Lund som medeltida kyrkligt centrum


Domkyrkan och dess föregångare

Lund hade under medeltiden en särställning i Norden som kyrkornas stad, främst representerat av Lunds domkyrka, som var centralhelgedom för det danska ärkebiskopsdömet. Detta inrättades genom påven i Rom 1103 och omfattade till 1152 även Norge och till 1164 även Sverige. Med detta nordiska ärkesäte togs ett avgörande steg för att integrera Danmark i en västeuropeisk kulturkrets.

domkyrk 01Men Lunds domkyrka hade redan tidigare, sedan cirka 1060, fungerat som biskopskyrka, och faktiskt har det ända sedan ca 970, dvs. från senare delen av vikingatiden, funnits en kyrka på samma eller en angränsande plats som den senare katedralen. Den äldsta kända är från tiden för kung Harald Gormsen (kallad Blåtand, regerade ca 960–ca 986), och den känner vi indirekt genom arkeologiska studier av en kyrkogård som funnits omedelbart norr om domkyrkan, dvs. i södra delen av dagens Lundagård: där har ett tiotal ovanliga ekstockkistor påträffats, och några av dessa har på senare tid kunnat precist dateras med årsringsdatering (dendrokronologi) till en period mellan ca 979 och 1002. Kyrkogården förutsätter en kyrkobyggnad (av trä), även om direkta lämningar av denna inte har påträffats, men den har legat i ett område med vikingatida kulturlager med keramik och annat fyndmaterial, som föregått kistorna. Det innebär att Lunds tillkomst och denna indirekt kända kyrka kan sättas i samband med kung Haralds omfattande riksbildningsprojekt och etablerandet av det kristna kungadömet i Danmark (M. Cinthio 2018).

Därmed måste Lunds tillkomst omdateras: länge ansågs Lund ha anlagts ca 1020 (Knut den stores tid), men efter de omfattande fynden från 1980-talet av olika träkyrkor och daterbara gravar vid Kattesund, i anslutning till Trinitatiskyrkan (Drottenkyrkan), blev stadens tillkomst först omdaterad till ca 990 (Sven Tveskäggs tid). Men den nämnda dateringen av ekstockkistorna och kulturlagren norr om Domkyrkan leder numera fram till slutsatsen att staden har sitt ursprung som en kunglig stödjepunkt med kyrka under Harald Blåtands regeringstid. 

Förutom denna tidiga föregångare har det senare funnits en stenkyrka från cirka 1060, då Lund framträder som en av Danmarks biskopsorter, med en biskopskyrka som var en direkt föregångare till den nuvarande Domkyrkan (Sankt Laurentiuskyrkan) och som var nära samtida med stenkyrkan i Dalby, som delvis ännu är bevarad. Av stor betydelse för lundakyrkans utveckling blev dels en stor kunglig donation av jordegendomar år 1085 genom det s.k. Knut den heliges gåvobrev, dels lundaepiskopatets upphöjelse till ärkebiskopssäte 1103/1104; det gav förutsättningar för att anlägga den magnifika romanska katedral som invigdes 1123 (kryptans altare) respektive 1145 (högaltaret) och som fortfarande till stora delar äger bestånd.

Sockenkyrkor och klosterkyrkor i Lund

Lund har under medeltiden beskrivits som en ”Metropolis Daniae”, dvs. som landets kyrkliga metropol, vilket till stor del berodde på Domkyrkan, som var ärkesätets och domkapitlets centralkyrka, men även på grund av de många övriga kyrkor, kloster och hospital som fanns här fram till medeltidens slut: under senmedeltiden har det funnits inte mindre än 27 kyrkobyggnader i Lund (inklusive ett par strax utanför stadsvallen). Lund var Nordens kyrktätaste ort under medeltiden.


Klicka på bilderna för att förstora!

De flesta av dessa kyrkor var sockenkyrkor, och flera av dessa kan antas ha tillkommit på privat initiativ, särskilt under 1100-talet och första halvan av 1200-talet, då även flera äldre träkyrkor ersattes av romanska stenkyrkor. Mängden av sockenkyrkor i en stad som Lund kan kanske förvåna en modern observatör, men den hänger bl.a. samman med att kyrkorna under katolsk tid till stor del hade andra funktioner än senare: förutom själavård, tillhandahållande av de kyrkliga sakramenten, förrättningar som dop och begravningar förekom återkommande andra typer av altartjänst och mässor, såsom själamässor för avlidna m.m. Man kan för jämförelses skull påminna om hur det ser ut t.ex. i många medeltida italienska stadskärnor i våra dagar, med nära nog en kyrka i varje kvarter. Något liknande kan det faktiskt ha varit i Lund, liksom i några få andra jämförbara danska biskopsstäder såsom Roskilde och Viborg; dessa har liksom Lund anor i vikingatiden och flera medeltidskyrkor och kloster (dock färre än i Lund).

