Under lampan i koret – Jakob Erlandsens grav
I mars 1274 avled ärkebiskop Jakob Erlandsen på Rügen. Han var på hemväg till Lund efter en mångårig landsförvisning i Rom. Där hade han hamnat efter djupgående konflikter med kungamakten. Erlandsen var född i början av 1200-talet och hade utsetts till ärkebiskop 1252.
Strax efter dödsfallet skeletterades liket. Den styckade kroppen koktes och befriades från mjukdelarna varpå de nu tygsvepta skelettdelarna enkelt kunde föras hem till Lund där gråbröderna grävde en stor grop i sitt kyrkgolv och byggde det komplexa gravmonumentet – enligt Jakobs önskan under lampan i koret.
Graven uppfördes i två våningar. ”Bottenvåningen” byggdes med fältstenar i tre skift och i dess centrum murades den egentliga gravkammaren med tegel. I den placerades träskrinet med benen och sedan tillslöts kammaren med ett stenlock. Därpå murades ”övervåningen” i form av en kraftig tegelkista med ett tunnvalv av tegel. Detta kom att sticka upp över korgolvet och doldes med en murad ram på vilken gravstenen placerades. Denna är förlorad men dess inskrift på latin är känd:
”Uppsalas primas, i Lund sin kyrkas herde med heder, fri från högmodets synd, en man av strängaste seder – hit bjöd han bära sig sist, till fattiga brödernas kyrkas rum att av vänners förtjänst hans egen ock måtte styrkas.
Här vilar ärkebiskopen av Lund, en man av förtjänst och goda gärningar, Jacobus kallad Erlandi.
Må han vila här, gravsatt med heder under lampan i koret i Herrans år 1274. Han dog den söndag då man sjunger Invocavit.”
Invocavit (Han kallar) är beteckningen på första söndagen i Fastan. I år (2019) den 10 mars.
Graven bjuder på fascinerande, symboliska detaljer. Skrinet hade ett lås med isittande nyckel. Som skrinlås var det originellt eftersom det även kunde öppnas inifrån. Gravgömman hade ingen murad östvägg. Där låg en större fältsten med plan innersida, direkt hänvisande till Jesus grav. Allt var förberett för Domedagen.
Den murade tegelkistan innehöll tre helt förmultnade lämningar, möjligen har det varit askar med inälvor eller heliga reliker. De hade varit placerade i en vid undersökningstillfället likaså helt förmultnad låda.
I 798 år vilade Jakob Erlandsen i frid medan världen över hans grav totalt förändrades. ”Redan” 263 år efter hans död revs kyrkan han gravlagts i och 1972 förstördes gravmonumentet då en fjärrvärmeledning drogs fram i Klostergatan. Därefter fick den stridbare ärkebiskopen sin kanske slutgiltiga gravplats i Domkyrkan södra transeptmur.
Text och foto: Claes Wahlöö