logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Från hålkort till chip – hur folkbiblioteken i Lund började använda IT.

   Bibliotek

Bibl logo new

Det är svårt att peka ut en bestämd tidpunkt, då det började. Mitt förslag är 1962.

I samband med öppnandet av ett nytt stadsbibliotek på Kyrkogatan (mittemot domkyrkan) 1928 hade man moderniserat rutinerna – den tidens systemskifte, om man så vill. I det nya biblioteket fanns hyllor öppna för besökarna, kort­katalog i stället för tryckt dito med otaliga supplement, individuella lånekort i stället för att registrera lånen i en stor liggare. Och dessutom fick Lund för första gången en professionellt utbildad bibliotekarie som chef – Lisa Rolf hette hon.

Efter denna satsning på ny teknik hände det inte så mycket i Lund på många år.
Efter kriget började emellertid bibliotekskonsulenterna vid Skolöverstyrelsen att fundera på rationaliseringsmöjligheter för folkbiblioteken. Det låg i tiden – MTM (Methods-time measurement) hade introducerats i USA 1948 och snabbt väckt intresse i Sverige.
Noggranna tidsstudier låg bakom bibliotekskonsulenternas rapport ”Organisation och arbetsmetoder vid kommunala bibliotek”, som kom 1960 och blev startskottet för en modernisering av rutiner, främst gällande cirkulation och katalog.

Konsulenterna rekommenderade ivrigt en övergång till s.k. fotomekanisk utlåning, något som utvecklats i USA. Man fotograferade helt enkelt av lånekortet (namn och adress), bokkortet (bokens författare och namn) och ett hålkort (ettor och nollor!) försett med ett löpnummer. 
När sedan böckerna borde vara återlämnade skickades hålkorten till sortering och man fick tillbaka en lista på saknade nummer. Som man sedan slog upp på den framkallade filmen, låntagaren identifierades och fick en manuellt utskriven påminnelse med posten.

Lund införde fotomekanisk utlåning 1962.

Det var naturligtvis inte mycket till dataanvändning – men det var i alla fall hålkort.

BUMS

På slutet på 1950-talet och början av 1960-talet började det hända något.
Datorerna utvecklades – främst stordatorer för centraliserad datahantering. I Lund fick vi redan 1956 SMIL (Siffer Maskinen I Lund), som lär ha uppfyllt ett par rum. Stordatorerna var duktiga på komplicerade beräkningar, men kunde också användas till att hantera stora datamängder – bibliotek och banker visade sig vara bland de första verksamheter inom tjänstesektorn som såg användnings­möjligheter.

I Lund fanns Bibliotekstjänst AB (Btj), som bl.a. servade folkbiblioteken med katalogisering och med tryckta katalogkort. Man hade vid den tiden börjat fundera på om man skulle kunna göra något med streckkoder, som uppfunnits i England under andra världskriget. Streckkoder var i princip nummer förvandlade till streck (ettor och nollor) som kunde läsas av med ljuspenna.

I korthet ledde tankarna till att Btj bland de första utvecklade ett svenskt biblioteksdatasystem som man k allade BUMS (Bibliotekstjänsts Utlånings och Mediakontroll System). Konceptet gick ut på att man registrerade bibliotekens hela bokbestånd i en central databas (centralkatalog), att varje enskild bok fick en streckkodsetikett och därmed ett unikt nummer och att varje låntagare fick ett unikt nummer (streckkodsetikett) på sitt lånekort.
Vid utlåning lästes streckkoderna av, och dagligen skickades en fil till central­datorn på Btj så att all information om lån och återlämningar, nya böcker och gallrade böcker registrerades där.
Ur centralkatalogen tog man fram en lokal katalog på mikrofilm (först rullfilm, senare mikrokort). För första gången fanns därmed en lokal katalog, där man kunde se vilka böcker som fanns på samtliga folkbibliotek i en kommun.
Att slippa det dagliga stoppandet och plockandet av katalogkort var den stora rationaliseringsvinsten.
Ungefär så fungerade den tidens lokala bibliotekssystem, som egentligen var stordator­system i lokal tappning. Driften skedde centralt på Btj, VAC-termi­na­lerna där man registrerade lånen ute på biblioteken var hårdkodade och i stort sett möjliga att justera för lokala behov. Tidsglappet, som förorsakades av att centraldatorn uppdaterades endast en gång om dygnet, blev efter hand allt mer besväran­de.
Bland de första biblioteken som införde BUMS på i början av 1970-talet (med start 1972) var Torslanda, Höganäs och Södertälje.
På Tekniska Museets hemsida finns några roande intervjuer med företrädare för pionjärbiblioteken.

