logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Broman, Sten (1902 – 1983), tonsättare, programledare

  Publicerad 20 april, 2019 av Ingrid André   Profiler

Broman Sten

Sten B. hade många strängar på sin lyra. Han var bl.a. musikforskare, gourmet och programledare i radio och TV. Han levde 1902-1983, var född i Uppsala men nästan hela sitt liv lundabo.

Sten Broman var son till Ivar Broman, anatomiprofessor, och Dagmar Broman, pianist. Familjen bodde på Finngatan 14 i den s.k. Rosenvillan. Han var gift två gånger, dessutom sambo. Han studerade musikhistoria och siktade på en akademisk karriär men stupade på licentiaten. Icke förty var han rikt bildad och enastående musikkunnig. I honom hade Lunds studentliv en entusiastisk supporter. Han var medförfattare till flera spex och grundare av Uardaakademin. Bland sina insatser kunde han också räkna grundandet av Gastronomiska Sällskapet (1958) tillsammans med Tore Wretman och Fritiof Nilsson Piraten.

Som kompositör var Broman produktiv men relativt svårtillgänglig. I verklistan finns en mängd kammarmusik samt nio symfonier som sällan spelas, medan hans korta sång ”Dolly” står på Studentsångarnas ständiga repertoar. Han gjorde en bestående insats som musikkritiker i Sydsvenska Dagbladet mellan åren 1923 och 1967. 1961 blev han invald i Musikaliska Akademin.

Men det är framför allt som TV-profil han är ihågkommen. Under 1964 -1980 ledde han den TV-sända samnordiska musiktävlingen Kontrapunkt, där hans rika musikkunskap kombinerad med en originell personlig framtoning gjorde honom till en sann folkbildare.

Sten Broman var en säregen blandning av folklighet och intelligensaristokrati. Hans ädelskånska repliker var ibland mycket dräpande. Hans humor ständigt närvarande. Hans egendesignade kostymer uppseendeväckande.1980 blev han vald till Årets Skåning.

huset i Erik Dahlbergsgatan, där han bodde i många år, finns en munnestavla uppsatt.

Hans grav återfinns på Norra Kyrkogården.

Text: Ingrid Meijling

2017-02

  Senast uppdaterad 2 november, 2019 av Ingrid André