logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Krigsfångelägret i Revingehed

   Märkvärdigheter

På Norra kyrkogården finns en gravsten, som berättar att här vilar en fransk soldat, som stupat för fosterlandet på väg hem från kriget och som avlidit hos Södra skånska infanteriregementet 1919. Hur hamnade han i Lund?

När första världskriget slutade, fanns det många krigsfångar i Tyskland. På grund av de kaotiska förhållandena vid krigsslutet, framför allt i Tyskland, var det svårt för segermakterna att få hem sina soldater på ett säkert sätt. Under dessa förhållanden åtog sig regeringarna i Sverige och Danmark att låta Storbritannien repatriera brittiska krigsfångar från tyska fångläger via Sverige och Danmark. Det kom också soldater från franska armén, några italienare och ett antal portugiser, belgare osv.
I Sverige skulle de genomgå karantän, få mat och nya uniformer och därefter skickas hem. Vistelsen i Sverige varade normalt en vecka. I Sverige upprättades krigsfångeläger i Ljungbyhed och Revingehed. Under en dryg månad vintern 1918 – 1919 passerade runt 8100 krigsfångar Ljungbyhed och Revingehed.

Eugène Vibart, så hette den franske soldaten, kom som f.d. krigsfånge till Revingehed. Tyvärr hade han oturen att – tillsammans med sex andra – drabbas av spanska sjukan. Han fördes till Lunds lasarett och avled där 19 januari 1919. Han begrovs högtidligt: operasång i lasarettskapellet, procession till kyrkogården med militärorkester i spetsen och vid graven avlossades honnörssalvor.

På den ståtliga gravstenen (som bekostades av franska legationen) står (på franska):

Sergant VIBART Eugène
i den franska arméns 8:e jägarbataljon
född den 11 september 1891 i Saint-Léger i Bray Oise.
Död för Frankrike den 19 januari 1919
på Södra skånska infanteriregementets sjukhus


Med ett tillägg på svenska:

Död för fäderneslandet under hemfärd
från krig och fångenskap i januari 1919

Text och foto: Ingrid André

Läs mer
Fabiansson, Nils, Svenskarna i första världskriget. 2018.

  Senast uppdaterad 24 januari, 2020 av Ingrid André
  Publicerad 24 januari, 2020 av Ingrid André