Djuren på kyrkgolvet
Det måste ha varit en anslående syn som mötte en besökare som någon gång på 1200-talet klev in i Sankt Peters kyrka vid Bredgatan och såg det då nylagda golvet av glaserade golvplattor med dess myller av fantasifulla djur.
Sankt Peter vid Bredgatan uppfördes under 1100-talets senare del och var en av tre kyrkor i Lund som var helgad åt Sankt Petrus. Huvuddelen av kyrkan ligger idag under Petriplatsen, och den skarpsynte som vet vad han letar efter kan hitta den halvt utplånade markeringen av kyrkans grundplan på Petriplatsen. Kyrkans nordmur låg dock på Stadsbibliotekets tomt och grävdes ut 1968 inför bygget av Stadsbiblioteket.
I raseringslagret över muren påträffades ett antal hela och fragmentariska golvplattor varav flera med olika djurmotiv. De hela plattorna var cirka 12,5 x 12,5 cm stora. En platta med ett fyrfotadjur med lyftad svans föreställer rimligen ett lejon, men om de andra djuren har verkliga förebilder, eller bara är fantasidjur, är inte lätt att avgöra. Plattan med ett P bör syfta på Sankt Petrus.
Även om det inte är vanligt händer det då och då att det dyker upp fynd av glaserade golvplattor vid olika medeltidsgrävningar, och då normalt i kyrkliga eller utpräglade högreståndsmiljöer. Normalt har de då olika former av geometriska mönster, men motivet med olika djurfigurer är betydligt ovanligare i svenska fynd. En golvplatta med ett lejonmotiv kommer dock från Allhelgonaklostret i Lund och en annan från det 1264 anlagda Solbergaklostret i Visby.
Motivet med lejon som stolt lyfter på sin svans finns dock till exempel i 1200-talsgolvet i katedralen i Winchester, England; sannolikt Europas mest välbevarade medeltida golv med glaserade golvplattor.
Utöver de hela plattorna finns det även ett antal fragment med djurmotiv, och med tanke på hur begränsad del av kyrkan som berördes av utgrävningen, så bör plattorna med djurmotiv ha varit ett markant inslag i golvet. Det hittades dock även andra golvplattor och man kan tänka sig att plattorna med djurmotiv utgjorde enstaka fält eller en bård i golvet. Man ska nog inte en heller tänka sig en enhetlig utformning av kyrkorummet, bland annat katedralen i Winchester visar att olika delar av ett golv kunde ges olika utformningar på ett sätt som vi idag nog skulle uppfatta som väl vildsint.
Text: Otto Ryding
Foto: Kulturen