Kulturportal LUND

 

Kuggis

kuggisFör nutidens lundabor säger namnet Kuggis inget, men för det tidiga 1800-talets akademiker innebar namnet en fruktansvärd realitet. Officiellt hade byggnaden en annan benämning. Den kallades Nya akademien till skillnad från Gamla akademien, som den ännu på Lundagård befintliga byggnaden benämndes. Men när universitetet i mitten av 1800-talet erhållit flera byggnader och i synnerhet sedan det nuvarande universitetshuset blivit färdigt, benämndes Kuggis ända tills det blev rivet år 1897 Konsistoriehuset.

Uppkomsten av vedernamnet Kuggis torde bland annat sammanhänga med det förhållandet, att studentexamen ända till 1863 icke avlades vid läroverken utan vid universiteten och var en inträdesprövning till dessa. Så tidigt som under Karl XI :s regering stadgades i 1693 års skolordning, att den som ämnade studera vid universitetet skulle avlägga en avgångsexamen från sitt gymnasium och därefter genomgå en inträdesexamen vid universitetet.

Den senare bestod ursprungligen av muntliga förhör inför examinatörer, vilka utgjordes av docenter och akademiadjunkter. Denna muntliga examen utökades emellertid i början på 1830-talet med skriftliga prov. Det är ganska intressant att se, hur en förändring i föreskrifterna rörande inträdesexamen vid universitetet medför en betydande inverkan på studentantalet. Av "Inbjudningsskrift till Lunds universitets tvåhundraårsfest" (1868) framgår, att det skedde en stark tillökning åren före förändringens inträdande, medan det omedelbart därefter blev ett ringa tillopp med ett sakta stigande till dess det normala förhållandet uppnåtts. I oktober 1832 hölls den första s. k. Nya studentexamen vid Lunds universitet; under de tvenne föregående åren inskrevs resp. 145 och 139, 1832—33 endast 61, följande året 72 samt 1834—35 åter 100 studenter. Ännu tydligare visar sig detta förhållande då enligt kungliga förordningen av 11 april 1863 studentexamen som inträdesexamen vid universitetet borttogs och examen i stället blev förlagd till gymnasierna.

I december 1863 hölls sista studentexamen vid Lunds universitet. Under akademiska året 1862—63 inskrevs 160, följande året 201 studenter, men året efter det, att man upphört att avlägga studentexamen vid universitetet sjönk antalet ned till 46, läsåret 1865—66 var det endast 19, som inskrevs, men antalet ökade 1866—67 till 43 för att under året 1867—68, universitetets jubileumsår, uppgå till 62.

Att byggnaden fick namnet Kuggis visar, att det icke var skenförhör, som förekom där, men namnet säger också, att av den vittomfattande verksamhet, som bedrevs inom dess murar, just studentexamensförhören blev för gemene man den mest signifikativa.

Själva huset har också sitt intresse. Det var den första byggnad, som uppfördes uteslutande för universitetet. Under hela 1700-talet ägde universitetet praktiskt taget endast den tornprydda byggnad, som ännu ligger på Lundagård, men som då endast var två våningar hög. Lundagårdshuset hade genom ett kungligt brev den 16.3.1688 överlåtits till universitetet, sedan det genom Karl XI :s reduktion fråntagits biskop Winstrups arvingar. Dessförinnan hade det nystiftade universitetet inget eget hus utan hade fått nöja sig med de lokaler, domkyrkan erbjöd. I dennas högkor höll teologerna sina föreläsningar och disputationer. Juristerna föreläste i S:t Görans kapell och medicinarna i S:t Dionysii kapell, två pä kyrkans södra sida belägna tillbyggnader, som försvann i samband med 1800-talets restaurering.

Filosoferna slutligen höll till i domkapitlets forna bibliotekshus, del ännu kvarstående medeltida tegelhuset söder om domkyrkans tvärskepp.

I Lundagårdshuset inrymdes under 1700-talet alla för universitetet viktiga funktioner. Här låg föreläsningssalar, rektorsämbetets lokaler, consistorii sessionsrum och universitetsbiblioteket. Hit förlades anatomisalen, Stobaei naturaliekabinett och samlingen av fysikaliska apparater. Trots att byggnaden icke erbjöd några utvecklingsmöjligheter, fick akademien nöja sig med detta utrymme i mer än hundra år.

Mot slutet av 1700-talet var byggnaden alltför trång. Ökade krav på utrymme från framför allt universitetsbiblioteket och representanterna för de medicinsk-naturvetenskapliga ämnena pockade på att bli tillfredsställda. I konsistorium ansåg man, att bibliotekets utrymmesbehov lättast kunde tillfredsställas, om administrationen lämnade sina lokaler. Denna senare åter behövde utrymmen framför allt för aerariet eller räntekammaren, som icke kunde erhållas i Lundagårdshuset. Dessutom krävde de naturvetenskapliga samlingarna nya lokaler.

Källa: KUGGIS – ett stycke universitetshistoria, av Yngve Löwegren. Foto: Per Bagge. Föreningen Gamla Lunds årsskrift 1963.