Rockens guldålder i Lund –
de unga punkarna lade grunden för Popstad Lund
1996 utsåg Sveriges Radio P3 Lund till Årets Popstad – en utmärkelse som femton år senare uppmärksammades med en stor utställning på Kulturen.
Men grunden lades redan på 1970-talet, och inte minst åren 1977-1981, då Lund bubblade av musik.
Hösten 1977 rullade den engelska och amerikanska punkvågen över Sverige. Iggy Pop, The Ramones, Sex Pistols och The Clash blåste dammet av en internationell rockscen som hade stagnerat under sina egna ambitioner att göra rocken till något helt annat än ursprungets råa och starka känsloutspel.
I Lund tog en tonårsgeneration emot den nya musiken med öppna armar. Henrik Venant bildade gruppen New Bondage som snart bytte namn till TT Reuter. Bengt ”Binkie” Liljegren gav ut punkfanzinet ”Noncha allt” tillsammans med Aris Fioretos och gick med i Malmöbandet Besökarna som startats av Anders ”Stry” Sjöholm. För att kunna ge ut skivor grundade Venant skivbolaget Heartwork Records i sin lägenhet i ett rivningshus vid Bantorget.
”Det finns så jävla mycket skitmusik”, sade han i ett tidigt reportage. ”Jag vill ge lite okänt folk chansen att höras”.
Under några intensiva år gav Heartwork ut en mängd uppmärksammade skivor, bland andra samlingsplattan ”Punk är farligt/Jazz är trevligt” vars titel och omslag har blivit ikoniskt, och Garbochocks album ”Ritual”. Andra Heartworkgrupper var dKon från Staffanstorp, Rädsla och City Kent.
Samtidigt bildade ett gäng 25-åringar gruppen Fiendens Musik, döpt efter en maoistpamflett som hävdade att all rockmusik var imperialistisk och att folket aldrig kan segra till ”fiendens musik”.
”Men det är ju den musiken vi spelar. Klart att vi ska heta Fiendens Musik”, sade Mats Bäcker till Mats Zetterberg som blev sångare i bandet.
Proggband hade det funnits åtskilliga i Lund, men de här nya banden vägrade se musiken som ett redskap för politisk kamp. Rocken, eller punken, eller den nya vågen som den också kallades hade ju en inneboende kraft som var mycket starkare.
Det hör till saken att punkarna i Lund varken såg ut eller lät som schablonbilden av punk. Men de definierade sig som punkare och delade punkens inställning att inte gå i andras fotspår utan göra sin egen grej. Fiendens Musik såg sig inte som ett punkband men sympatiserade med rörelsen och deras musik uppfattades av många som punk.
Allt detta hände i en era då världsstjärnornas konserter på Olympen togs för självklara inslag i musikutbudet och unga människor från hela södra Sverige vallfärdade till Lund – det var ju där allt hände. AF och Pub Sparta bjöd också på stora internationella namn och en rad föreningar och nationer spädde på musikutbudet. ”Man kunde gå ut fem kvällar i veckan och höra bra livemusik” konstaterar Louis Mitchell, ordförande i jazzklubben Plektrum.
Skivaffärer som Julius Platthandel och Folk å Rock – bland åtskilliga andra – var självklara samlingsställen för Lunds unga. Och medan de en halv generation äldre proggarna kämpade för ett kulturhus med en rejäl musikscen tog de unga punkarna saken i egna händer och startade spelställen och arrangerade konserter där det gick. Klubb Kashban i en övergiven liten kåk på en tomt vid Stora Fiskaregatan, ”Lokalen” på vinden ovanför stadens gamla auktionskammare. Fiendens Musik har räknat efter att de spelade på femton till tjugo olika ställen i Lund, från Olympen, Pub Sparta, Folkets park och AF:s stora sal till provisoriska scener på nationer och skolor. Fast på ett ställe var de inte välkomna:
Fiendens Musik, med sin välkända logga – en av arméns måltavlor utformade som en fiendesoldat, fast försedd med en elgitarr – provocerade delar av den vänsterorienterade musikrörelsen och portades från det socialistiska Smålands nation. ”Smålands” hade bokat bandet, men efter att ha hört debutsingeln ”En spark rätt i skallen” med B-sidan ”Du går aldrig säker (för fiendens musik)” betalade vänsternationen ut hela det överenskomna gaget om bara Fienden höll sig därifrån.
År 2009 gav förlaget Norstedts ut ”Tusen svenska klassiker” där en kvartett kulturjournalister, bland andra Jan Gradvall, sammanställde 1 000 svenska böcker, skivor, filmer och tv-program från 1956 till 2009 som de ansåg vara klassiker. Bland dessa svenska klassiker återfinns tre plattor som kom till under punkens guldålder i Lund: Fiendens Musiks debutsingel ”En spark rätt i skallen”, utgiven av Malmöbolaget Bellatrix 1978, Heartworks samlingsplatta ”Punk är trevligt/Jazz är farligt” från 1980 och Garbochocks enda LP, ”Ritual” från samma år, även den från Venants Heartwork.
Punkens guldålder i Lund beskrivs i boken ”En spark rätt i skallen. När punken krockade med proggen”. I boken summerar Henrik Venant de där åren från sin horisont:
“Det var väldigt lyckliga år. Det hände så mycket och det var så underbara människor man fick umgås med och spela med. Det allra främsta var att man gladde sig åt varandras framgångar. Det fanns ingen avund. Ebba Grön, Dag Vag, Kai Martin & Stick, Cortex, Garbochock – det var verkligen som en stor familj som brydde sig om varann.”
Text: Karl G Jönsson
Läs mer
Jönsson, Karl G, En spark rätt i skallen. När punken krockade med proggen – historien om Fiendens Musik och Lunds rockscen 1977-1981. 2021.