Student i Lund under napoleonkrigen
I början av april 1807 anlände en 15-årig pojke till Lund för att skriva in sig som student vid universitetet. Pojken hette Elias och var ende son till Olof Elias, den av bröderna Weidman som lämnade Lund redan 1763 som magister för att göra karriär som ämbetsman i Stockholm. I huvudstaden hade han sedan gjort sig oumbärlig, adlats under namnet Lagerheim, beströtts med ordensstjärnor, gjort ett gott gifte och fått fem barn, varav fyra överlevde barndomen. Men deras mor Catharina insjuknade och dog när Elias bara var fem år. Hans tre äldre systrar skulle förstås giftas bort, men själv skulle han förberedas för ett högre ämbete och därför fick han år 1800, vid bara nio års ålder, flytta till sin farbror, biskopen Thure Weidman i Skara.
Biskopen hade varit teologie professor och rektor vid Lunds universitet, så en bättre förberedelse för sina universitetsstudier kunde en ung man inte få. Biskopens egen boksamling innehöll över 2400 verk på ett tiotal levande och döda språk, och Skara var för övrigt en skolstad som drog till sig studiebegåvade pojkar. I biskopsgården Brunsbo fanns också Elias fyra kusiner, så han fick växa upp med dem under sju betydelsefulla ungdomsår.
Vägen till studenten såg olika ut beroende på elevens bakgrund. Stefan Rimm, som skrivit om retorikutbildningen i svenska skolor och gymnasier, har givit en bred bakgrund till hur skolundervisningen kunde se ut. Från år 1724 gällde en ny skolordning, som följdes fram till 1807.De tre skolformerna trivialskola, gymnasium och universitet var desamma som tidigare, men Rimm påpekar att systemet tillät avvikelser och individuella arrangemang. Han poängterar att det var vanligt att adelns söner skrevs in vid universitetet utan att ha bevistat någon av de offentliga skolorna. I Elias fall var det alltså farbrodern som var ansvarig för undervisningen.
Som nyanländ i Lund förband sig Elias Lagerheim i den fyrsidiga studenteden – Juramentum studiosorum – att följa universitets regelverk, bekräftat med universitetsrektorn Anders Hylanders underskrift. Han skrevs in vid lärosätet som adelsman utan nationstillhörighet och inkvarterades hos Esaias Tegnér, som just hade gift sig med Anna Myhrman och behövde lite extra inkomster från uthyrning av rum i sitt hus vid Stora Gråbrödersgatan. Det var tidig vår och livet som student kunde börja i den lilla lärdomsstaden där endast omkring trehundra studenter vistades.
Men lugnet i Lund stördes av Napoleons krig. Den europeiska kontinentens maktkoalitioner skakades om för varje nytt drag från den franske kejsarens sida och Skåne hamnade i en spänd beredskap. Kung Gustav IV Adolf residerade i Malmö från november 1806 till maj 1807 med familj, hov och administration, och därför besökte också diplomater och militärer Skåne. Generalmajoren Carl Mörner var stationerad i Lund och under en tid även generalguvernören Johan Christopher Toll. Ett tecken på världens oro var att till och med hertigen av Angoulême, som sexton år senare skulle bli fransk tronföljare, stannade till i Lund en dag våren 1808.
I början av oktober 1807 anlände diplomaten Lars von Engeström till Lund och Helsingborg, där kungen då befann sig efter reträtten från svenska Pommern, som besatts av franska trupper. Som son till biskopen Johan Engeström växte Lars von Engeström upp i Lund, och där var Nils Hesslén och Thure Weidman hans informatorer. Engeström skriver i sina minnen att Weidmans ”oförtrutna bemödande och kunskaper har jag mest att tacka för min framgång […] ty han gaf sig en otrolig möda för att göra mig grundlig uti hvad man då kallade moraliska vetenskaperna, jus naturae, just gentium, jus publicum etc.” Efter genomgångna examina år 1770 gav han sig av till Stockholm och började en framgångsrik bana som ämbetsman.
Engeström hade år 1790 gift sig till flera gods i Polen och dessa befann sig nu efter landets delning på preussisk mark. Han hade varit svenskt sändebud i Berlin under fem år, men hur praktisk placeringen i Berlin än var för honom som godsägare, innebar det att hans diplomatiska neutralitet ifrågasattes. Han återkallades 1803, och ägnade sig därefter i flera år åt sin godsförvaltning och resor på kontinenten. När krigsläget omöjliggjorde denna livsstil reste han till Lund och levde, fastän motvilligt, åter i universitetets närhet hela 1808 i väntan på en möjlighet att komma tillbaka i diplomatisk tjänst: ”Om dagarne hade jag verkligen varit olycklig, derest icke litteratur och min samlingslust gjort tiden mindre långsam. Jag skulle ha hållit på att förgås af sysslolöshet, om jag ej företagit flera små arbeten och samlingar.” Han hade också fördelen av att tillsammans med sin hustru Rosalie kunna umgås med sin syster Maria Beata och sin svåger och tidigare informator Nils Hesslén, som blivit biskop i Lund 1805 vid 77 års ålder. Biskopens bibliotek stod alltid öppet för den rastlöse diplomaten.
