Prostitutionen i Lund vid förra sekelskiftet
1890 hade Lund 15000 invånare och Lunds universitet drygt 800 studenter, av dem var ungefär 10 kvinnor. Den första studentskan hade skrivits in 1880. Studenter av båda könen kunde träffas på studentbaler eller i hemmen, i båda fallen var umgänget välbevakat för att inte säga övervakat av äldre kvinnor, så kallade ”förkläden”.
Studentskorna hade i stort sett inga andra alternativ alls om man ville behålla sitt goda rykte. De manliga studenterna kunde umgås med servitriser och cigarrbodsfröknar, eller i många fall gå till prostituerade. Detta reflekteras i flera romaner som bygger på författarnas studentår i Lund. Här är några exempel.
Paul Rosenius skriver i ”De unge gubbarne” att Lund är en ”lömsk ungdomsförförare …. Den lilla staden med sin stora kyrka. Det finns inga avledare för ungdomsglädjen än två stora kloaker: de smutsiga krogarna och de gamla fnasken.”
Ola Hansson formulerar det som ”svineri och pluggeri” i novellen Intermezzo.
I slutet av Piratens ”Tre terminer” berättas hur studenten Herman får följa med servitrisen Birgitta hem för ett kort möte.
I novellen ”All överklass är instiftad från ovan” beskriver Frank Heller hur de ”hederliga och snälla” prostituerade flickorna i Lund plötsligt utmanövreras av flickor från Malmö – röda plymer och genombrutna strumpor.
Många smittades av syfilis och andra könssjukdomar i unga år. Ett välkänt exempel är Bengt Lidforss.
Naturligtvis var det inte bara studenter som gick till prostituerade. Men berättelserna finns i ”studentromanernna”, där författaren berättar om sin tid vid akademien. Några lästips finns under ”Läs mer” nedan.
Och hur såg det ut i verkligheten?
I Krummahusen vid Östra Vallgatan hade ett tiotal prostituerade kvinnor mottagning. Och Jutahusen var Lunds glädjekvarter och många mäns eldorado i Lund på 1870- och 80-talen.
Reglementeringen
Sverige hade en s.k. reglementerad prostitution 1859 – 1918. Denna gällde i 13 städer där de prostituerade kvinnorna var skyldiga att vara registrerade och låta sig besiktigas hos stadsläkaren så ofta som en gång i veckan. Lund var en av dessa städer.
1874 utarbetade magistraten i Lund förslag till stadgar för ”lösaktiga kvinnor som vistades i staden”.
I stadgarna som infördes 1877 står: ” I staden boende lösaktiga qvinnor, hvilka veterligen låta bruka sig till skörlefnad, skola uppföras å en förteckning. Sådana qvinnor äro pliktiga infinna sig för besigtning”.
Syftet med reglementeringen var att minska spridningen av veneriska sjukdomar.
I Lund var åren 1877-1907 117 kvinnor registrerade och underkastade denna besiktning.
Många av kvinnorna bodde i Nöden. 1884-1900 bodde 32 av 73 registrerade prostituerade i småhusen i det fattiga Nödenområdet.
Längs Östra Vallgatan vid Botan fanns ett flertal småhus, de så kallade Krummahusen, uppkallade efter området Krummalyckan. Enklare hantverkare ägde husen och hyrde ut rum till de prostituerade.
Signaturen Felix i tidningen Arbetet skriver att de bodde i två hushåll. De bäst ansedda flickorna bodde hos Kesaren och de övriga hos Skåningen.
Flickorna fick inte synas ute i staden. Som längst fick de gå till kopphuset (epidemisjukhuset) som låg på samma gata. Huset revs 1928. Krummahusen revs 1911.
Men redan 1885 var det slut med kärleksnästena på Östra Vallgatan. Kringboende klagade då de stördes av nattliga blodiga slagsmål mellan studenter och andra nattdrivare, skriver signaturen Felix.
Andra adresser för köpt kärlek var Magle lilla Kyrkogata och Västergatan där Cederlund höll dåtidens bordell med minst åtta flickor. På Sankt Månsgatan hölls Ekbergskan med sina åtta flickor.
Jutahusen på Väster mitt för centrala idrottsplatsen var alltså ett annat ”eldorado”. Flickorna där var ofta från Danmark.
En sagesman i Sven B Eks bok om Nöden säger att flickorna i Jutahusen var riktiga skönheter men de ägde ej tillträde till Folkparken.
Det förekom också hotellprostitution t ex på Järnvägshotellet och Centralhotellet på Kungsgatan. Det sistnämnda figurerar i Fritjof Nilsson Piratens roman som hotell Korsakow.
I början av 1900-talet sjönk antalet prostituerade i Lund kraftigt. 1907 var det inte längre någon som underkastade sig besiktning. I Malmö hade reglementeringen upphört och då var det inte längre någon idé att fortsätta i Lund.
Text: Ingrid Nathell
Läs mer
Ek, Sven B. Nöden i Lund. (Kapitel X. Stadens eldorado). 1982.
Lund utanför vallarna; bevaringsprogram. D. 1. 1991
Lundquist, Tommie, Den disciplinerade dubbelmoralen. Studier i den reglementerade prostitutionen Sverige 1859 – 1918. 1982.
Beyer, Nils. Bengt Lidforss: en levnadsteckning. 1968.
Hansson, Ola, Intermezzo. (i Slättbyhistorier: studentliv – ungdom). 1927.
Heller, Frank (Gunnar Serner), All överklass är instiftad från ovan (i Förbannelse över de otrogna). 1919
Nilsson Piraten, Tre terminer. 1943
Rosenius, Paul, De unge gubbarne.1909