Och Lund? I Lund var naturligt nog inflyttningen i det nya Stadsbiblioteket 1970 och arbetet med att få allt på plats det arbete som prioriterades.
En ny stadsbibliotekarie tillträdde 1976 och då skapades en arbetsgrupp för att förbereda en ev. datorisering. Men det skulle dröja.
Man ska nog inte glömma att vid den tiden fanns vare sig kunskap om eller erfa­renhet av möjligheterna med ADB på folkbiblioteken. Det fanns ett motstånd, eller åtminstone en avvaktande hållning bland personalen. Jag var själv en av de skeptiska.  Under många år sat­sa­de därför biblioteksledningen på utbildning av personalen i ADB.
Biblioteksstyrelsen tog ett principbeslut 1982. På grund av sparbeting i kom­munen uppsköts införandet några år. Först 1985 infördes BUMS i Lund, då var ungefär en femtedel av landets folkbibliotek redan med.

Databaser
Nästa lika viktigt för biblioteken var att den tekniska utvecklingen gjorde det möjligt att digitalisera uppslagsverk och liknande material – vilket gav tillgång till s.k. betaldatabaser on-line. Samma år som BUMS-införandet köpte biblioteket en Texas Silent-terminal med vilken man kunde ringa upp och söka i bl.a. TT Nyhetsbanken (dvs. TT:s alla nyhetsmeddelanden) och i LIBRIS – forskningsbib­lio­tekens gemensamma katalog.

Lokala system
Mot slutet av 80-talet insåg Btj (och deras kunder!) att stordatorsystemet BUMS var föråldrat. Man utvecklade snabbt, kanske alltför snabbt – det lär ha varit många problem för pionjärbiblioteken – ett lokalt system, BTJ2000, som man hoppades att de många BUMS-kunderna skulle välja.

Men det hade med tiden från bibliotekshåll formulerats en kritik av Btj:s alltför dominerande roll som sys­tem­­leverantör och som centralleverantör av katalog­poster. Det skapades alternativ, t.ex. etablerade sig det svenskutvecklade LIBRA och det engelska Libertas.

Inför nerläggningen av BUMS vid årsskiftet 92/93 gjorde Lund en ny upphandling och valde då Libertas, det engelska systemet som då i Sverige endast fanns på en handfull forskningsbibliotek samt på folkbiblioteken i Malmö och Göteborg.
I Lund kallades systemet för Lundin.
För Lund blev samarbetet i en användargrupp som bestod av både folk- och forskningsbibliotek mycket spännande och lärorikt. Det resulterade f.ö. i att Lund nappade på erbjudandet från LIBRIS att notera sitt mediebestånd även i den databasen.

I ett lokalt system blir alla förändringar i katalog och system genast registrerade. Varje bibliotek bestämmer själv regelverket. Det var den stora förändringen.
Att det också blev möjligt att koppla upp biblioteksbussen on-line via en radio­länk var en stor bonus. Hastigheten var tillräcklig eftersom Lundin var helt och hållet teckenbaserat, webbgränssnitt var något som skulle komma först med nästa system.

Tekniskt sett kunde man kanske kalla också Lundin för ett centraldator­system. Såväl personal som allmänhet använde terminaler (alltså inte PC) och man arbetade mot servern för biblioteks­syste­met. Servern fanns i Stads­bibliotekets källare.

Modernare metoder
En annan nyhet var att etablera ett cd-romnät för diverse betaldatabaser. På den tiden medgav få databaser fjärråtkomst, men flera kunde köpas på cd-rom­ski­vor.­ Biblioteket kunde nu erbjuda t.ex. ArtikelSök, uppslagsverket Focus, ett engelskt författarlexikon och ett filmuppslagsverk. Dessa kunde nås även på bib­lio­teksfilialerna.

Under slutet av 80-talet installerades på Stadsbiblioteket den första självbetjä­nings­automaten för utlån.
Stadsbiblioteket erbjöd också allmänheten att använda ett par internetupp­kopp­lade datorer. Internet kom man åt via SUNET, kommunen erbjöd ännu inte pub­lik internetaccess.

