van Düren och vattnet i Lund
Ar 1874 var ett glädjens år för Lundaborna. Då öppnades nämligen kranen för Lunds första moderna vattenledning.
Vattentillgången fram till dess hade varit ett stort problem. Vattentillgången var dålig och stora vattenkonsumenter som t ex Lasarettet fick hämta vatten från Höje å eller andra närliggande vattensamlingar. Brunnarna i stan gav inte bara lite vatten utan det var också närmast otjänligt. Detta kunde till viss del förklaras av att brunnarna var beroende av nederbörd och att vattnet silade genom stadens tjocka gödselhaltiga kulturlager. Situationen var desperat och när vattenledningen öppnades år 1874 var detta verkligen en stor sak för Lundaborna. Nu var det slut med otjänligt vatten.
van Dürens kulvertsystem
Det var emellertid inte första gången som Lundaborna gjorde gemensamma ansträngningar för att lösa den erbarmliga vattentillgången i staden. Ärkebiskop Birger (1497-1519) hade låtit arkitekten Adam van Duren konstruera ett murat kulvertsystem som dränerade kryptan i Domkyrkan och ner till den allmänna stenbrunnen på Stortorget. Adams kulvertsystem visade sig vara en lyckad konstruktion och snart förbands många av stadens brunnar med både murade kulvertar och genomborrade furustockar. Här hade Lundaborna stor nytta av stadens sluttande topografi eftersom ledningssystemet byggde på självfall. Ledningssystemet på torgmarken finansierades troligen av stadens samfällighet medan grenledningar sannolikt bekostades av privata initiativ.
Brist på underhåll verkar ha lett till att vattensituationen åter blev miserabel vid 1700-talets mitt vilket efter många och långa diskussioner vid stadens råd utmynnade i ett gemensamt vattenledningssystem år 1874.
Rester efter van Durens och hans lärjungars kulvertsystem brukar dyka upp i samband med underhållet av dagens vatten- och avloppsledningar. Nu senast dokumenterades en sträcka vid fontänen i Lundagårdsparken.
Text: Karl-Magnus Lenntorp, Kulturen. Gamla Lund Nytt