Meningslösa torn och billiga prydnader – Henrik Sjöströms sista byggnad
När Jöns Nilsson Wahldén 1903 tillsammans med en kollega uppförde hyreshuset på Nils Bjelkegatan 3, så kallade han sig för snickare. Då hade han precis avslutat studierna vid Tekniska läroverket i Malmö och flyttat till Lund. När han året därpå uppförde det betydligt mera imponerande huset i hörnet av Karl XI gatan och Fredsgatan bar han titeln byggmästare. Huset hade ritats av den välkände arkitekten Henrik Sjöström, som bland mycket annat hade ritat husen på Clemenstorgets nordsida med sina fasader av olikfärgat förbländetegel i en historiserande stil med inslag av nyrenässans och nygotik.
Skolgatan lades ut 1904 och längs den obebyggda norrsidan uppförde Wahldén 1907–1913 fyra hus. Ett, eller rättare sagt två, av husen ritades 1907 av Henrik Sjöström. De bägge husen Skolgatan 1 och 3 gavs en enhetlig utformning och avsikten var att de skulle se ut som ett hus även om de ligger på två olika tomter.
Det tog ett tag innan Wahldén fullföljde projektet, men 1909 respektive 1911 fick de bägge husen bygglov. Husen fick fasader i gult förbländetegel med inslag av brunt tegel i en historiserande stil som känns igen från Sjöströms tidigare byggnader. Stolt lät Wahldén infoga sina initialer i några av balkongräckena.
När Agardhsgatan skulle läggas ut över tidigare obebyggda lyckor planerade Wahldén att även där uppföra ett större komplex över två tomter i hörnet av den nya gatan och Östra Vallgatan. Åter gick uppdraget till Sjöström att rita ett hus, eller om det var två, som skulle sträcka sig över de bägge tomterna. Även denna gång valde Sjöström en historiserande stil och fasader i gult förbländetegel. Men jämfört med huset på Skolgatan fick byggnaden en påkostad utformning med en artikulerad gatufasad med kraftigt framspringande sidorisaliter som gav en livfull gatubild. Men när den första delen huset uppfördes 1916 på den ena av de bägge tomterna, måste det ha känts rätt daterat. I början av seklet hade jugenden och sedan nationalromantiken slagit igenom, men av detta märktes föga i Sjöströms hus.
Östra Vallgatan 45 från 1916. Nere till höger mönsterplatta med initialerna JNW.
Med första världskrigets utbrott skedde en kraftig prisökning på byggprodukter och under 1916 avstannade byggandet nästan helt. Efter världskriget följde en lågkonjunktur och först 1922 började byggandet så smått komma i gång igen, men då hade stilidealen förändrats och det var en rätt stram, avskalad 20-talsklassicism som gällde.
När så Wahldén 1928 ansökte om bygglov för att färdigställa byggnadskomplexet enligt de tidigare ritningarna, så väckte det ingen entusiasm. Byggnadsnämnden ansåg att gatufasaden var ”meningslöst orolig” och ”icke tillfredsställer billiga anspråk på smak och prydlighet”. Wahldén invände att det nya huset skulle uppföras i alldeles samma stil som det redan uppförda huset, som de flesta Lundabor ansett ”vara ett av stadens vackraste bostadshus”. Byggnadsnämnden svarade att ”om den å granntomten uppförda byggnaden genom sin oroliga gruppering verkar mindre tilltalande, så kommer ett ännu bedrövligare resultat att ernås genom samma fasads utdragande till sin dubbla längd och genom tillkomsten av ett ytterligare oroligt och klumpigt hörnparti”.
I en artikel i Skånska Dagbladet fick byggnadsnämnden eldunderstöd av signaturen R-t. Skribenten konstaterade att det föreslagna huset gick i stil med husen vid Clemenstorget nordsida (som ju var ritade av Henrik Sjöström). ”Och av den sortens hus ha vi redan alltför många i Lund. Den byggnadsstil – om man i detta sammanhang kan tala om stil – det här är fråga om är med sina meningslösa torn och billiga prydnader ett utslag av den allmänna smakförskämningen, som karaktäriserade 1800-talets sista årtionden. Liksom vi väl alla utrangerat plyschmöbler från interiören är det på tiden, att vi tänka på att ur exteriörerna avlägsna diverse smaklösheter.” Artikelförfattaren lyfter fram Domkyrkan och Klosterkyrkan som goda exempel, däremot har han ingen fördragsamhet med Allhelgonakyrkan ”i ett slags falsk gotik” som är ”på en gång pretentiös och smaklös med alla sina cementprydnader”. Inte heller Universitetshuset ”som klumpigt efterhärmar grekisk tempelstil” finner någon nåd då den ”helt saknar värdighet”. Det som lyfts fram är i stället stramare tegelhus som Kungshuset och Lindebergska flickskolan.
Wahldén å sin sida hade ingen fördragsamhet med den moderna stilriktningen som ”giva byggnaden en tarvlig och dyster karaktär”, och överklagade byggnadsnämndens avslag till länsstyrelsen. ”Jag är fullkomligt övertygad”, skriver han, ”om att ett omslag i denna avskräckande utveckling snart kommer att ske och då en byggnad skall passa och fylla sin plats ej blott några utan många tiotals för att ej säga hundratals år framåt, måste det vara fullkomligt oberättigat att tvinga alla byggnader att böja sig under en tillfällig och tarvlig byggnadsmetod.”
Något gehör fick dock inte Wahldén hos länsarkitekten Nils A Blanck som ansåg att det inte var lämpligt att låta hyreshus ”bilda sammanhängande komplex för att ernå en monumental verkan”. Den täta fönsterfördelning som ett hyreshus krävde passade inte för stora byggnadsblock. Tvärtom, ansåg länsarkitekten, ”är en uppdelning önskvärd vid stora komplex”. Avslutningsvis konstaterade han att den ”åsyftade formgivningen är närmast att betrakta som en relik från en tid, vars uppfattning av boningshuset ej är önskligt att ånyo frammana”.
Byggmästare Jöns Wahldén 1920.
Foto Per Bagge, Lunds universitetsbibliotek.
Wahlden nöjde sig inte med länsstyrelsens avslag, men i september 1929 avslog regeringen slutligen hans överklagande. Wahldén gick aldrig vidare med projektet och först efter hans död 1934 såldes tomten till en bostadsrättsförening som där uppförde ett hus som Wahldén nog hade karaktäriserat som tarvligt dystert. Huset skymtar till vänster på fotot ovan.
Henrik Sjöström tillhör de arkitekter som aldrig kunde eller ville anpassa sig till de nya stilidealen. Hur han tog de nedgörande omdömena om hans tidigare byggnader är inte känt, och inte vad han tyckte om att Wahldén 1928 ville använda hans då tolv år gamla ritningar. Frånsett en villa från 1924 på Norra Spolegatan, så blev så vitt känt huset från 1916 hans sista nybygge. Han var då bara 60 år gammal, och kom att fortsätta som kontrollant på byggen och utförde en större mängd mindre ombyggnads- och inredningsuppdrag åt universitetet. Hans yngsta daterade ritning är från 1934, samma år som han dog, och avser en cementcistern för förvaring av lik i anatomiska institutionens källare.
Text och foto 2025: Otto Ryding
Att husen på Karl XI gatan 7 och Skolgatan 1–3 är ritade av Henrik Sjöström har tidigare varit okänt, men framgår av hans stora ritningssamling som finns på Kulturen.