logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Spyken 150 år – född ur revolutionära strömningar

  Publicerad 23 december, 2010 av Rune Källén   Byggnader | Skolor

KUM_spyken01
KUM_spyken01

Under 1800-talets första decennier nåddes Sverige av revolutionära strömningar. Radikala reformer krävdes, även inom skolan. De nya idéerna tillämpades först av Nya Elementarskolan i Stockholm, grundad 1828. Tjugo år senare fick den en efterföljare i Lund, då några unga akademiker grundade en Realskolan. Syftet var att erbjuda ett liberalt alterantiv  till den gamla klassiska lärdomsskolan. I den jubileumsskrift som Spyken i år utgivit med anledning av sitt 150-års-jubileum, kan man följa denna nya skolas öden från den anspråkslösa begynnelsen med femton elever och utan egen byggnad. Inte förrän 1860 fick skolan en mera varaktig lokal i lektor Carl Hultmarks hus vid Vårfrugatan.

Studentexamen

Jämte den ständiga lokalfrågan fanns också ett annat för skolans fortsatta existens avgörande problem – att få examensrätt. Detta skedde först 1868 och sägs vara en följd av Thomanders frånfälle. Biskopen hade varit en klar motståndare till tanken att biskop privatskolor skulle få denna rätt. I Lund var detta dessutom helt onödigt, där fanns ju redan Katedralskolan.

Framgången inledde en period av framtidstro, elevantalet steg och var på 1890-talet uppe i 150. Märkesåret 1898 tillträdde den legendariske Johannes Strömberg rektoratet vid skolan, som från det året och hundra år framåt kom att bära namnet Lunds Privata Elementarskola.

Strömberg såg till att skolan fick egna ändamålsenliga lokaler. Det första skolhuset invigdes 1903. Staden hade skänkt ltomten, Ehrenbergska lyckan vid Dalbyvägen. och för finansieringen stod ett aktiebolag, bildat av lärare och elevföräldrar. Elevantalet ökade, mer än fördubblades på mindre an tio år, säkert en följd av att även realexamen fr o m vt 1908 kunde avläggas vid skolan. Och 1913 var det dags för nästa invigning, en byggnad ritad av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin.

Rektor Strömberg dog 1916. Han hade da givit sin skola den organisation som gjorde det möjligt att fylla ”behov som statens skolor icke anses tillräckligt kunna tillgodose”, ett mål som tydligen i stort sett uppnåddes.

Sociala skillnader

Skolan hade hela landet som upptagningsområde, eleverna var i högst olika åldrar och kom från olika sociala miljöer. Åtskilliga hade lämnat ett yrkesarbete för att istället studera. Det förtjänar nämnas att skolan också tog emot och ofta förde till examen sådana elever som av olika orsaker utestängts, kanske relegerats, från andra skolor.

Många elever, ofta fattiga och långväga ifrån, fick under årens lopp hjälp och trygghet i det elevhem som rektor Strömberg instiftade 1911. Elevhemmet, onekligen ett särpräglat komplement till skolan, förfogade över ett tiotal rum på vindsvåningen i skolhusen och ungefär lika mänga rum i fastigheten min emot skolbyggnaderna. Då det inrättades när skolan endast hade manliga elever fanns bara ett enda rum för någon av de flickor som skolan från 1930-talet också tog emot.

Skildringarna av elevhemmet visar dess betydelse för eleverna. De utgjorde ett självständigt kollektiv, lärde sig att ta ansvar och ge varandra stöd i den ensamhet som kunde kännas tung långt borta från familj, vänner och hembygd.

Det var långa skoldagar, läxläsning om kvällarna och minst två skrivningar i veckan. Men alla hade ju samma mål – examen, helst på kortast möjliga tid. En och annan fann på genvägar. Hans Oslelius berättar t ex hur han skaffade sig extrainkomster genom all etablera en ”uppsatsfabrik” där han skrev svenska hemstilar åt hjälpbehövande kamrater.

Kontrollen var sträng, ingen elev fick vistas ute eller kl 9 på kvällen och naturligtvis var allt spel med kort eller tärningar förbjudet. Sjukanmälan kontrollerades genom att någon lärare, ibland rektor själv med febertermometer, uppsökte eleven. En trygghet måste dessa hembesök dock ha inneburit för eleven. Under den fruktade sk spanska sjukan 1918 fick varje frånvarande elev dagligen besök och tillsyn av en för just den eleven avdelad lärare.

Jubileumsskriften återger många minnen av originella, dugliga lärare. Att dessa hågkomster blir rätt likartade ligger i sakens natur. Svensklärarna Evert Ullstad och Nils Gösta Sellman, Sigfrid Nilsson, Scipio, som undervisade i latin och grekiska, den legendariske franskläraren Nils Cedergren av alla känd som Jota, historieläraren Tor Holmkvist, Totte, den originelle kristendomsläraren Karl Fredrik Hansson, Klosterlasse kallad, och många många andra möter i dessa minnen.

Kommunaliserad

Skillnaden till andra skolor utjämnades med tiden. 1968 kommunaliserades skolan och fick nytt namn, Strömbergsskolan. Nu är den en helt vanlig gymnasieskola.

De senaste decennierna har medfört genomgripande förändringar på byggnaderna. Omdaningen skildras engagerat av Sten Bertil Olsson, skolans initiativrike rektor 1981-94. Samtidigt som tre nya byggnader invigdes 1986 bytte skolan åter namn, nu till Gymnasieskolan Spyken.

Från 1848 års lilla oansenliga realskola till våra dagars stora välkända gymnasieskola har vägen varit lång. Jubileumsskriftens 45 författare har åstadkommit en bok som ger god information och mycken läsglädje. Läs den!

Text: Gulli Ekholm. Gamla Lund Nytt 1998:4

  Senast uppdaterad 6 september, 2019 av Ingrid André