Lund och flyktingmottagningen 1945
Den 28 april 1945 kom de Vita Bussarnas första passagerare till Lund. De hade hämtats av Röda Korsets räddningsaktion från koncentrationsläger i Tyskland, Polen och Tjeckien. Under den första veckan tog Lund emot 2 200 flyktingar.
I koncentrationslägren fanns också norrmän och danskar och initiativet till räddningsaktionen kom från våra grannländer. Uppdraget gick till Folke Bernadotte som var vice-ordförande i Svenska Röda Korset. Röda Korset var en neutral internationell organisation som hade möjlighet att förhandla om tillstånd att hämta skandinaviska fångar. Förhandlingarna var hårda och tillståndet svårt att erhålla. Bussarna målades vita och med röda kors för att demonstrera att de tillhörde Röda Korset. De löpte ändå ständig risk att bli bombade.
Totalt räddades 7 795 skandinaver och 7 550 fångar av andra nationaliteter. Senare samma år tog Lund även emot många barn från de krigshärjade länderna för att ge dem möjlighet till några veckors bättre förhållanden.
I karantän
Det var Civilförsvarets uppgift att ta hand om flyktingarna. Många var i mycket dåligt skick. Smittsamma sjukdomar härjade. Alla måste först sättas i karantän under 14 dagar. Den mest fruktade sjukdomen var tyfus och en del bar på sjukdomen. Flera blev smittade, inklusive ett fåtal svenskar som assisterade vid mottagningen.
Det var ett krav från tyskarna att Vita Buss aktionen hölls hemlig medan den pågick. Inget fick förekomma i svenska tidningar. Allmänheten i Sverige kände därför inte till den förrän kort innan de första lägerfångarna anlände.
Det blev därför med mycket kort varsel som lokaler och personal skaffades fram. Helt andra resurser behövdes för att ta hand om svaga och sjuka varav många var kvinnor. Civilförsvaret hade rätt att rekvirera nödvändiga lokaler och hela befolkningen ingick i krigsberedskapen.
Foto: Waldemar Wahlöö.
Skolor och idrottshallar
I Lund var det idrottshallar och folkskolor som i första hand utnyttjades som flyktingförläggningar. I Lund placerades 412 polska kvinnor på Klosterskolan (Polhemskolan idag), 167 polska kvinnor på Idrottshallen, 294 polska kvinnor på Parkskolan den 28 april. Den kommunala flickskolan (idag Lindebergska skolan) tömdes också på elever för att inhysa ca 350 kvinnor. Råbyskolan på Apelgatan inrättades som sjukförläggning. Reumatologen utrymdes för att istället bli sjukförläggning liksom Epidemin. Palaestra och Odeum – gymnastik- och musiksalarna på Lunds universitet – gjordes också om till flyktingförläggningar. Först under hösten fick skolorna tillbaka sina lokaler. Barnen fick under en tid sin undervisning i universitetets lokaler och sedan ett tidigare sommarlov än vanligt. Från och med 28 april till slutet av sommaren fanns dagligen ca 2 000 flyktingar i karantän i Lund. Under resten av året fanns många kvar men då främst i Bjärreds saltsjöbad.
På varje förläggning tjänstgjorde 10-12 svenskar, många av dem kvinnor eftersom de flesta män var inkallade. Förläggningscheferna var också oftast kvinnor rekryterade ur det välutbildade borgerskapet. Greta Kjellberg var chef för förläggningen på Klosterskolan som periodvis rymde närmare 400 flyktingar.
I april och maj fick alla flyktingarna sova i långa rader på golven, på madrasser stoppade med krollsplint. Maten lagades i Lasarettets centralkök och delades ut i kantiner till förläggningarna. Vattentoaletter fick inte användas av flyktingarna på grund av smittriskerna. Istället byggdes särskilda avträden.
När karantäntiden var över skickades flyktingarna vidare norrut i Sverige för en mer stadigvarande vistelse. Alla fick uppehållstillstånd för en begränsad tid men de kunde senare söka permanent tillstånd. De danska och norska flyktingarna reste hem direkt efter krigsslutet i maj.
Vid krigsslutet – 11 miljoner hemlösa
Men många av de övriga hade inte hem att återvända till. Det fanns 11 miljoner hemlösa flyktingar i Europa.
Alla överlevde inte räddningen – de var för sjuka och svaga efter tiden i koncentrationslägren. De som dog i Lund 1945 begrovs på Norra kyrkogården förutom de judiska flyktingarna som begrovs i Malmö.
Text: Solveig Ståhl, foto: Claes Wahlöö
Lär mer:
Att överleva – Röster från Ravensbrück. Basutställning på Kulturen.
Svensson, Anna, Nöden – en shtetl i Lund. 1985. (Årsbok Gamla Lund).
Källa: Fil.dr Elisabeth Reuterswärd.
