logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Linas barnbarn berättar om storfamiljen Jonn

   Lundabor berättar

GNart020

De höll ihop och hjälpte varandra

Hur lyckades sju syskon från Stora Råby utanför Lund under slutet av 1800-talet med att göra en ”klassresa”, långt innan begreppet hade myntats?

Svaret finns i takfrisen på Stora Gråbrödersgatan 12. Utsmyckningen domineras av en stor ateljékamera, som utformades av fröken Maria Jonn (1855 – 1910). Hon lät bygga huset 1908 då hon flyttade sin syster Lina Jonns populära fotoateljé från Bantorget 6. Under namnet Lina Jonns Efterträdare fortsatte Maria fotorörelsen. Hon förblev ogift till sin död, tillbakadragen och obrottsligt lojal mot sin storfamilj.

Maria hade två yngre systrar. Lina (1861-1896) och Erika (1865-1931). De hedrades nyligen av Kulturen med utställningen ”Längtan”. Genom målningar och skisser, utdrag ur brev, dagböcker och fotografier framträder 1890-talets Lund och dess invånare fångade genom målarpensel och kameralins.

GNart019a

Båda systrarna reste tidigt ut i Europa, lärde sig språk och fick yrkeserfarenheter. Lina blev en av de första kvinnliga fotograferna i Lund. Erika utbildade sig till konstnär som med olja och akvarell känsligt avbildade motiv från Centraleuropa, Skåne och Norge. De föddes på 1860-talet i Stora Råby där deras föräldrar var arrendebonden Jöns Johnsson och hustru Hanna. Utställningen ”Längtan” berättade inte bara genom fotografier och konstverk om de båda yngsta systrarnas självständiga yrkesarbete. Den ställde också frågan hur Lina och Erika kunde bryta sig ur barndomens bondemiljö, resa ut i Europa för att självständigt utveckla sin konstnärlighet?

Varifrån fick systrarna medel till språk- och yrkesutbildning? Familjens ekonomi ska tillgångar var begränsade och enligt gällande sed var det i första hand de två bröderna Jonas och Pål som skulle ”kostas på”.

Dagböcker och livlig korrespondens mellan familjemedlemmarna, med modern Hanna (1824 – 1907) som godmodig centralgestalt, vittnar om glad familjesammanhållning, optimism och öppenhet.

År 1875 sade fadern Jöns Johnsson (1819-1875) upp sitt arrendekontrakt i Stora Råby och flyttade till Lund för att starta en kvarnrörelse för brödsäd. Efter många år av stagnation upplevde Lund en snabb industrialisering och en stark befolkningstillväxt. Hans företag ”Franska Ångqvarn” blomstrade, men den 7 juli avlider Jöns Johnsson plötsligt i blodådersförgiftning. Den äldste sonen Jonas blir familjens förmyndare vid 24 års ålder. Jonas säljer kvarnrörelsen och börjar att i samråd med mor Hanna förvalta familjens tillgångar. Det var sannerligen ingen lätt uppgift.

Anna (1850 -1936) var det äldsta syskonet, den enda som kom att fortsätta att bruka jorden. Anna gifte sig med sin kusin, lantbrukaren Nils Johnsson 1882 och flyttade till gården Ahlestatorp vid Bjersjölagård som blev ett kärt utflyktsmål för syskonen ”när mor Hanna skulle luftas”.

Äldste sonen Jonas (1851 -1923) var stillsam och ordentlig, på gränsen till pedanteri. Han blev tidigt anställd som kamrer vid försäkringsbolaget Skånska Brand och gifte sig med Anna Rosenblad som biträdde maken med bokföringsgöromål sedan hon först ändrat sin handstil och lärt sig att skriva precis som Jonas själv. Bakom kraven på punktlighet och absolut ordning visar Jonas i sina brev till syskonen en lätthet att berätta, slagfärdighet och salt humor. Han ondgör sig aldrig över sitt förvaltningsansvar över storfamiljens ekonomi.