Flera kloster från skilda klosterordnar etablerades i Lund under äldre medeltid eller högmedeltid, och till varje klosteranläggning hörde givetvis en kyrka, som i de flesta fall är försvunnen. Det gäller Allhelgonaklostret, omedelbart norr om stadsvallen, liksom de kyrkor som tillhörde konventen för de båda tiggarmunkordnarna, franciskaner (gråbröder) respektive dominikaner (svartbröder); de danska städerna hade annars vanligen enbart ett tiggarkonvent. Den enda kvarstående klosterkyrkan i Lund är belägen vid Västerport och tillhörde under medeltiden S:ta Marias och S:t Peters nunnekloster av benediktinorden. 

Klicka på bilderna för att förstora!

Nedan följer en lista med de kända medeltidskyrkorna i Lund. Förutom Domkyrkan, som var ärkesätets och domkapitlets centralkyrka (och dessutom hyste Kryptkyrkan som var sockenkyrka i den s.k. Krafts socken), har det funnits 20 sockenkyrkor, vartill kom 6 kloster- respektive hospitalskyrkor. Summan blir alltså 27 kyrkor, de allra flesta belägna innanför stadsvallen.    

 

Kartan nedan som är en rekonstruktion av Lunds stadsbild vid början av 1500-talet, visar hur Nordens mest kyrktäta stad kan ha sett ut strax före reformationstidens stora förändringar. (Efter Anders Andrén i Nationalencyklopedin, bd 12 (1993). I den mån kyrkornas utseende är känt markeras det med en fylld, svart figur, i övrigt är området för kyrkan och kyrkogården markerat med brun färg. Sankt Jörgens hospitalskyrka öster om stadsområdet saknas i denna karta.

KyrkostadenMedeltida kyrkor i Lund (ca 1500)
Domkyrkan/Laurentiuskyrkan (kryptan var sockenkyrka i den s.k. Krafts socken)

Sockenkyrkor
S:t Andreas (föregångare av trä)

S:t Botulf (föregångare av trä)

S:t Clemens (föregångare av trä)

S:ta Crux/Heligkorskyrkan (föregångare av trä)

Drottenskyrkan/Trinitatis-kyrkan (föregångare dels av trä, dels av sten; dessutom ytterligare två stavkyrkor inom samma område; fram till ca 1200 var stenkyrkan klosterkyrka för ett premonstratenskloster på platsen )

S:t Godehard

S:t Jakob

S:t Hans/ S:t Johannes Baptistae

S:ta Maria Magle/S:ta Maria Maior/Vårfru Magle

S:ta Maria Minor (föregångare av trä)

S:t Mikael (föregångare av trä)

S:t Måns/S:t Magnus

S:t Mårten/S:t Martin (föregångare av trä)

S:t Nikolaus

S:t Olof (strax utanför Norreport)

S:t Paul

S:t Peter (vid Bredgatan)

S:t Peter (Lilla S:t Peter vid Grönegatan)

S:t Stefan (föregångare av trä)

S:t Thomas

Kloster och hospital (med tillhörande kyrkor)
Allhelgonaklostret

S:ta Marias och S:t Peters nunnekloster (även sockenkyrka i Nunne socken)

Dominikanklostret/Svartbrödraklostret

Franciskanklostret/Gråbrödraklostret

Helgeandshuset (även sockenkyrka)

S:t Jörgens hospital

 

Sankt Jorgens minnestavlaAllhelgonaklostret


Reformationens verkningar

Av alla dessa medeltidskyrkor i Lund finns endast två kvar i dagens stadsmiljö, Domkyrkan och S:t Peters klosterkyrka (vanligen kallad Klosterkyrkan). Ett par är kända genom synliga fysiska lämningar: Maria Minor är delvis återuppförd på Kulturen, och några obetydliga murrester erinrar om Allhelgonaklostrets kyrka i parken norr om Lunds universitetsbibliotek. Praktfulla grundmurar är däremot bevarade till den stora Drottenkyrkan i Drottenmuseet vid Kattesund. I dess närhet har läget för en av områdets stavkyrkor markerats i gatan, och markeringar av kyrkornas grundplan finns även för S:t Peter vid Bredgatan på Petriplatsen och av S:t Jörgens hospitalskyrka i S:t Jörgens park. För många övriga lundakyrkor finns koppartavlor på platser i närheten av deras medeltida lägen, med en kort information som visar dels förmodad tillkomsttid, dels att de nära nog alla revs 1536. Det som hände detta år och som fick stora konsekvenser för staden var att Lund som ingen annan stad i Danmark drabbades av reformationens verkningar.

