logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Lund före biskop och kung

   Lunds historia

Metallbeslaget Völund

Lunds historia sträcker sig från slutet av 900-talet till idag, medan Uppåkras sträcker sig från 100-talet och fram till dess att Lund grundades. Platserna hänger ihop. Uppåkra ligger drygt fyra kilometer söder om Lunds domkyrka och var en centralplats i Skåne under tusen år. Vi vet att Lundaslätten var ungefär lika öppen redan under bronsåldern (1700–500 f Kr) som idag och att människor bott i omgivningarna sedan istiden då de äldsta fynden på platsen är över tiotusen år gamla. Att människor bott på Lundaslätten är inte något nytt, men det unika med Uppåkra under järnåldern är att människor bosatte sig där permanent.

Uppåkrahöjdens strategiska läge blir än tydligare med bronsålderns kustlinje, gamla Trelleborgsvägen, Gullåkra mosse samt Höje och Sege å illustrerade över en modern karta. Bild: Björn Gisbertz och Lantmäteriets grundkarta

Strategisk plats
Uppåkra är en vacker plats med milsvida sikt över slätterna mellan Höje och Sege å, men samtidigt sticker platsen inte ut i landskapet. Den som passerar på E22 mellan Malmö och Lund märker knappt det 44 hektar stora området runt Uppåkra kyrka öster om motorvägen. Milsvida sikt betyder också att det är en strategisk plats, bra att slå läger på eller stanna vid i forna tider.

Två andra topografiska företeelser bidrar till platsens strategiska betydelse. Den första är den gamla Trelleborgsvägen, som förband nordvästra Skåne med Söderslätt och användes flitigt redan under bronsåldern, kanske ännu tidigare. I Lund finns sträckningen kvar och kan följas från Höjebro via Södertull, Södergatan, Stortorget och Kyrkogatan norrut. Sträckningen blir mer förståelig om man återskapar strandlinjen från tidig bronsålder, som ungefär följer höjdkurvan 5 m över havet idag. Sege å mynnar då ut i ett deltalandskap, där havet går upp till Nordanå och Sunnanå – som därmed varit en bra plats att korsa ån. Höje å som var mer vattenförande då, når hav och fuktiga strandängar väster om Värpinge och Höjebro är en bra plats att korsa ån. Lödde å eller Kävlingeån har havsnivån ända upp till Kävlinge, den första platsen där en korsning lätt kan etableras. Förbinder man dessa punkter så får man en ungefärlig sträckning på Trelleborgsvägen. Den förbinder Lund och Uppåkra. Uppåkra är en tydlig mötesplats och därmed en god plats för handel.

Strategisk plats vid å, väg och mosse

Den andra strategiska platsen nära Uppåkra är Gullåkra mosse, strax norr om Staffanstorp. Offergåvor i mossar och våtmarker var centrala i kulturutövningen på bronsåldern och många fynd har gjorts genom åren just här. Gullåkra ligger bara två kilometer från Uppåkra vilket gör det till en utmärkt plats för religiösa och kulturella yttringar redan under bronsåldern.


Järnåldersbosättning
Men det är under järnåldern, den del som kallas romersk järnålder (0–400 e Kr) som Uppåkra utvecklas till en unik plats i Skandinavien. Uppåkra hade nämligen en samlad och bofast bebyggelse redan på 100-talet. Den bestod av gårdar redan under bronsåldern och början av järnåldern och var lika öppen och uppodlad som idag. Men gårdarna var inte samlade i byar och låg inte på samma ställe över tid. En gård blev 20, kanske 30 år gammal. Sedan uppfördes en ny gård på samma ställe, eller en bit bort, kanske någon helt annanstans. En människas liv präglades av tre boenden: gården man föddes i, gården man byggde till sin familj och den gård som barnen byggde och där man levde tills man dog. Åkrar, ängar och marker ändrar karaktär på motsvarande sätt. Så var det sedan länge i hela Nordeuropa. På ett fåtal platser samlades människor tillfälligt vid vissa tidpunkter– för ting, handel, kulturella och religiösa skäl. De kallas centralplatser och blev vanliga i slutet av vendeltid (550–800) och vikingatid (800–1050). Men det var först i Uppåkra som centralplatsen blev permanent. Varför vet vi inte riktigt, men redan i början av 100-talet bodde det människor i något som liknade en stad med gatunät, marknad, kultplats och hall och dit man alltid kunde bege sig. Byn eller staden växte snabbt och täckte hela området, 44 hektar (0,44 km2) mark.

I omgivningen på 100-talet fanns det föga jämförbart, åtminstone vad vi vet idag. På sydöstra Fyn ligger Gudme, som haft viktig religiös funktion mellan 200–700 e Kr. På Bornholm finns ett område som heter Sorte Muld, strategiskt beläget med utsikt över stora delar av ön och havet åt nordost, som blev en centralplats och hade sin storhetstid mellan 375–700 e Kr. Gamla Uppsala hade spridd bebyggelse redan på 300-talet och samlad bebyggelse under 500-talet när de imponerande Kungshögarna uppfördes. Birka anlades runt 750 och var en handelsplats i drygt två sekel, till 975. När Kungshögarna anlades var Uppåkra 400 år gammalt och när Birka anlades 650 år. Det har gjorts omfattande utgrävningar i Gamla Uppsala och Birka och varje säsong ger nya fynd oss ny kunskap om vår historia.

