörkret dra sig tillbaka mot Landskrona. De svenska styrkorna var alltför utmattade för att orka förfölja. Trots den danska numerära överlägsenheten blev Slaget vid Lund en svensk seger – men till ett mycket högt pris. I dödade på slagfältet förlorade danskarna 6.000 – 6.500 och svenskarna 3.000 – 3.500 man. Detta var lika med närmare hälften av de stridande. Därmed är slaget ett av krigshistoriens blodigaste i relativa förlustsiffror. Slaget vid Lund avslutade inte Skånska kriget men framstår trots detta som krigets mest betydelsefulla drabbning. Freden slöts inte förrän i augusti 1679 i Lund och ingendera sidan uppnådde några territoriella vinster. Gränserna från freden i Roskilde 1658 låg fast.
Källa: Turistföreningen, Lunds kommun