Studentexercisen i Lund
På en riksdag i Örebro 1812 framlade den nyvalde kronprinsen Karl Johan en proposition om en nationalbeväring vilket bifölls av riksdagen. Detta innebar att med få undantag, män mellan 20 – 25 år hade skyldighet att underkasta sig militär utbildning för att i händelse av krig kunna inkallas som en förstärkning av den indelta armén. Utbildningstiden var till en början kort, endast 14 dagar och fram till 1872 kunde man leja någon annan person i sitt ställe.
En grupp som blev föremål för långa diskussioner i samband med införandet av den allmänna beväringen 1812 var studenterna vid universiteten i Lund och Uppsala. I debatten framfördes argument som att beväringstjänsten var ett hinder i studierna samt att studenterna inte borde tvingas exercera tillsammans med obildade bonddrängar. Biskop Faxe i Lund ömmade verkligen för studenterna och menade att studenterna var i Lund för att studera och inget annat. Dessutom var de enligt Faxe vana vid ett stillasittande liv inomhus och de skulle inte uthärda soldatlivets strapatser utan insjukna och dö. Resultatet av dessa diskussioner blev emellertid att studenterna fick fullgöra sin beväringstjänst genom särskilt anordnade övningar i Lund och Uppsala.
Studentexercisen i Lund ägde rum mellan 1813 – 1869. Antalet som övades uppgick till ungefär 40 årligen. Övningarna leddes av befäl från Södra skånska infanteriregementet. I Uppsala var det Upplands regemente som hade den uppgiften. Befälet som var noga utvalt bestod normalt av en löjtnant, en underlöjtnant och en korpral. Därutöver valde studenterna själva korpraler och vicekorpraler. De första åren medan erfarenheterna från krigsåren i början av 1800-talet var färska bedrevs utbildningen med allvar men efterhand fick det hela en alltmer studentikos prägel. Till detta bidrog säkert också den omoderna utrustning som kronan bestod med. Uniformen utgjordes av kort blå jacka, vita byxor och som huvudbonad bars fram till 1845 tschakå och därefter studentmössa. Vapenutrustningen utgjordes av bantlär och gamla flintlåsgevär. I sina minnen från 1860-talets övningar skriver Axel Cronholm att de utdelade uniformerna endast användes en gång, nämligen på den s k ”lägermiddagen” då man åt ärter och fläsk och drack brännvin som ”riktiga beväringar”. Annars skaffade sig de flesta en egen uniform av får man förmoda ”elegantare snitt”. Några av kronans tält slogs upp i Lundagård där även själva övningarna normalt ägde rum. Tälten användes dock bara som samlingsplatser under rasterna. Att sova i tält ansågs alltför farligt för studenterna hälsa. De sov hemma i sina studentrum. Själva övningarna utgjordes främst av marsch- och gevärsexercis. Några mera fältmässiga övningar förekom knappast. När övningarna under senare delen av perioden fördelades på två år fick man under det andra året skjuta ett par skarpa skott men mera realism än så var det inte tal om.
Axel Cronholm ger i sina minnen även en ljusare bild av beväringstiden. Själva övningarna var inte särskilt betungande eller allvarliga men allt omkring var så mycket trevligare. Själv blev han vald till korpral och till hans åligganden hörde att bland stadens handlare utse en särskild punschleverantör till ”lägret”. Korpralen fordrade in prover och efter en sakkunnig bedömning utsågs en leverantör. Förutom punsch dracks det mycket konjak, speciellt under förmiddagarna då punsch inte ansågs riktigt passande. Vid skoskav botades detta enligt Cronholm med ett glas konjak i vardera stövelskaftet och ett i halsen.
Studenterna utsåg själva en ”fältprost” och en ”auditör”. Till den förres åligganden hörde bl a att anordna förhör efter gudstjänsten där studentbeväringen skulle medverka i stor parad. Med kyrksamheten var det emellertid si och så och Cronholm skriver: ”endast ett fåtal af oss blef kvar i kyrkan medan de öfriga smögo sig ut genom en bakom altaret belägen dörr för att vid gudstjänsttidens slut efter en i tälten tillbringad treflig timme samlas utanför kyrkans hufvudingång och aftåga till lägret” – ”voro de framställda frågorna kvicka och närgångne, voro svaren ingalunda sämre”. Auditören hade att vid förseelser utdöma straff varav det värsta var ”arkebusering” vilken bestod i att svepa tio glas punsch. Förseelserna kunde vara av allehanda slag och i ett bevarat dokument underskrivet av ”Fiscalen för 1:a årets Exercitanter” finns följande anmälningar till ”Krigsrätten”: ”Exercitant Boström för glömska af födelseår, exercitant Svensson för fabrication af elakartad gas samt mot exercitant Ekenberg af Korporal Sylvander på grund deraf att storleken på Ekenbergs mage hindrade vändningarna för de närmast stående”. Höjdpunkten på studentexercisen i Lund var den avslutande balen då enligt Cronholm ”allt vad Skåne ägde af kvinnlig ungdom och skönhet bland högadel och borgerligt folk här stämde möte”.
Den särskilda studentbeväringen upphörde slutligt 1869 och därefter gjorde lundastudenterna sin beväringstjänst ute på Tvedöra och senare på Revingehed. Studenterna bildade dock även där särskilda studentavdelningar.
Traditionen från Studentbeväringen har under senare tid tagits upp i Lund av Lunds akademiska officerssällskap (LAOS) där en trupp i tidstypisk utrustning exercerar efter gamla reglementen.
Text: Göran Larsson