Kulturportal LUND

 

Linné i Lund

1749 är Lunds invånarantal 2750 och cirka 300 studenter.

Carl Linnaeus kommer tillbaka till Lund 1749, nu på höga överhetens uppdrag för att med sina iakttagelser medverka i den förnyelse som behövs "i 'landet for staden, industrin oc'n handeln. Akademierna är viktiga i den processen.

Med sin sekreterare Olof Söderberg kommer Linnaeus in genom östra tullporten vid Östra Vallgatan i juni månad. Färden går förbi ätten Krognos tidigare gårdsanläggning vid nuvarande Mårtenstorget, fram till Södergatan, norrut, förbi Stortorget och fram till Lilla Torg. Bakom Lundagårdsmurarna skymtar träden.

"Akademien i Lund hade så ansenligen blivit bättrad de ett och tjugo åren, sedan jag här studerade, att jag näppeligen ville känna henne igen, vilket hon har mycket att tillskriva sina stora kanslerer, Gyllenborgarne."

"Lunda-Gården, som frammanför akademien var anlagd av vår makalösa överhovintendent herr baron Hårleman, var oförlikligt präktig med de många slags trän han var prydd; utom det att han var omgiven med en fast mur och stängd med tre vackra järnportar."

Efter anläggandet blir Lundagård en naturlig mötesplats för ”flanörer, studenter och stadens borgerskap”, en oas i den i övrigt trädfattiga staden. För att hitta liknande grönområden är man hänvisad till begravningsplatserna (Petriplatsen och delar av nuvarande Tegnérplatsen).

Linnaeus besöker akademihuset (Lundagårdshuset) för att bese "de åtskillige märkwärdigheter, som woro här wid Academien at åskåda". Han redogör för byggnaden, rum för rum. Han nämner alla "porträtter", imponeras av biblioteket, anatomisalen och av "tvenne rum för museum och överst en ganska präktig adpartusinstrumentorum physicorum.

Om växterna i Lund skriver Linnaeus mycket, om Domkyrkan intet.

I företalet till sin Skånska resa skriver Linnaeus följande rader: "GÖREMÅLET" som jag förrättat, har varit att noga uppteckna vad som förekommit, så i naturen som privata hushållningen. Jag har beskrivit vad jag sett, allt på egna ställen, och det så.kort ocn tydeligt, som mig möjeligt varit. Jag har sökt upp allt, vad jag föreställt mig nu eller framdeles kunna gagna mitt fädernesland. Jag har flytt allt, som jag sett på något sätt kunna stöta min nästa."

På väg från Lund skriver Linnaeus om "ORD, som brukas besynnerligen i Skåne: kelen är detsamma nästan som klemig (erreminatus). Ke vid någonting är att vara ledsen vid något."

Textkälla: Föreningen Gamla Lunds årsbok 2008