logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Studentaftnar

  Publicerad 21 september, 2009 av Rune Källén   Studentliv

ahlmark

Vad är en Studentafton? Som namnet säger en afton för studenter, arrangerad av Akademiska Föreningens speciella Studentaftonutskott. Ramarna har alltid varit vida och mycket har hänt under de första hundra åren.

Hur började det? Den 11 april 1905 tillsatte Lunds studentkår en kommitté med uppdrag att ”försöksvis anordna studentaftnar med föredrag, diskussioner, litterära uppläsningar m. m., som vore ägnat att föra äldre och yngre studenter tillsammans och åstadkomma större andlig livaktighet i kåren”. Initiativtagare var kårens ordförande fil. lic. Sigfrid Wallengren, Fakirens lillebror. Bland pionjärerna fanns Torgny Segerstedt, Fredrik Book, Fredrik Hjelmqvist, C. W. Oséen, Louise Petrén och Yngve von Schmidten.

Första aftonen arrangerades den 6 maj 1905. Talare var fil. Lic. Emil Sommarin och ämnet för kvällen ”Studenten och den sociala frågan”.

Första protokollet? Skrevs 1909 apropå den kalabalik som bröt ut kring en afton på temat ”Kalabaliken i Bender”. Det första protokollet undertecknades av Östen Undén, senare känd som utrikesminister i Tage Erlanders regering.

Först Kåren — sedan AF? 1913 fick Akademiska Föreningen nya stadgar och i samband med detta blev Studentaftonkommittén ett utskott inom AF istället för en kommitté inom Lunds studentkår.

Märkligt förbud? Under de första åren förbjöd utskottet pressen att referera vad som sades på aftonen, allt för att studenterna inte skulle nöja sig med att läsa godbitarna i tidningen nästa dag.

Alltid i Stora salen? Nej, men nästan alltid i Akademiska Föreningens ”Ynglingaborg” vid Sandgatan. Några aftnar har arrangerats i lånade lokaler: Universitetsaulan, Palaestra, Grand Hotell, Kulturen, Skissernas museum, Skandia-biografen, Stadshallen – och Sparta. Dessutom har en handfull genomförts på det då AF-ägda Pireus i Malmö och minst en på distans (med Hitlers gamle rustningsminister Albert Speer i tidningen Lundagård 1977).

Fullt hus? I referaten talas ofta om att Stora salen var fylld till sista plats etc. Anders Hammarqvist, förman 1969—70, tror sig veta att ”full beläggning” på hans rid betydde 1108 personer om publiken var vänd mot scenen och 1212 om framträdandet skedde på en uppbyggd scen mot Sandgatan. 2004 är maxantalet i Stora salen satt till 1036 personer.

Alternativa aftnar? Genomfördes med bravur i spåren av 68 och handlade om allt från drakflygning på Sankt Hans backar till ångtågsresor till Tomelilla.

Avslöjade hemligheter? Det blev liv i luckan när generalmajoren Helge Jung mitt under brinnande krig beskylldes för att ha offentliggjort hemligstämplat material på en Studentafton. Nio år senare, 1949, återkom den frispråkige Jung, nu som ÖB, och denna gång resulterade hans utläggningar i Stora salen i en arg kommentar i det sovjetiska partiorganet Pravda…

Odanskt och oklokt? Studentaftonstraditionen är för alltid för knippad med Tage Erlander, men först ut var Per Albin Hansson (på ett Hälsningsgille 1934) och hans danske kollega Thorvald Stauning (1937) . Den senares tal väckte stor uppståndelse.

Han hade, menade man, ”icke talat som ansvarig minister utan blott som en ensidig partipolitiker”. Det hela var ”lika oklokt som ovärdigt, lika odanskt som onordiskt”, och i Folkeringet noterade man att ” det en gång talade ordet aldrig kan återkallas”, allra minst om det uttalas på en Studentafton i Lund.

Text: Per Lindström, ur Studentafton – Lundensiskt fönster mot världen (Lunds Universitetshistoriska sällskap o. Akademiska Föreningen 2005)

  Senast uppdaterad 6 september, 2019 av Ingrid André