Det tredje syskonet var Hanna (1853 – 1923). Liksom systrarna Lina och Erika hade hon stora konstnärliga anlag och ritade tidigt träffsäkra karikatyrer av Råbys gubbar. Hannas krafter och tid kom att gå åt till vård och hjälp till modern och syskonen. Hon flyttade aldrig hemifrån och förblev den ”tjänande systern” som ryckte ut när det behövdes. Hanna tog hand om modern och hjälpte Lina av och till i hennes fotoateljé med framkallning och retuschering.

Det fjärde barnet var Maria (l 855 -1910) med smeknamnet ”Maja”. Hon genomgick 1878 en lärarinnekurs i Ystad samt fortsatte där en utbildning för att bli småskollärarinna. Men 1885 bryter Maria sin lärarutbildning och far till Helsingborg för att, på systern Linas förslag, börja arbeta i Alexiz Brandts fotolaboratorium tillsammans med Lina. Samtidigt hushållade Maria för brodern Paul som var anställd som bergsingenjör vid Skånska Superfosfat. När sedan Paul erbjöds bygga smältverk i Syd- och Nordamerika far Maria ensam efter över Atlanten för att hjälpa Paul med hushållet.

När system Lina som en av de första kvinnliga fotograferna i Lund öppnar sin egen ”Fotografisk Atelier Lina Jonn” är det Maria som står för delar av riskkapitalet och blir delägare. Efter Linas äktenskap i Norge 1895 övertar Maria ateljérörelsen och flyttar den senare, som redan nämnts, till Stora Gråbrödersgatan 12. Verksamheten moderniseras och ökas ut. Maria inrättar en stor fotoateljé på översta våningen och startar i bottenvåningen en modem butik för kameror, film och andra fototillbehör. Verksamheten expanderar ytterligare genom filialer i Malmö och Arlöv.Efter hennes död 1910 avvecklas fotoförrättningen ”Lina Jonns Efterträdare”.

Maria köpte tidigt fastigheten Stora Tomegatan 16 som blev ett centrum för storfamiljen Jonn. Moder Hanna flyttade dit liksom storasystern Anna sedan hon 1895 blivit änka. När brodern Pauls utlandsuppdrag är slutförda flyttar han in med sin familj. Ar 1896 inrättar system Erika en ateljé med bostad i Marias hus och bor kvar där till sin död 1931.

GNart020

Jonas yngre bror Pål (1857 – 1923) tar studenten i Lund 1877 och studerar sedan till bergsingenjör i Stockholm. Efter avlagd examen byter Pål stavningen av sitt förnamn till Paul och får 1887 anställning på laboratoriet vid Superfbsfataktiebolaget i Helsingborg. Paul vidareutbildar sig i England och får erbjudanden att öppna smältverk i Nelson, British Columbia, Salt Lake City, Utah, samt vid kopparfyndigheter i Argentina. Paul behåller kontakterna med familjen genom regelbunden korrespondens, gifter sig med en flicka från Plöninge samt bjuder av och till sina ogifta systrar Erika, Hanna och Maria på båtresor över Atlanten för att hushålla.

Det var den goda sammanhållningen mellan syskonen som gjorde det möjligt för Lina och Erika att få sin yrkesutbildning utrikes. I det strängt patriarkaliska Sverige var utkomstmöjligheter för ensamstående kvinnor patetiskt blygsamma. Först 1921 fick kvinnan rösträtt. Universitetsstudier och de flesta högre utbildningar var förbehållna manliga studenter.

Enligt den gällande samhällsordningen förblev systrarna Jonn evigt omyndiga. En gift kvinna hade maken som ekonomisk förmyndare, medan den ogifta lydde under manlig förmyndare som beslöt om hennes bosättning, giftermål och resor. Förmyndaren disponerade över kvinnans egna medel.

Som 21-årig språklärarinna skriver Lina 1882 från Elms flickpension i Newcastle till sin förmyndare Jonas:

Jag har något extra fint till salu åt kamrern om han vill ge det åt sin fru. Det hände sig att jag kom ned till staden under realisationen o fick syn på en sådan utmärkt vacker äkta engelsk underkjol, svart, tjockt ylletyg med breda, gula silkeränder. Den hade kostat 1£ Stirling och l shilling o var nedsatt till 13 shilling o 9 pence. Dess skönhet o dess röfvarepris frestade mig alltför starkt, jag glömde att jag är en fattig råtta som borde rätta munnen efter matsäcken, o jag köpte den.”