På andra sidan Sundet utspelades ett våldsamt drama. Under sommaren 1807 försökte britterna få danskarna att överlämna sin stora och strategiskt viktiga flotta till dem för att förekomma fransmännen, som redan infört en handelsblockad mot brittiska öarna och nu kunde förväntas bemäktiga sig sina danska allierades skepp och hamnar. Britternas övertalningskampanj misslyckades, men den danske kungen och kronprinsen gav sig av till Kiel och lämnade huvudstaden till militärt befäl utan fullständiga beslutsbefogenheter. De två nätterna mellan 2 och 4 september utsatte britterna Köpenhamn för en militärt effektiv men humanitärt katastrofal terrorbombning. Tvåtusen civila stadsbor förlorade sina liv och delar av staden brann ner. Kapitulationen var oundviklig. När de danska skeppen fördes i släp efter den brittiska flottan genom Sundet 21 oktober stod Gustav IV Adolf på bryggan i Helsingborg och saluterades av britterna, vars amiral Gambier och general Cathcart steg i land och bjöds på lunch av kungen. Engeström blev ett oroligt vittne till flottans defilering och saluten: ”Den förfärliga röken af kanonaden drefs stilla öfver Sundet upp emot Kroneborg och fästningen syntes dunkelt, som i en sky af rök.” Han hade upplevt utplånandet av Polen och såg nu den danska apokalypsen för sina ögon. Det bådade illa även för Sverige – svenska Pommern hade ju ockuperats av fransmännen och värre skulle det bli. I februari 1808 skrev han i ett brev från Lund: ”Jag har sett bekymmersamma tider, men aldrig har Sverige varit der det nu är. Gud hjelpe oss!
Även om åldersskillnaden mellan Lars von Engeström och den unge Elias Lagerheim var fyrtio år hade de Thure Weidmans undervisning gemensam. De var i Lund samtidigt under de oroliga åren före statskuppen 1809, och det är sannolikt, men inte påvisat, att de träffade varandra där. Den unge och briljante Esaias Tegnérs kritik mot Gustav IV Adolfs krigspolitik måste ha dragit till sig Engeströms uppmärksamhet. Tegnér var inte bara Elias hyresvärd under de två åren i Lund utan också hans lärare och examinator, vilket bör ha påverkat hans syn på storpolitiken. Flera bevarade beslut om Elias genomgångna kurser har undertecknats av Tegnér, och det var kansliexamen i Lund i december 1809 som lade grunden till Elias långa karriär som ämbetsman och diplomat. Kanske var det de våldsamma händelserna i Lunds närhet som avgjorde hans framtid, och kanske hade Engeströms närvaro också en betydelse. Redan i februari 1810 började nämligen Elias som kanslist hos hovkanslern i Stockholm för att därefter övergå till kabinettet för utrikes brevväxlingen, där Engeström blev hans chef under ett dussin år. Lars von Engeström å sin sida fick användning för sin rastlösa energi när han utnämndes till utrikesminister i den nya regeringen i juni 1809 och dessutom till kansler för Lunds universitet 1810. Vid det laget hade även Finland förlorats till Ryssland och den svenske kungen avsatts och befann sig i landsflykt. Landet befann sig i ett bottenläge. Elias övergång från student till diplomat kunde inte ha börjat mera dramatiskt.
Text: Solfrid Söderlind
Arkiv
Lunds universitetsbibliotek: Brev till Esaias Tegnér bd 3, 1830-31: Elias Lagerheim, daterat Stockholm 9 juli 1830
Privat arkiv: Elias Lagerheims Juramentum studiosorum och bevis över genomgångna kurser för kansliexamen vid Lunds universitet 1807-1809
Litteratur
Engeström, L. von, Minnen och anteckningar, Sthlm 1876, bd 1, s. 3; bd 2, s. 113-121.
Glenthøj, R., Nordhagen Ottosen, M., 1814 krig nederlag frihed : Danmark-Norge under Napoleonskrigene. København: Gads forlag 2014, kap. 1-4.
Lagerheim, E., Arfwedh Larsson och Karin Utter samt deras afkomlingar: Släkterna Weidman, Lagerheim, Weidenhielm : Anteckningar. Stockholm 1910.
Rimm, S., Vältalighet och mannafostran. Retorikutbildningen i svenska skolor och gymnasier 1724-1807. Uppsala 2011, s. 80f.
Sjöström, C., Skånska nationen före afdelningarnes tid (1682-1832): biografiska och genealogiska anteckningar jemte historik. Lund 1897, s. 305.
Skansjö, S., Lunds historia – staden och omlandet. 2 Tidigmodern tid : i en bördig bygd. Lund 2012, s. 193-219.
Warholm, J.W., Skara stifts herdaminne. Senare delen. Mariestad 1874, s. 44-46.
[Weidman, T.], Förteckning öfver afl. biskopen, m.m. Thure Weidmans boksamling, som kommer att genom offentlig auction försäljas i Skara innevarande år d. 21 april .., C. M. Torin, Skara, 1830.