Den danska reformationsrörelsen startade några år efter Martin Luthers framträdande i Wittenberg 1517, och i flera skånska städer inrättades evangelisk-lutherska församlingar. Dock inte i Lund, som länge förblev de gammaltroende katolikernas fäste. Den danske kungen Kristian III (1534–59) var en övertygad lutheran, och han gick segrande ur ett inbördeskrig som samtidigt var ett tronföljdskrig, den s.k. Grevefejden (1534–36). De danska biskoparna hade hamnat på kungens motståndarsida, och de avsattes nu av kungen och kastades t.o.m. i fängelse; däribland var den utvalde ärkebiskopen av Lund, Torbern Bille. Ärkesätet avskaffades (för gott i Danmark), och stiftscheferna blev underställda kungen med den nya titeln superintendenter; senare återtogs biskopstitlarna, och Lund förblev biskopsstad. Ärkesätets stora godsmassor, liksom senare även klostrens, drogs in till kronan.

 

 Sta Maria Minor vid Kulturen


Genom införandet av den lutherska läran hade de många kyrkorna i Lund förlorat sina gamla liturgiska funktioner. Men inte nog med det: i ett brev till Lunds borgare 1536 befallde kungen att borgarna skulle riva stadens kyrkor och t.o.m. bryta ner kyrkogårdarna; byggnadsmaterialet skulle bönderna i Torna härad föra till Malmö. Så skedde också av allt att döma i tiden strax efter 1536. Landets främsta katolska centrum förlorade efter denna befallning i ett slag sin 500-åriga karaktär som kyrklig metropol i Danmark. Att Lund drabbades hårdast av de danska biskopsstäderna kan förklaras dels med att det för den lutheranske kungen var viktigt att förstöra motståndarsidans främsta monument och symboler, dels att kungen prioriterade ett för centralmakten viktigt projekt som pågick samtidigt: uppförandet av det moderna riksfästet Malmöhus slott, som kunde behöva ett tillskott av byggnadsmaterial.

Efter reformationens förändringar minskade Lunds folkmängd, medan Malmö växte. Lund levde trots allt vidare som stiftsstad med biskop, domkapitel och domskola. Domkyrkan fick nu en ny funktion som församlingskyrka för merparten av staden; även Klosterkyrkan fick leva vidare som sockenkyrka i väster (inklusive Värpinge).      

Text: Sten Skansjö     

 

Foto:
Överst: Lunds domkyrka

Koppartavlorna över de rivna kyrkorna:
Överst: S.t Trinitas (Drotten), Gråbrödraklosteret, S:t Clemens, S:t Jakob
Underst: S:t Mårten, S:t Peter, S:t Stefan. S:ta Maria Magle

Minnesmärkena: S:t Jörgen, Allhelgonaklostret

Underst: S:ta Maria Minor vid S:t Annegatan, Kulturens område.

 

Läs mer:

Andrén, Anders, Lund. Medeltidsstaden 26. Stockholm 1980
Andrén, Anders, Lund  ̶  tomtindelning, ägostruktur, sockenbildning. Medeltidsstaden 56. Stockholm 1984
Blomqvist, Ragnar, Lunds historia 1. Medeltiden. Lund 1951
Blomqvist, Ragnar, Lunds historia. Nyare tiden. Lund 1978
Carelli, Peter (huvudförf.), Lunds historia  ̶  staden och omlandet 1. Medeltiden. Lund 2012 
Cinthio, Maria, ”Lund från första början”, Vägar mot Lund. En antologi om stadens uppkomst och entreprenaden bakom de stora stenbyggnaderna, red. Maria Cinthio & Anders Ödman. Lund 2018
Metropolis Daniæ. Ett stycke Europa. Kulturen 1988, red. Claes Wahlöö. Lund 1988 
Mårtensson, Anders W., Lunds undre värld: en ovärderlig kunskapskälla till stadens äldre historia. Del 1 och 2. Lund 2016–2018
Skansjö, Sten (huvudförf.), Lunds historia  ̶  staden och omlandet 2. Tidigmodern tid. Lund 2012 
Wahlöö, Claes, Skånes kyrkor 1050–1949  ̶  guide till 493 monument och minnesplatser. Lund 2014

 

 

2018-08