logo Kulturportal Lund

Kulturportal Lund

Lunds historia och kulturarv

Danska skolan

   Lunds historia | Utbildning

Hemgården

Hösten 1943 hade Hitler och Himmler bestämt att ”den slutgiltiga lösningen” skulle omfatta även de danska judarna. En stor aktion för att deportera dem skulle äga rum de första dygnen i oktober. De skulle föras till koncentrationslägret Theresienstadt.

Men den tyska ledningen i Danmark tyckte inte det var en bra idé. De ville hellre bevara det relativa lugnet och samexistensen i Danmark – och de var mycket oroliga att förlora den danska produktionen av livsmedel som hjälpte till att försörja de tyska stridskrafterna. Den judiska befolkningen varnades att något var på gång och i all hast planerades och genomfördes en flykt över Öresund till Sverige. Under de första veckorna i oktober fördes 7-8000 judar eller personer av delvis judisk härstamning till säkerhet i Sverige.

Herbert Pundik var skolpojke när han flydde med sin familj och i ett bidrag i boken Føreren har befalet har han skrivit ner sina minnen. ” Kystbanetogene var fyldt med jøder som prøvede at se ud, som om de blot var på vej till Helsingør. Villaerne og fiskernes huse i kystområdene var fyldt med jøder som ventede på en flugtmulighed.”

En heldansk skola i Lund
Bland flyktingarna fanns många barnfamiljer och redan den 15 november 1943 startade den danska skolan i Lund. Det var ett initiativ av danska myndigheter i förskingringen och förberett av Lunds universitets flyktingkommitté. Skolan startade med 45 elever men totalt undervisades här 390 elever. Den sista avslutningen ägde rum den 9 juni 1945.

Eleverna kunde känna sig som hemma – allt var danskt: läroplan, läroböcker, lärarna, kamraterna. Här fanns både grundskola, realskola och gymnasium. Till att börja med fick skolan lokaler i Gamla Seminariet men det blev snart för trångt och då inkvarterades verksamheten även på andra lokaler, däribland Hemgården och Mejeriet på Magle Kyrkogata.

Danska nationen vid Lunds universitet

Studenterna, både de som kommit i flykten och de som tog sin examen i Lund kunde sedan fortsätta med universitetsstudier. De hade egen undervisning med danskspråkiga lärare och de organiserade sig snart i en egen nation. Inspektor för nationen var Victor Kuhr, som under flera år undervisat på danska universitet. Under oktober 1943 var medlemsantalet cirka 60 studenter och ökade till runt 100 i november. 

Någon integration med svenska elever och svensk skolkultur tycks det inte ha varit. Danskarna visste ju hela tiden att de skulle tillbaka när kriget var slut och Danmark var fritt igen. Under sin tid i Lund bidrog studenterna till att radikalisera det politiska klimatet i studentkåren. De deltog i debatten, skrev insändare i Lundagård och dagstidningarna där de agiterade mot nazismen och mot Tyskland. Den danska nationens fana lär fortfarande ligga någonstans i AF-borgen. Den användes sista gången den 8 maj 1945 när studenterna tågade runt Lunds gator och firade att kriget var slut.


I Köpenhamn brukade nybakade studenter dansa runt ryttarstatyn på Kongens Nytorv – i Lund fick Tegnérstatyn utanför AF vara ersättare när de danska studenterna firade.

Herbert Pundik berättar att bland gymnasisterna och studenterna var det flera som ville återvända och kämpa med motståndsrörelsen den sista tiden av ockupationen.

50-årsjubileum

Den 15 november 1993 firades 50-årsjubileum av skolans tillkomst och professor Ragnar Bremle som var ordförande i Lunds Föreningen Norden bjöd då in Ove Nathan, fysikprofessor och rektor för Köpenhamns universitet. Han hade varit elev på den danska skolan i Lund, kom som 16-åring, och fick då också verka som timlärare på skolan då han var ovanligt duktig i matematik.

Herbert Pundik blev senare chefredaktör för tidningen Politiken.

Text: Solveig Ståhl, foto: privat

Läs också om Ebba Bing och hennes krigsdagbok

Läs mer:
Kullving, Carl-Johan: Danska nationen född ur flykten från Hitler. ( Lundagård maj 2012 )

Pundik, Herbert, Jødeaktionen 1943. (ur Føreren har befalet. Red: Hans Gode Madsen, 1993).

  Senast uppdaterad 28 mars, 2020 av Ingrid André
  Publicerad 28 februari, 2020 av Ingrid André