logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Zoologiska museet: Uroxen parallell till dagens hotade arter

  Publicerad 5 november, 2010 av Rune Källén   Museer

uroxe

Uroxarna försvann från Sverige för 7800 år sedan. Berodde det på människan eller på förändringar i naturen? Och vad har uroxen med oss som lever idag att göra? En hel del, menar man på Historiska museet som under hösten (2010) visar en utställning om uroxar, jakt och utdöende.

uroxe

Rekonstruerade ”uroxar” finns att se bland annat på Skånes djurpark. Men det är bara framavlade urox-liknande djur och inte den äkta varan, menar Historiska museets chef Per Karsten.

– Dessa djur är bland annat alldeles för små. Den riktiga uroxen kunde mäta två meter i mankhöjd och väga ett ton. Det var en riktig stridsvagn i skogen, säger han.

Just skogen var dock ett problem för uroxarna, eftersom de egentligen – likt sina släktingar bisonoxarna – var anpassade till ett liv på stäppen. När landskapet i Skandinavien blev allt mer skogklätt minskade antalet uroxar. Samtidigt blev dåtidens människor mer bofasta, vilket ökade befolkningen och därmed trycket på naturen.

– Fram till dess hade man varit noga med det vi idag skulle kalla viltvård. På en välbevarad 8000 år gammal boplats utanför Landskrona kunde vi t.ex. se att man bedrivit selektiv jakt på kronhjort. Men bara några hundra år senare hade befolkningen ökat så mycket att till och med vattenråttor och igelkottar fick ingå i maten, berättar Per Karsten.

Skåne har fler uroxfynd än någon annan del av Sverige. Det stora uroxskelettet på Historiska museet hittades i en mosse i Önnarp på 1840-talet och sattes samman av lundaprofessorn Sven Nilsson. Skelettet har en gammal skada från en pilspets, och uroxen har kanske dött när den vid en senare jakt gett sig ut i mossen för att undkomma sina förföljare.

På Historiska museets utställning visas också den enda kända intakta träpilen från äldre stenålder i Europa. Det är en typ av pil som använts vid just uroxjakt.

Utställningen pågår till den 9 januari. Den 25 oktober ordnas ett vetenskapligt seminarium där osteologen Ola Magnell, kvartärgeologen Dan Hammarlund och museichefen och arkeologen Per Karsten från LU talar, liksom paleoekologen Per Lagerås från Riksantikvarieämbetet, Jägarförbundets ordförande Torsten Mörner och Linda Birkedal från Naturskyddsföreningen.

I utställningstexten talas det om den massiva våg av utdöende som jorden nu är inne i. En mängd arter är hotade, från isbjörnen i Arktis till vargen i Sverige och mängder av djur och växter på andra håll. Både naturliga förändringar och mänskliga aktiviteter spelar in, precis som när det gällde uroxarna.

”En utdöd art är borta för alltid och kan aldrig komma tillbaka. Vår övertygelse är att vi har mycket att lära av historien om uroxarna även idag, och att varje utdöende art har betydelse för oss alla som ännu har en tid kvar på jorden”, heter det i texten.

– Forntidens människor hade inte de globala insikter som vi har. Med dagens kunskap skulle vi ju inte behöva göra om gamla misstag. Vi kan ju faktiskt anstränga oss för att rädda hotade arter och miljöer, menar Per Karsten.

Text: Ingela Björck, 2010-10-04

  Senast uppdaterad 2 september, 2019 av Ingrid André