Kitschdekoren på Sydsvenska banken
Som hemmablind lundabo har du kanske aldrig tittat närmare på det imposanta, mörkt tegelröda huset som, mellan Kyrkogatan och Kungsgatan, bildar fond för Stortorget. Detta hade författaren till dessa rader inte heller gjort förrän han fotograferade inskriftstavlan mot Kyrkogatan. Den är utformad som en klassisk tempelgavel som i sitt tympanonfält bär en bandad segerkrans. Den dekorativt utformade inskriften meddelar:
”Denna byggnad uppfördes åren 1913-1915 för Sydsvenska Kreditaktiebolaget af byggmästarne Svensson & Strand enl[igt] ritningar av Theodor Wåhlin.”
Bank- affärs- och bostadshuset stod alltså färdigt 1915. Det är påkostat och av högsta tekniska klass. Det är lätt att imponeras av perfektionen i mureriet och stendetaljerna. Samtidigt är det de senare som väcker den kritiska blicken. De dubier som infunnit sig redan vid betraktande av minnestavlan förstärks av övrig dekor.
Högst upp reser sig fyra gavlar från takfoten – två mot Kyrkogatan, en mot Stortorget och en mot Kungsgatan. De har samma skulpturala utformning, men varannan sköld bär Skånes vapen och varannan Lunds. Bakom sköldarna sticker två ymnighetshorn fram. Ur dem väller pengarna i strid ström. Från sköldens underkant syns två vädurshorn och upptill, kring skölden, finns något som liknar bladornamentik. Min uppfattning är dock att hornen och kringlingarna representerar Gyllene skinnet.
Värt att komma ihåg är Riksbanken har två ymnighetshorn i sitt emblem.
Bankens huvudingång är kraftigt markerad i tre våningar. När det begav sig kunde den dra blicken till sig redan i höjd med Stora Tvärgatan.
I tympanonfältet högst upp återkommer kransmotivet – här en lagerkrans med instuckna rosor och elegant veckade band. PÅ andra våningen sitter två lejonhannar och vaktar framför nischer som symboliserar bankvalv. Lejonen är bundna vid sin poster med länkar runt frambenen.
Högst upp i valvbågen över entrén sitter ett hjälmklätt kvinnohuvud. Hjälmen har fågelvingar. Vad vi möter är Minerva som bland annat var handelns beskyddare. Vingarna på hjälmen representerar hennes attributuggla.
På dörrposterna ligger två motställda lejoninnor i plattrelief. I sammanhanget känns de övarraskande moderna. Över Minerva finns inskriften AKTIEBOLAGET SYDSVENSKA BANKEN i förgyllda reliefbokstäver.
Byggherren och arkitekten lutade sig alltså mot en urvattnad, tämligen fadd klassicism när bankhuset skulle apostroferas i stadsbilden vid Stortorget, Lunds viktigaste platsbildning. Hela huset osar kapitalism och brackig yverborenhet.
Det kitschiga föll tidigt kritikerna i ögonen och de halvdana lejonen i huvudfasaden ledde till öknamnet ”Pudelhuset”. Konsthistorikern och sedermera professorn i denna disciplin, Aron Borelius, var på 1930-talet socialdemokratisk ordförande i byggnadsnämnden. Han ville se byggnaden riven för att Domkyrkan åter skulle bli synlig från Stortorget. Måhända retade han sig inte bara på den dominerande volymen utan också på de brackiga utstyrseldetaljerna. I det senare är jag i så fall beredd att hålla med min professor i konsthistoria i början av 1960-talet.
Rivning är självklart inte möjlig. Husets kulturhistoriska värde förminskas inte av den förtryckande arkitekturen och dess dekorelement. Tvärtom! Byggnaden är en mycket viktig tidsmarkör. Men frågan kvarstår. Hur stod det till med Wåhlins goda smak?
Klicka på bilderna för att förstora!
Text och foto: Claes Wahlöö