Kommunen?
Det fanns visserligen en IT-avdelning i kommunen, men man hade inte kommit sär­skilt långt ute i förvaltningarna. Biblioteket ansågs allmänt ligga i framkant. När man inom kommunen skulle ta fram en IT-strategi, fick biblioteket därför i uppdrag att ta fram riktlinjerna för den blivande kommunala hemsidan.  Den första webbredaktören rekryterades från biblioteket.

I slutet av 90-talet fanns dock ett nät, med växlande hastighet, som erbjöd mer­parten av kommunens personal bl.a. e-post och tillgång till internet. Biblioteket anslöt sig, men påpekade behovet av internet för allmänheten.

System nummer tre – BOOK-IT
1997 såldes Libertas/Lundin till ett amerikanskt företag, det blev därför dags att byta system igen. Detta kom att sammanfalla med att man planerade en stor ombyggnad och uppfräschning av Stadsbiblioteket – efter 30 år av flitig an­vänd­ning. Som en konsekvens av ombyggnaden (och i någon mån av de möjligheter som ett modernt datasystem gav) omorganiserades biblioteksarbetet och rutinerna sågs över.
1999 blev det också klart att kommundelsnämnderna som infördes 1996 skulle upphöra från 1 januari 2000. Det blev ett arbetsamt år.

Med valet av BOOK-IT hamnade man åter hos Btj som leverantör.
Btj:s systemavdelning och med det BOOK-IT såldes dock till värste konkur­ren­ten, till Axiell AB, mot slutet av år 2000. Axiell AB hade sitt huvudkontor i Göte­borg, men ”BOOK-IT-delen” placerades i Lund.

I samråd med kommunens IT-avdelning togs ett beslut om att arbeta med s.k. tunna klienter/nätdator i Citrix-miljö. I klartext: man använder inte person­da­to­rer, utan just en nätdator utan egen hårddisk. Allt arbete sker via en central Citrix-server. Den stora fördelen med tunna klienter är att det inte finns någon hård­disk att trixa med, vilket är ett enormt plus i publik miljö. I Lund finns det många smarta datoranvändare!
Man slipper också att uppgradera applikationer på mer än ett ställe – Citrix-ser­vern. Tunna klienter har också betydligt längre livstid än en PC, eftersom det inte krävs att kapaciteten ständigt uppgraderas. Nya krav gäller oftast endast servern.
Men det allt större utbudet på senare år av strömmande ljud och bild kan inte han­te­ras så bra av nätdatorer, ljud/bild­återgivningen hackar. En övergång till PC och en blandmiljö av lokala applikationer och Citrix-dito är att förvänta.

Självbetjäning
Med BOOK-IT började också arbetet med att utveckla mer självbetjäning och att erbjuda biblioteks­tjänster digitalt ”hemifrån”.
En stor återlämningsautomat och sex utlåningsautomater installerades på Stads­biblioteket, efter hand kom det automater också på flera av stadsdelsbiblioteken.

BOOK-ITs publika katalog var webbaserad. Men för att komma åt den på ett vettigt sätt behövdes en hemsida för biblioteket. En webbredaktör utsågs och den första hemsidan publicerades 2001.

Förutom tillgång till en katalog där man själv kunde söka böcker, se om de fanns inne, reservera dem och låna om böcker innan de blev försenade kunde man ock­så ladda ner e-böcker legalt (musiknerladdning kom något år senare) och an­vända betaldatabaser utan kostnad. Snart kunde man skicka inköpsförslag eller chatta med bibliotekarien i tjänsten Fråga biblioteket.
Eller anmäla sig till Nyhetsservice och få Övertidsvarning med e-posten om att ens lån håller på att gå ut.
Marschen in i det interaktiva nätet påbörjades 2001.

