logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Han begravdes i ett avsågat trätråg

   Lunds historia

GN_andreasgrav

Någon gång kring år 1100 fick en kvinna sin grav på en bädd av träkol i utkanten av S:t Andreas kyrkogård. Senare gravlades strax intill en man i en trågkista. Fattigfolk var det troligen inte. Varför begravdes de då så långt från statusplatsen nära kyrkan?

Denna och många fler frågor återstår att söka svar på för Kulturens arkeologer, som från 8 juli till 6 september 2002 utförde den arkeologiska undersökningen omedelbart söder om parkeringshuset Färgaren. Anledning till utgrävningen var den nu pågående tillbyggnaden av p-huset.

Området tillhör det tidigaste Lund. Kvarteret Färgaren begränsas av Stora Södergatan i öster och av Grönegatan i väster, vilka har medeltida anor. I söder gränsar Drottensgatan, vars västra del har medeltida ursprung. Den östra delen har troligen lagts ut efter reformationen eftersom den löper över kyrkogården tillhörande S:t Andreas kyrka. Det värden nordvästra delen av kyrkogården som undersöktes. I norr och väster berördes även medeltida tomtmark.

S:t Andreas var en av Lunds många medeltida sockenkyrkor. Den låg i den nordöstra delen av nuvarande kvarter Katedralskolan och omtalas i de skriftliga källorna första gången 1302, men är sannolikt äldre. S:t Andreas var en stenkyrka med romansk planlösning, byggd av obearbetad fältsten. Tidigare utgrävningar har dokumenterat delar av byggnaden så att vi nu har en ganska klar bild av byggnaden med långhus, kor, absid och ett västtorn med rund planform. Sydöst om stenkyrkan har resterna av en stavverkskonstruktion påträffats vilken har skurit igenom äldre gravar. Det har tolkats som en klockstapel, med hjälp av dendrodatering tidfäst till omkring 1065, som antyder att en äldre träkyrka har funnits pä platsen.

Kyrkogårdens totala utbredning har beräknats till omkring l600 kvadratmeter. Antagligen har den använts fram till reformationen, skriftliga källor anger dock årtalet 1592. Vid tidigare undersökningar har 395 gravar undersökts. Gravtätheten närmast kyrkan var ungefär nio gravar per kvadratmeter.

I den nu undersökta nordvästra delen av kyrkogården påträffades 41 gravar på cirka 40 kvadratmeter med ganska stor variation i köns- och åldersfördelning. Även två spädbarn var gravsatta här, varav ett i kista.

Att synen på döden och individen och därmed också på gravskicket förändrades under medeltiden, har påvisats av Maria Cinthio. Den döde lades vanligen på rygg med huvudet i väster. Armarna arrangerades på olika sätt under medeltidens gång. vilket arkeologen Lars Redin har utrett och systematiserat. Han fann fyra typer av armställningar, knutna till olika tider.

Under 1000- och tidiga 1100-talet lades armarna utmed sidorna (armställning A). Under loppet av 1100-talet började man lägga samman händerna (armställning B). Under 1300-talet placerades armarna över magen och på 1400-talet lades händerna samman över bröstet.

I en av de nu undersökta gravarna hade en man gravlagts i en trågkista av trä. Mannen var osedvanligt lång, 185 cm, och hade grov benstomme. Man hade varit tvungen att såga av nederdelen av tråget för att han skulle få plats. Hans armar var arrangerade i ställning B, som blev vanlig på 1100-talet.

Trågkistor (inte sällan gamla baktråg) har påträffats på tre medeltida kyrkogårdar i Lund. S:t Andreas, S:t Laurentius (domkyrkan) och Drotten. Vanligast var dock kistor med lock.

Lunds tråggravar finns alla i utkanten av kyrkogården, trots att man kan anta att dessa döda inte tillhörde de mindre bemedlade. Det fanns enklare sätt: i hälften av de undersökta gravarna från 1000-1200-talet hade de döda endast fått svepning, ingen kista.

Bara en meter från tråggraven hade en kvinna begravts på en bädd av träkol utan spår av kista. Bädden var mellan fem och tio cm tjock. Träkolet hade ej bränts på plats. Kvinnan var gravlagd med armarna utefter sidorna, vilket tyder på tiden kring år 1100.

Gravskicket med träkol förekom i vissa engelska städer under 800-1000-talet, där personer av hög rang begravdes i kyrkans närhet med flera centimeter tjocka lager av träkol runt kistan. Det är möjligt att kvinnan kan ha vari t bördig från England. Engelsmän fanns förvisso i Lund. Myntverket i Lund behövde expertis och den hämtades från just England.

Kolgravar förekom även på andra kyrkogårdar i Lund, t ex Drottens, men många är det inte. Också här förbryllar det perifera läget. Kolgraven på S:t Andreas fanns endast två meter från profan mark.

S:t Andreas kyrka var omgärdad av kyrkogård på alla sidor Nordgränsen var markerad med ett dike. Även i den västra delen markerade olika slags diken gränsen mellan kyrkogiådsmark och profan mark. Inga gravar t rån hög- och senmedeltid påträffades. Möjligen föredrog man efter 1100-talet att gravlägga närmare kyrkan.

Undersökningens resultat bearbetas nu och analyseras. En rapport kommer att vara färdig våren 2003.

Bild: Hans kista blev ett trätråg när han begravdes i 1100-talets Lund.

Text: Gertie Ericsson, arkeolog. Gamla Lund Nytt 2002:6.

  Senast uppdaterad 17 maj, 2019 av Annika Andre
  Publicerad 22 december, 2010 av Rune Källén