logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Ateneum (Aten)

   Näringsställen | Studentliv

Studenterna satte under lång tid sin speciella prägel på kafélivet i Lund, tidigare berörda uteserveringar och typiska ”studentkondis” som Håkanssons och Evas, så intog utan tvekan Aten en särställning.

Namnet Ateneum (ett rum för visdom) dyker upp första gången 1831; då var det en enkel plats för samvaro och läsande i Sylwanska gården, som låg vid Sandgatan på nuvarande Tegnérsplatsen. Två årtionden senare invigdes AF-borgen och med den Ateneum och dess underavdelning ”Prateneum”.

I Ateneum skulle man läsa och hålla tyst, i ”Prateneum” kunde man röka, spela brädspel och just prata. I början av 1870-talet var Ateneum förlagt till två ganska stora rum en trappa upp mot Tegnérsplatsen. Aten, som det populärt kom att kallas, blev större efter AF:s renovering 1909-11 och kom under det första världskriget att få en viktig studentsocial betydelse. Vi har nu kommit fram till det glada tjugotalet, som för Atens del var allt annat än glatt i början. 1920 syntes sprickorna i Ateneums ärevördiga patina allt tydligare. Greta Wieselgren: ”Pähöstenl920 var gamla Ateneum i bedrövligt skick med nersuttna soffor och skinnfåtöljer, rökigt och smutsigt. Trots sjabbigheten och de talrika lopporna gick man dit. Med glädje hälsades restaureringen och Övre Ateneums tillblivelse”..Övre Ateneum bestod av fem salonger i ursprunglig stil, där en sober tystnad rådde och ingen tobaksrök fick förmörka vare sig atmosfär eller inredning. Aten blev ett viktigt politiskt forum, med aktörer som Bengt Lidforss, Knut Wicksell, Tage Erlander och Ernst Wigforss. Med 30-talet blev Aten för första gången kafé, låt vara att man i början fick köpa kaffe och wienerbröd eller öl i en lucka i väggen.

Den litterära bikupan

Aten blev snart, liksom Håkanssons länge hade varit, en surrande bikupa för viktiga och oviktiga möten, nyheter, det senaste skvallret och för läsning. Kaféet var många studenters självklara tillflyktsort; ”vi ses på Aten” blev ett begrepp. Inte minst gällde detta på 40-talet, då kaféet blev en naturlig samlingspunkt för många inackorderade studenter. Aten var en jättelik diskussionsklubb där allt och alla ventilerades. En plats för ”vanliga” studenter och ett vattenhål för ”humanister” av olika slag. Det blev också en plats för den lundensiska studentvänsterns konspiratoriska möten. Gustaf Hellström såg för sin del studentkaféet som ”De ensammas, hasar-dviggar-nas, bokslukarnas och tidning s fanatikernas hem”. De senare grupperna kunde här få sitt lystmäte, Gunnar Westin: ”Där fanns ett fantastiskt utbud av tidningar – såvitt jag kan minnas alla Sveriges dagstidningar. Den hemlängtande studenten kunde alltså läska sin själ med senaste nytt hemifrån. Där fanns också tyska, engelska och franska veckomagasin.

Och så fanns den nyutkomna svenska skönlitteraturen, där allt av värde lades fram allt eftersom det kom ut”. En av de mest populära tidningarna var den danska Politiken, en på den tiden unik direktkontakt med Danmark. På tal om kontakter: tre-fyra konstanta köer gick till de telefoner som fanns på Aten. Där kunde man ringa gratis lokalt så mycket man ville, och då en period förr innebar obegränsad ”snacketid”, rörde sig köerna ytterst långsamt framåt.

  Senast uppdaterad 1 juli, 2019 av Annika Andre
  Publicerad 8 mars, 2010 av Rune Källén