Domkyrkans portar
Liksom så mycket annat tillkom Domkyrkans portar i samband med Helgo Zettervalls renovering, eller man kanske hellre ska säga ombyggnad, av Domkyrkan.
Arbetena kom att innebära en total förnyelse av Domkyrkans västparti och i samband med det valde man att betona västportalen som kyrkans huvudingång. Under arbetets gång kom Zettervall att rita ett antal olika varianter på utformningen av såväl hela västpartiet som kyrkans portar.
I ett första förslag från 1863 hade kyrkporten en rätt traditionell utformning. En dubbeldörr i trä med dekorativa smidesbeslag där vardera halvan försetts med ett ringformat dörrhandtag i gapet på ett lejon. Kanske inte ett förslag värdigt en domkyrka. I ett förslag från 1864 redovisas portarna mera skissartat, men tycks ha fått en mera representativ utformning där varje porthalva fått två fält med skulpturala motiv.
Zettervall hade dock högre ambitioner än så och 1869 överlade Zettervall med gravören J E Ericsson om möjligheten att tillverka bronsklädda portar åt västportalen, och i ritningar från 1871 kan man ana det som sedan blev utfört. Inspirationen till att tillverka portar i brons kan Zettervall ha fått från Baptisteriet i Florens bronsportar från 1330-talet och bronsportarna i Hildesheim – vilket kan kännas lite säreget då Zettervall annars försökte rensa domkyrkan från strävpelare och annat som talade gotikens formspråk. Att relieferna som så småningom kom att pryda portarna var tydligt förankrade i 1800-talets formspråk var säkert Zettervall väl medveten om.
Portarna tillhörde dock inte det som var högprioriterat, men 1885 fick Zettervall beställningen av domkyrkorådet på ritningar till portarna. Enligt Zettervalls förslag året därpå skulle portarna utföras i ek och täckas med 24 bildfält i brons med scener ur gamla och nya testamentet. Domprosten Carl Obers ansåg att Zettervalls förslag till motiv på bildfälten visserligen var utmärkt förträffliga, men att bildfältens placering borde ändras så att de gammaltestamentliga texterna placeras nederst och de nytestamentliga överst. På så sätt skulle bildprogrammet få en mera evangelisk framtoning. I slutändan bibehölls dock Zettervalls kronologiska ordning.
Uppdraget att utforma de 24 relieferna gick 1888 till skulptören Carl John Dyfverman. För arbete fick han 11 000 kronor, vilket i dagens (2023 års) penningvärde motsvarar 800–900 000 kronor. I juni 1889 var dörrarna ”lyckligt och väl” uppsatta. Man kan tro att klotter är ett modernt fenomen, men 1889 monterades ett par järngrindar utförd av Carl Holmberg & Co framför västportalen för att skydda portarna mot klotter och annan åverkan.
Portarna ska läsas i stängt skick från vänster till höger, uppifrån och ner och framställningen börjar med Adams skapelse och slutar med Jesus i templet. Att korsfästelsen inte skulle vara med var säkert en självklarhet, ett så centralt motiv i tron fodrade en värdigare placering än på en dörr.
Den översta raden består av Adams skapelse, Evas skapelse, Syndafallet samt Adams och Evas ånger.
Därpå följer: Utdrivandet ur paradiset, Adam gräver och Eva spinner, Kain dödar Abel och Noaks ark.
På nästa rad: Noaks offer vid altaret, Abraham och änglarna, Abraham och Isak och Jakobs stege.
Därpå: Moses och kopparormen, Simson och lejonet, David spelar harpa och Daniel i lejongropen.
Sedan: Bebådelsen, Herdarnas tillbedjan, Konungarnas tillbedjan och Jesus vid tolv års ålder i templet.
På den nedersta raden återfinns fyra djurfigurer som skulle symbolisera de fyra elementen. Elefanten (jorden), Fisken (vattnet), Örnen (luften) och Draken (elden).
Ta gärna en tur förbi portarna och leta detaljer, det är värt besväret!
Text och foto: Otto Ryding
Läs mer
Bengtsson, Herman, Helgo Zettervalls restaurering (i Lunds Domkyrka: Nya tiden: Byggnaden och arkitekten). 2023.