logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Ingers, Ingemar (1902-1983) dialekt- och ortnamnsforskare, Lundakännare

  Publicerad 24 september, 2019 av Ingrid André   Profiler

Foto privat

”För en enastående och mer än halvsekellång insats för dokumentation, bevarandet och främjandet av skånsk folklig kultur och kulturhistoria, varvid en akademisk forskargärning på ett lysande sätt förenats med folkbildningsarbete i ordets djupaste mening”, motiverade juryn 1981 att Ingemar Ingers tilldelades Skånska Dagbladets då nyinstiftade kulturpris.

Ingemar Ingers kom från en familj med kulturella- och folkbildningsintressen. Hans far var under många år rektor för Hvilans folkhögskola, där hans mor också undervisade och utvecklade sångundervisningen. Ingemar Ingers moster var konstnären Tora Vega Holmström och hans syster Gertrud vävlärare och under många år direktris för hemslöjdsrörelsen i Malmöhus län.


1920 kom Ingers till Lund som student och började läsa nordiska språk. Redan från början kom han i kontakt med det uppteckningsarbete som bedrevs av Skånska landsmålsföreningen (grundad 1875). Det var Ernst Wigforss som hade blåst nytt liv i den skånska dialektforskningen och eftersom Ingemar Ingers hade lätt att förstå dialekter anställdes han 1921 som dialektupptecknare. Redan från början hade han inställningen att det gällde att börja där den språkliga nivelleringen var mest hotad. Ingen del av Skåne var ointressant men efter hand specialiserade Ingemar Ingers sig på de sydvästskånska dialekterna och de blev också ämnet för hans avhandling.

När han var ute och intervjuade (det fanns inga inspelningsmöjligheter vid den här tiden) passade han också på att notera seder och bruk, hantverk, metoder, redskap, sägner, ordspråk, gåtor, rim, ramsor, visor och melodier. Han besökte och dokumenterade ca 250 av Skånes drygt 400 socknar.

1925 anställdes Ingemar Ingers av Skånska landsmålsföreningen för att ordna samlingarna. 1930 skapades den statliga institutionen Landsmålsarkivet (sedermera Dialekt- och ortnamnsarkivet) och han blev först amanuens och därefter arkivarie till sin pensionering 1968. På Landsmålsarkivet arbetade man med dialekter men också med ort- och personnamn. Ingemar Ingers står bakom närmare 300 000 uppteckningar i arkivet. 2015 stängdes Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund. Huvuddelen av de skriftliga samlingar och delar av biblioteket har placerats vid Landsarkivet i Lund.

Ingers skissbok2

Redan i unga år var Ingers intresserad av bevarandefrågor i sin hemstad Lund. Som 12-åring dokumenterade han i ett par skissböcker Lunds gamla byggnader. (De tunna häftena finns i Stadsbibliotekets Lundasamling).

Hans engagemang för Lund yttrade sig också i flera böcker, som beskriver språket och namnen i staden. Och han var naturligtvis under många år ledamot av namnberedningen i Lund.

Ingers känsla för tradition och kontinuitet visade sig också i hans många artiklar i diverse Lundarelaterade ämnen: gamla professorsgårdar, Finn-sägnen, den försvunna byn Klosterhusen, Lunds landsförsamling, Atén, folklivsforskning i Lund i äldre tid, Petersplatsens bevarande.

Text: Annika André

Läs mer
Ingers, Ingemar, Lundensisk slang. 1977
Ingers, Ingemar, Ortnamn i Lund 1. (Gamla Lund årsbok). 1962
Ingers, Ingemar, Ortnamn i Lund. 2. (Gamla Lund årsbok). 1970
Ingers, Ingemar, Språket i Lund. 1957
Ingers, Ingemar, Studentkaserner i Lund. (Gamla Lund årsbok). 1951

2019-04

  Senast uppdaterad 24 september, 2019 av Ingrid André