logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Mer om Allhelgonakyrkan

  Publicerad 11 mars, 2010 av Rune Källén   Byggnader

BV_allhelgonakyrkan

Tanken på en ny kyrka hade väckts redan under 1860-talets andra hälft. Den genomgripande reparationen och ombyggnaden av domkyrkan skulle sätta denna ur bruk för lång tid framöver. Dessutom, och detta var kanske det viktigaste, räckte den inte längre till. Lunds invånarantal hade vuxit från fyra tusen 1840 till drygt tiotusen 1870. 1886 var siffran uppe i femton tusen.

1867 hade en kommitté tillsatts. ”Den förnämsta uppgiften för denna kommité blef att finna en lämplig och icke för dyr byggnadsplats; men denna uppgift var ingalunda lätt och kunde icke så snart lösas”, skriver Ewert Wrangel (1893). Det dröjde till 1876 innan kommittén avgav sitt betänkande. Wrangel uppger att ”icke mindre än tio i olika delar af staden belägna platser omnämndes såsom mer eller mindre lämpliga”. Trots efterforskningar har detta aktstycke tyvärr inte stått att finna. ”Mest tycktes komiterade vara böjda för en i stadens nordvestra, nyaste del be­fintlig tomt.” Det blivande templet fick alltså namnet Allhelgonakyrkan. ”Och då det nu kom att ligga på sluttningen af samma höjd som den gamla klosterhel­gedomen, hvilken ju, Domkyrkan oräknad, var den sista af medeltidens kyrkor, som för Lunds stads- och landsförsamlingars behof blifvit använd, kunde icke ett lämpligare namn hafva valts”, fortsätter Wrangel.

Namnet hade sin symboliska betydelse, men läget var inte heller oviktigt. Troligen tänkte inte de kommitterade så, men det är ingen tvekan om att den nya stads­delen genom detta landmärke fick en tydlig förank­ring i det förflutna.

Som framgår av Jakobssons plan hade man först tänkt sig kyrkan placerad diagonalt med koret i nord­ost, i strid mot traditionen, men i Sankt Laurentiigatans förlängning, ”hvilken inom kort kommer att ut­göra stadsdelens betydligaste och vackraste trafikled”, som det står i en av handlingarna rörande kyrkans läge. Striden om helgedomens riktning blev intensiv och långdragen. Först efter två års kamp be­segrades ”esteterna”. Detta var år 1884.

Bild: Foto Per Bagge, UB, Lund

Källa: Bevarandeprogrammet, Lunds kommun

  Senast uppdaterad 1 juli, 2019 av Annika Andre