I början på 2000-talet hann utvecklingen förbi streckkoderna. De kunde ersättas av program­me­ringsbara chip, som klistras in i medierna. I automater av nyare modell hanteras lån/åter­lämning med chipen. Och chip läser av att alla delar finns med, och stöldskyddet blir pålitligare. Det dröjde emellertid några år innan chippen på allvar gjorde entré i biblioteken. Skälet var att det tog tid att komma överens om en teknisk standard. Eftersom bibliotek lånar böcker av varandra, så var det viktigt att chippet i en bok kunde hanteras av alla bibliotek. Danskarna var först i utveck­lingen – ”dansk chip-standard” är också svensk.
Med chippen kom som nämnts modernare självbetjänings­automater – här kan man använda tumavtryck i stället för bibliotekskort, man kan låna om eller se om man har några lån kvar hemma. I augusti 2010 börjar biblioteken i Lund byta utrustning.

I framkanten?
Man kan nog påstå att Folkbiblioteken i Lund under det tidiga 2000-talet kom att ligga i framkanten vad gäller IT på bibliotek. I sin egenskap av testbibliotek för nya versioner av BOOK-IT finns möjlighet för Lund att påverka BOOK-IT-ut­veck­lingen.
Man var bland de första med att erbjuda e-böcker och först ut med laglig ner­ladd­ning av musikfiler.
Tillsammans med Axiell och ExpertMaker (ett Ideon-företag) utvecklades Book­Desire – en digital bokväljare, som tipsar om svar på frågor som exempelvis ”en bok som är lika bra som …”, eller ”en bra deckare” eller en rolig kultroman. BookDesire finns förresten också i version för mobiler.
Jag tror att fler mobiltjänster kommer att utvecklas de närmaste åren.

Vad kan vara mest unikt i ett lundabibliotek? Naturligtvis material om Lund!  För Stadsbibliotekets Lundasamling har man genom åren klippt artiklar om Lund ur lokalpressen – idag finns över 100 000. Att göra dem tillgängliga digitalt är ett sätt att visa Lund i världen. Med hjälp av sponsorpengar har man påbörjat ett arbete som innebär att artiklarna katalogiseras (= blir lätt sökbara) och skannas in så att man på internet kan läsa dem i fulltext. I skrivande stund finns det ca
9 000 artiklar, som kan sökas från bibliotekets katalog.

Inom en snar framtid kommer biblioteket att integrera sin webbsida och sin katalog – en spännande arbetsuppgift, som det var förargligt att inte hinna vara med om!

Längre fram?
Lund fick en biblioteksplan 2008. Ett av uppdragen i den är att bygga ett ”framtidens bibliotek” i den blivande nya stadsdelen i Brunnshög. Ett förslag till hur det skulle kunna se ut togs fram i en utredning 2009.
Biblioteket ska vara IT-inriktat, vara en plats för test av nya tekniker och nya samarbetspartners. Man ska våga arbeta på annat vis än det traditionella.
Som ett test drivs redan nu ett pilotprojekt på Veberöds bibliotek.

Med hjälp av ny teknik är biblioteket i Veberöd nu Meröppet, d.v.s. tillgängligt alla dagar i veckan, i stort sett mellan kl 10 och 22. Personalen finns i samma utsträckning som förr, men framför allt på kvällar och helger (lördagar, söndagar, julafton …) kan besökarna själva logga in så att dörren öppnas och använda biblioteket – låna, lämna, läsa, reservera, gå ut på nätet osv.
Med detta upplägg tycks man ha nått en ny grupp besökare – veberödsbor som arbetspendlar och normalt inte hinner till biblioteket på ordinarie öppettider.
Meröppet-projektet har också blivit mycket omtalat i bibliotekssverige. Och naturligtvis omdebatterat. Är det ett sätt att utöka servicen eller ett sätt att spara pengar genom att ta bort personalen? Själv är jag säker på att bibliotek utan bibliotekarier blir enkla utlåningsställen, inte bibliotek.  Däremot är det inte nödvändigt att låsa biblioteket så fort inte personalen är där! Självklart ska ett bibliotek vara tillgängligt till max!

Folkbiblioteken i Lund hade mer än 1,3 miljoner besök 2009 och registrerade också över en miljon lån.
Lund har erkänt bra bibliotek. Hoppas att politikerna inser detta och satsar resurser på lundabornas mest använda och omtyckta kulturinstitution.

Det ska bli spännande att se om det blir något bra i Brunnshög!

Text: Ingrid André

Läs mer om Stadsbibiotekets IT-utveckling år för år här.

  Senast uppdaterad 28 juli, 2019 av Ingrid André
  Publicerad 28 mars, 2011 av Ingrid André