Till lycka för oss efterkommande fortsätter Lina att skriva sina levande och spontana brev. Hon tipsas av sin bror Paul i Helsingborg att komma dit och ta kontakt med en nyetablerad fotograf som behöver medhjälpare. Lina reser till Helsingborg och är med om att öppna ”ett fotografiskt etablissement” i kompanjonskap med finländaren Alexiz Brandt.

Lina skriver efter systrarna Maria och Hanna för att hjälpa till med silhuettklippning , framkallning och retuschering. Breven hem till Lund vittnar om att affärerna går utmärkt men Lina vill vidare och upplöser kompanjonskapet. Lina ber Jonas gå i god för att öppna en fotoateljé i Lund och tvekar huruvida hon skall öppna eget eller acceptera Brandts förslag att låta Lundaateljén bli en filial till hans ateljé i Helsingborg. Jonas svarar:” Syster Lina! Håll fast på skilsmessa ty i affärer är det bäst att ej vara gift genom kompanjonskap.”

Därför kunde Lina vid 30 års ålder, med stöd av sina syskon, i augusti 1891 öppna Fotografisk Atelier Lina Jonn på Bantorget 6 i Lund som egen företagare. Hennes fotografiska företag blev en stor framgång. Vid sidan av porträttfotograferingen i ateljén flyttar Lina även ut sin tunga kamerautrustning för att avbilda akademiska doktorspromotioner, dammiga industrilokaler, demonstrationståg, myllrande gatuliv och skånska landskap. I ateljén får Lina av och till hjälp av systrarna Maria och Hanna samt även av Per Bagge och Albert Rahmn.

Erika slog aldrig igenom som konstnär. Hon skriver på äldre dar om sin situation:

”Jag var 27 år när jag började ägna mig åt målning. Jag tog in studierna som en svamp suger till sig vätska. Jag hade en fast ekonomisk hållpunkt – Trälleborgsjärnvägsaktier, värda 1000 kronor. Jag lät broder Jonas sälja dem för 700 kr för att kunna studera i Paris. Jag tog ett lån på 2000 kr för att kunna uppehålla mig i Paris, (Maria betalte min skuld. Välsignad vare Maria den ädla, den uppoffrande, den osjälviska !)”

Breven hem speglar Erikas förmåga att leva sparsamt samt hennes konstnärliga upplevelser. Hon målade med starka solmättade färger vilka står i kontrast till hennes egen självvalda ensamhet.

På besök hos familj en i Lund fångar Erika stadsmiljöer från det gamla Lund, men reser även ut på den skånska slätten och återger landskapsvyer under olika årstider. Hon följde med sin syster Lina till Norge 1893 och skildrade det dramatiska landskapet i Ringerike i en rad målningar. Erika noterade Linas förälskelse, understödde giftermålsplanerna, men förblev själv ogift. Efter Linas tidiga död 1896 på Tandberggården i Norge deltar Erika, mellan sina långa målarresor, aktivt med att på Stora Tomegatan 16 ge systersonen John Tandberg en frisinnad uppfostran i Lund.

Den färgstarka storfamiljen Jonn är sedan länge borta – och så är Linas och Marias fotoateljéer. Men kvar är Stiftelsen Bergsingenjör Paul Johnssons minnesfond på Kulturen. Kvar är också den stora kameran högst upp i takfrisen. Stora Gråbrödersgatan 12. Den kan tjäna som en symbol för ovanlig vänskap mellan syskon.

Gå och se den !

Text: Olof G. Tandberg. Gamla Lund Nytt

Läs mer:
Tandberg, Olof G., Lina Jonn: en berättelse om en fotografisk pionjär och hennes ateljé. 2003.

 

  Senast uppdaterad 30 september, 2023 av Ingrid André
  Publicerad 10 mars, 2010 av Rune Källén