När Uppåkra växte på 100-talet skulle det inte finnas någon stat på ytterligare 800 år. Språket var fornöstnordiska, som talades i Sverige och Danmark. Det går inte att  se Uppåkra som en dansk eller svensk plats; Uppåkra är allas vår historia och viktig ur ett europeiskt perspektiv. När det i södra Skandinavien på 100-talet fanns lokala hövdingdömen utan organiserad stat och förvaltning styrde kejsarna Trajanus och Hadrianus Rom under dess största utbredning i söder. Uppåkra har haft långväga handelsförbindelser under perioden, med samtida fynd från Svarta havs- och Medelhavsområdet.

När Kungshögarna anlades var Uppåkra 400 år gammalt och när Birka anlades 650 år.

Outforskat
Uppåkra är förvånansvärt outforskat. Sedan de första upptäckterna gjordes 1934 har ungefär 0,2 % av området grävts ut – 99,8 % återstår. Lunds universitet gör seminarie-grävningar årligen i Uppåkra, av vilka författaren deltagit i flera, men i den takt som utgrävningarna nu sker sparas mycket till framtiden. Utbredningen har kunnat fastställas genom markradar– ett sjuttiotal byggnader (de som haft stor härd eller andra tydliga avgränsningar) har kunnat identifieras. Området har också genomsökts med metalldetektor. 28 000 metallföremål har hittats i det som kallas ploglager – den första decimetern ytjord. Själva bosättningen ligger ungefär 40-50 cm ner och djupare.

Detta skapar Uppåkras största paradox och ställer till det för oss som vill veta mer om Lund före Lund. Platsen är enastående och vi har sällan hittat så mycket fynd från perioden som vi gjort i Uppåkra. Ändå är nästan allt ännu outforskat. Arkeologerna har dock funnit många föremål som tydligt indikerar maktcentra, kultcentra och omfattande handel under många sekel. Vi har hittat templet och vet att det finns en stor hall söder om templet. Vi vet att hövdingar och kungar ofta anlade byggnader i närheten av tempel. Detta står högt på önskelistan att utforska framöver.

Arkeologerna har dock funnit många föremål som tydligt indikerar maktcentra, kultcentra och omfattande handel under många sekel.

Lunds universitet har under 2020 grävt i en av de mark-radarundersökta byggnaderna i Uppåkras sydvästra hörn längs med gamla Trelleborgs-vägen. Schaktet på 125 m2 öppnades sommaren 2019 och under 2020 har man ungefär 50 cm ner kunnat konstatera två större härdar, precis som markradarn indikerade. Öster därom har man hittat en tröskel in till byggnaden där härden låg. Lyckosamt nog hittades två näbbfibulor som kan dateras till perioden 500-550 e Kr vilket gör att man ungefärligen kan datera lagren. Fibulorna är av en typ som tillverkas i Thüringen i mellersta Tyskland. Det förekommer mycket fynd av djurben, keramik och slagg, som visar att människor bott här under lång tid och att det förekommit betydande metallarbeten på platsen. Generationer levde här, barn föddes och växte upp, äldre slutade sina dagar här. Ett av alla fynd var en begravd hund. Norr om huset gräver man sedan några år tillbaka ut ett komplext schakt med mycket fynd, bland annat ugn och bryggeriverksamhet. Ett sådant schakt på 125 m2 kan ta 5-10 år att ta sig igenom i seminariegrävningsform, några veckor per år. Förvånansvärt många spännande fynd görs på en så liten yta under så kort tid. Det vittnar om vad som väntar framöver.

Frågor för framtiden
Den mest spännande frågan för framtiden gäller övergången från Uppåkra till Lund. Vi vet inte hur Uppåkraborna såg på statsbildningen och grundandet av ett nytt maktcentrum i norr. Lund var från början en kristen enklav i landskapet och Uppåkra var centrum för den äldre religionen. Det kan ha varit konfliktfyllt men det är lika möjligt att övergången var successiv och att det fanns skäl att hålla sig på god fot med nygrundade Lund. Uppåkra övergavs ungefär när Lund bildades men vi vet idag inte anledningen.

Det finns få skriftliga källor om Uppåkra och vi vet inte ens vad platsen kallades. En hypotes bland många är att den också kallades Lund och det förklarar varför det inte finns några spår i skriftliga källor. Vi vet inte var Uppåkraborna har begravt sina döda – gravplatsen väntar fortfarande på att hittas. Vi känner inte till vilka volymer varor det funnits, graden av specialisering och lagring och förvaring av gods. Att lära mer om handeln på platsen kommer att bli en viktig komponent för att förstå järnålderns handelsförbindelser och nätverk i Skandinavien. Det finns mycket slagg och metallarbete – men var kom metall och malm ifrån? Det finns inte  några större förekomster i områdets direkta närhet. Vi hoppas på  fynd som kommer att påverka synen både på Lund och Uppåkras historia.

Text: Björn Gisbertz

Läs mer
Hårdh, Birgitta & Larsson, Lars, Uppåkra – Lund före Lund. 2007
Lunds historia: 1. Medeltiden – en metropol växer fram. 2012.
Wetterberg, Gunnar, Skånes historia: 1. 2016.

  Senast uppdaterad 13 november, 2020 av Ingrid André
  Publicerad 13 november, 2020 av Kristoffer Lindblad