Siste April och första maj
Siste April och första maj är sedan länge studentvärldens kanske största högtider. Att fira vårens ankomst är något som har mycket gamla anor och är spritt överallt men just vid universiteten i Lund och Uppsala har dagarna fått en alldeles särskild betydelse. När och hur det började är svårt att säga men kanske firade de allra första studenterna i Lund vårens ankomst redan den första maj 1668.
Några säkra uppgifter om hur firandet gick till har vi först från början av 1800-talet. I den skånska nationen diskuterade man på ett nationsmöte den 28 april 1837 om man på ”övligt sätt” skulle fira den första maj vilket ägde rum med en fest i ”Lindbergs salong”. De olika nationerna ordnade på samma sätt fester och då de vid denna tid inte hade några egna lokaler höll man ofta till på något värdshus i staden. Från firandet 1845 finns ett utförligt referat i tidningen Den Nya Skånska Correspondenten. Enligt referatet började firandet på Valborgsmässoaftonen (man sade ännu inte Siste April) med att både borgare och studenter förenades i att dansa en slängpolska som gick runt Stortorget och genom Lundagård.
Rektorsuppvaktning
Den nuvarande traditionen att uppvakta universitetets rektor på första maj har sin upprinnelse i seden att studenterna gick runt till omtyckta professorer och ropade ”Vivat” (leve) varefter professorn svarade med ett tal.
1844 skaffade nationerna sina första fanor och dessa bars sedan alltid i spetsen för tåget vid hyllningarna på första maj. Sången var till en början helt spontan men efter bildandet av Lunds Studentsångförening 1831 blev även sången mera ordnad.
Firandet hade även sina mera bullriga inslag och från 1860-talet berättas att det var tradition att på Valborgsmässoafton tömma stadens brunnar för att hindra att ”punschen späddes ut”. Ett inslag som knappast kan ha varit så populärt hos stadens övriga invånare.
Efter universitetshusets invigning 1882 gjordes hyllningarna för rektor där och formerna började bli som idag. Magnoliorna som sedan början av 1900-talet funnits på universitetsplatsen har sedan 1948 sin givna plats i det tal som studenternas ordförande riktar till rektor. Beroende på i vilket stadium de befinner sig i, knoppande, utslagna eller överblommade skall de inleda talet.
Siste april – spex och tävlingar
Det första riktiga lundaspexet ”Gerda” hade sin urpremiär 1886 men det skulle dröja till kring 1910 innan spex blev en fast ingrediens i firandet och det är nu man börjar tala om Siste April.
Till traditionerna på Siste April hörde länge nationernas tävlingar på Idrottsplatsen. Första gången var 1928 och initiativtagare var Aron Borelius. Hans främsta syfte var att locka studenterna till idrottsliga övningar men i hans idé fanns också en koppling till Siste Aprilfirandet. Detta hade 1926 varit ovanligt stökigt och tidningen Svenska Morgonbladet skrev i en recension av spexet Wilhelm Tell som hade premiär en artikel med rubriken ”Skandalösa vårorgier i Lundagård”. Tage Erlander som vid denna tid var kurator i Värmlands nation har berättat att han från sin plats i mitten av Stora salen inte hörde ett ljud av spexet. En bidragande orsak var förstås också den totala avsaknaden av all ljudförstärkning. Detta ledde i sin tur till att de främsta bänkarna i salen var mycket eftertraktade och man kunde få köa länge för dessa platser. 1927 införde man därför att sitta nationsvis vid långbord och att placeringen av dessa avgjordes genom lottning.
När idrottstävlingarna startades året efter bestämdes att nationerna istället skulle tävla om de bästa borden vid kvällens spex genom en dragkamp. Som vandringspris skänkte Akademiska Föreningen en pokal i silver skapad av Wiwen Nilsson. Pokalen har tretton kanter försedda med de lika många nationernas vapen och för att vinna pokalen skulle man segra tretton gånger. Den första kampen vanns av Värmlands nation, men det blev Smålands nation som hemförde pokalen 1956. En ny liknande pokal donerades då av Skandinaviska banken men denna är ännu inte erövrad. Den gamla pokalen finns idag på Kulturen.
I samband med detta etablerades också traditionen att varje nation har ett band i särskilda färger. Kristianstads nation hade 1926 instiftat sin Snapphaneorden och i samband med detta skaffat band i rött, gult och blått. Vid Siste Aprilfirandet 1927 bar nationsmedlemmarna dessa band och de andra nationerna följde snart efter.
Mösspåtagning
Till traditionerna på Siste April hör också talet till våren och mösspåtagningen. Talet hölls till en början inne i Stora salen vid tolvslaget och skulle då alltid innehålla inledningsorden: ”Där ute står majnatten blånande blå”, och därefter tog man på den vita mössan. Detta har sitt ursprung i att man tidigare hade en vinterstudentmössa med blå kulle mellan den 4 oktober och fram till Siste April. Sedan början av 1970-talet hålls talet till våren istället klockan 18:00 från balkongen mot Tegnérsplatsen. Och sedan 1974 är det kårens (idag LUS) vice ordförande som håller talet. Kårordföranden detta år vägrade nämligen att bära studentmössa och vice ordföranden som inte hade några betänkligheter mot detta ryckte in. Sedan dess är traditionen etablerad.
Nationstävlingarna på Idrottsplatsen ägde rum utan avbrott mellan 1928 -1973.
Ordningsproblem ledde till att staden inte ville låna ut Idrottsplatsen. Istället ordnade vissa nationer egna tävlingar vid sina studentbostadshus. 1984 återupptogs tävlingarna med nya inslag som en damklass i dragkampen och möjligheten att bokstavligen kasta paj på kårpolitiker.
Text: Göran Larsson